FruDecibel

Jag berättade förut om att jag satt på Bokmässan och lyssnade till direktsändning av Alltinget. Då skickade jag fram en fråga på en lapp, som de naturligtvis inte hann med, eftersom man nog får googla lite grann. I tisdags ringde de och frågade om de fick ringa i dagens program. Ok, sa jag, fast det blir alltid konstigt när man ska prata i radio. De har sina minuter att tänka på och de följdfrågor man skulle vilja ställa hinner man aldrig komma fram till för programledaren liksom styr samtalet så att det ska ta slut. Dessutom låter man som en grötolle.

Min fråga handlade om Jesu mormor, som där hon förekommer på målningar och skulpturer kallas "Anna själv tredje". Jag undrade varför hon benämns så.



Jag trodde kanske att det var en språkfråga, men det visade sig bli en konsthistorisk fråga.
Jag har aldrig förut lyssnat på Alltinget, och kommer nog inte att göra det i fortsättningen heller, eftersom de har sådana jobbiga musiksnuttar emellan. Därför är jag inte säker på vem det var som svarade, vilket väl kan göra detsamma!

Hursomhelst, det var en kvinna som svarade och hon hade mycket riktigt googlat och rabblade upp det som står här. Där talas det om "timmermannen Rasmus, själv andre" och det skulle då betyda att han hade en annan karl med sig.
Jag undrade varför man inte ser att Jungfru Maria kallas för "Maria själv andra" när det är hon och lille Jesus på bilden  men "Jesus själv förste" hann jag aldrig säga.

Jag hade också tänkt nämna att det finns en proggrupp, som heter "Anna själv tredje" som består av två personer. Har de räknat fel eller? Men det hade nog inte Alltinget vetat.

Hon menade också att det bara var ett uttryck som används i Sverige. Men eftersom jag har så kloka och bildade bloggläsare, så hade Ullah upplyst mig om detta, som faktiskt gör det lite enklare att begripa, hur begreppet kan ha uppkommit.

Det heter "Anna metterza" på italienska, tydligen en förkortning av "Anna messa terza", dvs ungefär Anna satt /som/ tredje.

Att det inte bara var ett svenskt uttryck hade jag fräckheten att säga i radion, varvid konsthistorikan bleknade (tror jag i alla fall) och sa: Javisst ja, det har du rätt i.

Sedan kom den obligatoriska frågan om jag var nöjd med svaret och då svarade jag fel, för jag sa nja.... Vad jag menade var att jag kanske hade hoppats att jag skulle få ett något mer djuplodande svar än det som står på Wikipedia, för det kan jag ju läsa själv. Men så får man inte säga i radio. Där ska man bara säga tack, tack och nu går jag ut i skogen och plockar svamp och solen skiner så härligt och ha en trevlig dag.

Jag har också funderat på att om man nu kan kalla bilder med Anna, Maria och Jesus för Anna själv tredje, kan man i så fall kalla en bild på Kalle Anka med trillingarna för Kalle själv fjärde?

Kalle själv fjärde

Den här serien minns jag. Visserligen har Carl Barks satt vingar på vikingahjälmen, men det tänkte jag inte på när jag var 7 år. Men jag var väldigt imponerad av att trillingarna hittade djupfrysta fläskkotletter i vikingabåtens förråd.

Visst är det så, att Tjatte har röd mössa, Knatte blå och Fnatte gul (eller grön)?

Tror inte jag behöver fråga Alltinget, det vet kommentatorbåset.

Nu ska jag åka och byta finstämmare på cellon och sedan ska jag öva Poulencs orgelkonsert. Vad jag skulle göra idag, frågade de tyvärr inte heller i Alltinget, men det hade jag gärna velat berätta. Det låter så duktigt.

I afton har vi haft första bokteaterföreställningen i en mycket liten by mellan Göteborg och Kinna. Bokteateridén har vi kört med i drygt tio år, med uppehåll då och då förstås.
Det går ut på att ge barnen (6-9-åringar) en liten puff, så att de ska vilja börja läsa om någon av figurerna som är med i den lilla pjäsen. Det brukar vara väldigt populärt; barn är ju så tacksamma och deltar i spelet, och pedagogiken står som spön i backen. I den här omgången får även föräldrar vara med.

Idag började vi som vanligt. Teaterdirektörskan säger välkommen och vad roligt etc.etc.

Sedan kommer det första knepet. Hon säger: Vi här som spelar teatern, vi har någonting som vi gillar jättemycket. Vet ni vad det är? Jo, vi gillar att läsa böcker!!!! Finns det någon mer som gillar att läsa böcker?

Här ska barnen ropa ja ja ja. De här barnen ropade mest nej nej nej. Ett barn ropade "vems är lastbilen som står på parkeringsplatsen?"
Men som den rutinerade skådespelerska som teaterdirektörskan är, klarade hon av både lastbilar och burop.

Sedan börjar själva skådespelet med "Sagan om den lilla farbrorn." Den är verkligen mycket rörande. Ni som har läst den vet att farbrorn är ledsen för att han inte har någon vän. Här brukar barnens uppfinningsrikedom inte ha några gränser, när farbrorn frågar dem vad han ska göra för att få en vän.

Från de här barnen kom inga förslag alls .
Har ni några vänner? frågar lilla farbrorn. "Näää", ropar en del, en ropar "tusentals"!

Sedan skriver farbrorn lappar och sätter upp i träden om att han vill ha en vän. Och så somnar han. Han snarkar ljudligt, för hur ska man annars få fram att en människa sover? Det tycker en del är roligt i alla fall. Sedan blir det ett våldsamt tumult, farbrorn ramlar och synthen brakar på med rammelljud. Då skrattar barnen. Det är inte så konstigt, för det gör alla när någon ramlar. Tänk på Papphammar, som gjort det till en skön konst.

I alla fall kom det en liten teaterhund (en teoretisk hund alltså) och hoppar och lekar och farbrorn ramlar igen och har så roligt. Sen springer hunden iväg med ett halvt löfte att komma tillbaka.
Lilla farbrorn är verkligen ett paradnummer, och går inte han hem, då är det något som inte är som det ska...

Sedan fortsatte spelet med lite Mamma Mu, som är en utfyllnad medan Lilla farbrorn blir den lilla gumman. Förra omgången var det jag som var Mamma Mu, men om jag får säga det själv, så var det inte min mest lyckade roll, även om jag hade en väldigt fin mössa.

Pelle Svanslös och Lilla My samtalar om sig själva, Pippi Långstrump dyker upp förstås och går runt i salen och låter alla sjunga allsång i mikrofon (efter känd förebild). Så småningom dyker en klassisk häxa upp och är hemsk och elak på alla sätt. Hon kommer ihop sig med Harry Potter om kvasten, som häxan har gjort sönder. Till all lycka dyker Ture Sventon upp och bjuder på skjuts på sin flygande matta, som han fått av herr Omar. Tyvärr visar sig den också vara ur funktion, vilken föranleder inträdet av Aladdins ande, som påstår att han har funnits i 1000 år och således är bäst.
Sens moralen i detta är: Gå till biblioteket, ungar! Där finns alla sagorna!

Ungar är sig lika, säger man ju. Men det var just det de här inte var. Föreställningen gick på rekordtid, och jag tror det var för det uteblivna gensvaret. Man spelar ju på ett helt annat sätt när man har barnen med sig. Vi grunnade lite på varför. Vi trodde inte barn på landsbygden skulle vara så tyckmyckna. Någon trodde det kunde bero på att det var ett raggardistrikt. Är inte raggarbarn intresserade av att läsa? Nej, kanske inte.

Själv är jag teatermusiker, spelar till sånger som figurerna sjunger och har komponerat lite låtar och gör ljud och ska sköta rökmaskinen när Aladdins ande kommer. Den kunde vi inte använda idag, för vaktmästaren hade inte stängt av brandlarmet.


Gissa, vad barnen skulle säga!

Jag hade rätt om Oldsbergs kidnappning. Han tog en författare, Lena Maria Klingvall. Ni som såg det håller säkert med om att det var ett av de bättre programmen. Men det måste ha gått vilt till efteråt, för hennes seminarium på söndagen var inställt.
Här kommer mina rester, lördagens och söndagens upplevelser på Bokmässan huller om buller minus det jag jag har glömt.
Jag startade frejdigt med Torgny Lindgren, som tidigare i somras fick mig att somna gott till "Norrlands Akvavit". Han har en behaglig, lågmäld stämma och talar som bekant ganska långsamt. Hans nya bok heter "Minnen", trots att han inte har några minnen. Han tycker att hans hjärna liknar en gammal filmprojektor, som visar en hackig film som ibland stannar till på någon ruta innan den flimrar vidare. De där rutorna berättar han om. Han berättade fint och jag höll mig vaken hela tiden! "Minnen" blir ett måste.

Sedan hade jag siktat in mig på Alexander McCall Smith, Damernas Detektivbyrå. Han var precis lika trevlig som man kunde hoppas och intervjuades av Ingalill Mosander, som hängde med bra, för han var en riktigt skämtare. Han tänker inte göra slut med Mma Ramotswe än. I filmen hade han velat ha Botswanas hälsominister i huvudrollen, men jag fattade aldrig om det blev hon eller ej. Det diskuterades också hur länge bilmekanikerelever kan vara lärlingar i Botswana. Hittills har de varit det i elva volymer.
Men det är ju skandal, att de tydligen har bytt översättare i böckerna och den nya kallar Mma Ramotswe "normalt" byggd. Det blir ju en helt annan betydelse än "traditionellt" byggd, eller hur Är det en ungdom som översätter nu? Kan inte någon säga till henom?

Men han var så härligt typisk engelsk, fast skotsk förstås. Och han hade lagom långa strumpor. Herrar som sitter med benen i kors på ett podium, får inte ha för korta strumpor, så att deras vita, håriga ben lyser fram mellan byxan och strumpan. Där har Henning Mankell något att lära.

Smart som jag är, frågade om jag kunde sitta kvar till nästkommande seminarium, och det fick jag. Annars måste man ju ut igen och ställa sig sist i kön bara för att gå in i samma sal. Eftersom det var Gösta Ekman, som skulle förevisas härnäst, så vill ju jag sitta på parkett.

Gösta Ekman är en favorit, och jag tror nog att jag har följt honom sedan han var väldigt ung. Han är ju lite äldre än jag, men min mamma hade många veckotidningar och visste allt om Gammelgösta och Hasse Ekman och hans första fru, Lillegöstas mamma, och också om pappans andra fruar. Jag var nog ett ganska bildat barn på vissa områden.

Boken om Gösta Ekman heter "Farbrorn som inte ville va' stor" och det är journalisten  Klas Gustafson, som har skrivit den. Detta var i mitt tycke det allra bästa seminariet. Det var roligt, innehållsrikt, historiskt och trevliga människor på scenen, som framförde sig roligt.

Gösta Ekman hade sedan den goda smaken att dels lyckönska den frånvarande men Händige Herrn till att han hade mig, dels säga att jag hade fina färger på mig. Jag, som ofta skäms över att jag inte inte har svart och grått och olivgrönt på mig; jag, som snarare känner mig som en färglad papegoja bland alla sparsmakade esteter; jag fick en komplimang!
Trevlig typ den där Ekman.
Här är en bild, som bloggvännen Ullah tog på mig och bloggvännen Cruella, när jag stod i kön.

Cruella och jag stötte ihop då och då under mässan. På grund av hunger och alltför långa köer, smet vi in på ett seminarium mest för att få dela dela på en banan och smaska i oss lite choklad i lugn och ro. Det visade sig vara ytterligare en deckartjej som presenterade sig, men en vars namn jag tror vi ska lägga på minnet. Hon jobbar på Säpo och har väl lite hum om vad hon skriver om. Hon verkar absolut läsvärd. Kristina Ohlsson var namnet; boken heter Tusenskönor. Överrask!

Söndagen ägnades bl.a. åt språket i Kalle Anka. Ni som inte läser den så ofta kan få veta att det är traditionellt mycket goda översättningar som görs, och den nuvarande översättaren, Stefan Diös, har fått pris för det han gör. Han pratade lite om vilka problem som kan uppstå när man ska flytta över Kalle till svenska förhållanden.

Av Översättarhelena fick jag lära mig var man dricker kaffe bäst in the mess!!!

"Hur kan vi som är så smarta tänka så fel?" var en titel, som talade direkt till mig, tyckte jag. Kanske till några andra också. Det blev smockfullt. Författaren, Kristoffer Ahlström menade att om man går på magkänslan så är man dum. Hans bok heter: "Magkänslans anatomi-om hur vi bör tänka och när vi gör bäst i att låta bli". Som exempel tog han människors rädsla att flyga efter 11 september. Många tog bilen i stället och bilolyckorna och dödstalen steg, för det är ju farligare att åka bil. Han sa en massa mer saker, men jag var kanske lite mätt vid det här laget, och jag skulle gå lite tidigare för att kunna ställa mig i nästa kö innan alla andra kom dit. Det visade sig vara en god idé, för det blev en sån där kö som ringlade sig runt, runt och vaktmästarna fick organisera oss.

Den som alla skulle ringla in till var Robert Gustafsson. Dagen till ära var han stor uppslagen på Aftonbladets förstasida, där det stod att han varit otrogen mot sin fru medan hon var sjuk. Lotta Bromé, som intervjuade erkände att hon blev förvånad, för hon trodde att hon kände Robert Gustafsson. Sedan kom hela seminariet att handla om sjukdomar och dödsångest, sorger och bedrövelser, tablettmissbruk och bedövning.

Tydligen har han berättat om detta i sin bok, men jag hade nog inte velat höra så mycket om det. Jag hade velat höra mer historia  från scen och kabaret än om rectospectalspektakel. Kanske var det det som gjorde att  seminariet  aldrig lyfte. Kanske var det lite beroende på Lotta Bromés intervjustil, lite lagom slött så där.

Kanske har det med förväntningar att göra. Man vet ju att han är rolig. Och så är han inte det. Det måste vara jobbigt att inte få vara annat än rolig. Det är också den frågan han oftast får: är du lika rolig privat? Men en kirurg går ju inte hem till frugan och opererar henne lite grann efter jobbet, menade han. Det var ju lite roligt sagt, förstås.

Det frågades också vad hans fru tyckte om att han hade skrivit så där om otroheten  i boken. Jodå, hon var ju informerad om det och hade tydligen inte haft något att invända.
Jag tycker jag har hört sådant tal förr. Det har jag också. Och jag tror vad jag vill. Men det är en annan historia.

Hur som helst, jag tror att Gösta Ekman är den av de två jag skulle kunna tänka mig att äta frukost med. Undrar vad jag skulle ha på mig då?

Nästa år är det tysk litteratur i fokus. Om alla lever och det går som vi hoppas, så kanske vi får se och höra Wolf Biermann och Göteborgs Kammarkör.
Vi ses!

av någon anledning så gör vi faktiskt det. Om man uttalar det på 50-talsstockholmska så rimmar det faktiskt. (Det var Nacka Skoglund som sjöng så.)
Med det ville jag bara tala om att jag har varit på Bokmässan idag också, 8 timmar höll jag ut, men det är ganska jobbigt för kroppen och knoppen också. Jag börjar inse min begränsning. Det är fruktansvärt jobbigt med allt ljud och alla måste överrösta alla.
Idag var det fredag och allmänheten släpptes in. Allmänheten går väl an, men barnvagnar borde förbjudas! Hur är folk funtade, som tar med sig barnvagnar på Bokmässan?

Själv började jag med Sigrid Combüchen som pratade om sin bok "Spill", och den blev jag sugen på att läsa. Sedan smet jag in på Petina Gappah, där det var fullsmockat. Tyvärr hördes det inte riktigt vad hon sa. Akustiken var inte den bästa i den salen och hon pratade väldigt fort. Men den boken har jag redan läst och jag har minsann den eminenta översättarens autograf. (Helena Hansson). Men hon är ett roligt fruntimmer. Nu inser jag att det kan uppstå tveksamheter om vem jag menar, och då inser jag att jag kan mena båda två.


Sedan bekantade jag mig med den moçambiqueiske författaren Mia Couto och Henning Mankell, fast den senare är en gammal bekant, ända sedan gymnasiet faktiskt. Nej, nu ljög jag lite. Han gick latinlinjen ett år efter mig och var en pytteliten pojkvasker, och sådana ägnade man inte så stort intresse.

Mia berättade att han hade insett att folk hade förväntat sig att han var en svart kvinna på grund av härkomst och namn. Namnet hade han tagit sig själv eftersom han är mycket förtjust i katter. Han var trevlig att höra på. Mankell körde sin gamla vanliga skiva och den är ju bra om man inte har hört den förut. Jag börjar tycka att det är en aning tråkigt.
Fredagens höjdpunkt var som vanligt Spanarna och vilken frisyr Jessika Gedin skulle ha. Det visade sig att hon hade den lössläppta modellen. Lyckligtvis satt jag inte i hennes hårskugga, utan jag såg och hörde allt vad jag behövde. Jonas Hallberg hade en höjdardag, kan jag väl avslöja. Lyssna gärna på reprisen eller på webben.
Sedan rände jag iväg och lyssnade på Peter Gärdenfors. Det var en besvikelse. Han brukar berätta så mycket intressant om hjärnan, men nu handlade det om hur man motiverar ungdomar att vilja lära sig något. Uppriktigt sagt, så skiter jag i det numera. Tyvärr kunde jag inte smita, för jag satt längst fram, och så modig har jag inte blivit än.
Sen hörde jag på Lars-Gunnar Andersson, som tyckte att man gott kan blanda ihop orden siffra och tal.

Idag såg jag Jens Orback 4 gånger, kulturministern 2 ggr och Cruella två ggr.

Dessutom såg jag Ingvar Oldsberg en gång och kanske man kan våga gissa att lördagen "Här-är-ditt-liv-offer är en författare? Eller också är det Björn Hellberg, som satt och babblade fem meter därifrån. Är det han eller Björn Ranelid, ska jag mata änder i Kungsbackaån i morgon kl 20.
I morgon ska jag försöka hinna med både Alexander McCall och Gösta Ekman. Det blir snärjigt.
Hur ska Lillan orka? (Citat)

Jo, jag har faktiskt blivit kallad för Duktig av någon som inte kom ihåg mitt efternamn, bara att det var ett (positivt) adjektiv.
Nyss blev jag på Facebook uppmärksammad på att jag  tillsammans med alla andra som har kommenterat Levi Klausens begåvade svar i intervjun, som valsar runt på Facebook, är behäftad med en "brorduktigmentalitet". Personen, som varnade för detta refererade till en artikel av Jenny Telemann i Aftonbladet, där hon säger :

---Men bevare oss säger jag för de välutbildades självgoda skrockande ironier över en sådan ängslig glytt. Förbjudet borde det vara att värma vänsteregot nu med duktighetstävlingar i att malligmosa SD.---

Tja. Visserligen kanske interjun var gammal, men ställer man upp i TV som representant för ett politiskt parti, så kanske inte empati är den dominerande känslan hos folk, när någon vill stoppa invandringen för att rädda våra fornminnen.

Nog talat om det. Nu ska jag berätta om bokmässan. Haha, tala om att slå in öppna dörrar.
Som så många andra börjar jag med Värmlandsmontern. Där får man kaffe och jag tar alltid en kopp till Göran Tunströms minne.
Idag blev jag sittandes i Sveriges Radios monter en stund på förmiddagen. Där pågick "Alltinget", ett program som sänds lokalt i P4, en kanal som jag sällan har behov av. Men eftersom jag känner till vissa delar av panelen, tyckte jag det var intressant att se dem. Jag ställde till och med en fråga på en lapp, trots att jag visste att den inte skulle besvaras. Jag har nämligen ställt den i över tio år till bildade personer av olika slag, men ännu har ingen kunnat svara. Jag undrar varför Anna själv tredje heter Anna själv tredje. Det måste ju finnas någon historia kring det namnet.

Alla frågor klarar inte panelen på stubinen, utan de måste hem och googla och slå i sina dammiga böcker. Sedan svarar de kanske veckan därpå, och så låter det som om de bara öser ur sina djupa kunskapsbrunnar. Den här frågan kommer antagligen aldrig att besvaras av dem, men är det någon av läsarna, som har forskat i ämnet, är jag idel öra.

Ett seminarium som jag hade prickat in i dag var det om ondskan med Ann Heberlein och Anders Johansson. Ondska intresserar mig mycket, liksom dumhet. Varsågoda och spekulera i varför. Jag köpte t.o.m. hennes bok. Den kanske inte är så lämplig att ge som födelsedagspresent  till sin Händige Herr, så den behåller jag själv och så köpte jag en annan till honom. Men den är hemlig, för han smygläser min blogg numera.

Jag ser så fruktansvärt många som jag känner igen på Bokmässan. Kanske är det inte så konstigt ändå, för där finns naturligtvis massor av göteborgslärare, särskilt på torsdagen, som man inte har kunnat undgå att se någon gång. Men jag tycker jag känner igen var och varannan person. Hur kan det vara möjligt? Har alla haft sina 15 sekunder i TV? Det finns faktiskt folk som känner igen mig också. Det kanske inte heller är så konstigt.
Idag såg jag en f.d. idiotisk studierektor och omedelbart därpå K.G Hammar. Funderade på om det var ett tecken från skyn att jag skulle sluta att avsky henne, men beslutade mig för den himmelska vinken var alltför klen.

Ikväll är det bloggträff på en lokal tror jag, men jag hann aldrig att bestämma mig riktigt, så det blev fullt mig förutan. Och lika bra det. Jag hamnar alltid i pratskugga eller vid ett eget bord, och konversera kan jag inte och har just inget att konversera om med folk som jag inte känner. Sammanstrålade dock med Cruella en stund i Alltinget. Tyvärr kunde jag inte dokumentera det, eftersom jag inte har någon kamera längre...snyft.

I morgon blir det mycket roligt. Höjdpunkten för mig blir "Spanarna". Hoppas bara att Jessika Gedin kommer ihåg att snörpa ihop sitt vidlyftiga hår. För två år sedan satt hon längst fram med ryggen åt publiken med hela burret utsläppt och skymde effektivt resten av panelen, Jonas Hallberg och Göran Everdal.  Då mejlade vän av råttsvansar till Ingvar Storm om problemet, och förra året uppträdde hon i två små hopsnurrade snortar.
Jag var mycket nöjd.

Tråkigt på TV (Här är ditt liv) och jag kan ju inte öva cello så här dags. Utmärkt tillfälle att i stället fylla i en lista om den mest intressanta (men ännu inte av Ingvar Oldsberg) upptäckta personen i världen.
Egentligen är det bara för att få svara riktigt elakt på en av frågorna. Ni får själva gissa vilken, om ni gitter.

Vilken tid är din väckarklocka inställd på? Behöver ingen. Skulle alltid vakna före den ändå.

Var köper du dina matvaror ifrån? von Lidl.

Skulle du hellre ta bilden än vara med på bilden? Ja, numera, fast jag blir väldigt sur om jag blir bortskuren ändå.

Vilken var den senaste filmen du såg och med vem? Kärlek på italienska med en riktigt god vän i Stockholm.

Du är ledig. Umgås du helst med en hel barnfamilj eller med en vän? Det ena utesluter väl inte det andra. Vänner har ofta barn, men de får gärna vara vuxna numera.

Om du vann på lotto, vad är det första du skulle köpa? Då vinner jag väl rejält och köper lägenheter till mina barn och sedan köper jag nog en trädgårdmästare.

Har någon någonsin kallat dig lat? Det minns jag inte. Men jag är nog lat, om det nu inte är medicinsk lathet. Då heter det något annat.

Tar du någonsin medicin för att hjälpa dig somna snabbare? Hahaha, det är snarare motsatsen jag behöver.

Har någon berättat en hemlighet för dig den här veckan? Ja visst, men den får jag inte berätta....

När var senast någon stötte på dig?
1957 i en sjö utanför Örebro. Det var en utvecklingsstörd pojke som blev alldeles till sig för min baddräkt var lite genomskinlig på vissa ställen. Det upptäckte jag inte förrän efteråt.

Vad åt du till middag senast? Omelett, potatis och grönsaker. Prosciutton glömde jag.

Använder du huvtröjor? Det händer

Kan du vissla? Ja.

Vem var den senaste som ringde dig? Linderholm

Vilken är din favoritåkattration på ett nöjesfält?

Tror du folk pratar bakom ryggen om dig? Det händer säkert.

Vilket riktnummer befinner du dig i?

Tittade du på tecknat när du var liten?

Hur stort är ditt närmaste köpcentrum?

Hur många syskon har du?

Är du blyg inför det motsatta könet?

Vilken film kan du alla replikerna till?

När flög du senast?

Hur många stolar står kring ditt köksbord?

Läser du för skojs skull?

Nej, bara för att det är tråkigt.

Pratar du några andra språk?

Jag kan låta på en hel del språk.

Diskar du din egen disk?

Ibland, men jag lejer gärna bort den.

Har du en stationär dator eller en laptop?

Vill du just nu göra några tatueringar eller piercingar?

Jag är väl inte dum i huvudet.

Kan du kasta macka?

Vad har du med dig in på bion?

Har du dejtat någon av en annan religion?

Vad har du för väder?

Vilket var ditt favoritämne på gymnasiet?

Gillar du att flyga?

Vilken är din favoritdrink?

Gillar du din boende-situation?

Hur många timmar måste du sova för att kunna fungera?

Är dina dagar fullbokade och stressiga?

Bryr du dig om antalet kalorier i det du köper?

Hur gammal blir du nästa födelsedag?
Jag kan icke räkna dem alla....

Vem var den sista personen som gjorde dig arg? Riktigt arg?
Den senaste, om jag får be. Han som stal min plånbok på Örebro central; annars är det ju Maud Olofsson, så fort hon sticker fram trynet i TV.Och eftersom hon kommer att fortsätta med det, så är hon ju tyvärr inte den sista.

Vad var det senaste du åt?
Fudge

Vad heter du i andranamn:

Gillar du senap?
Jadå.

Vad säger du till dig själv när allt känns svårt?

Tycker du om att krama folk?

Äger du en digitalkamera?

Senaste sms:et:

Stör det dig om någon säger att dom ska ringa men inte gör det?

Tycker du att du är attraktiv?

Vad är du allergisk mot?

Får du dåligt samvete efter du ätit kött?

Låt som när du är ledsen sörjer till?
Jag sörjer mer att det finns folk som kan konstruera sådana meningar. Men i ungdomen brukade jag börja gråta när det var a-moll.

Vad behöver du mest just nu:
En bländande celloteknik.

Vad tror folk om dig?
Om någon tror något överhuvudtaget, så är det garanterat fel.

Stämmer det?
Javisst.

Vad får du oftast komplimanger för?
Oftast får jag faktiskt inga komplimanger.

Vad säger du för att imponera på någon?
Jag har med egna ögon sett en person , som bars till dopet av en kvinna som var förlovad med Napoleon.
(Det fungerar inget vidare)

Hur imponerar man på dig?
Man hoppar inte över pauser.

Brukar du skratta för dig själv?
Ja.

Äger du några converse:
Det kan jag aldrig tro, fast jag är inte riktigt säker på vad det är.

Nästa mål i ditt liv:
Bli klar med en magisteruppsats som jag inte ens har börjat på.

Hur svarar du i mobilen: Ja?

Vem ringde du senast? Minns inte.

Vad sa den du senast pratade med i telefonen: Jag står på gården.

Antal timmar sömn inatt: Vet inte, klockan har stannat och jag har inte fått någon ny!

Sov du ensam: Ja.

Brukar du komma i tid: Alltid, om det inte inträffar katastrofer i lokaltrafiken.

När blev du fotad senast: I förrgår när jag blev tvungen att ta ett nytt körkortskort.

Vanligaste färg på dina kläder: Blått eller rött.

Vad tycker du om fötter: Mina är vackrare än de flestas.

Vad saknar du: En genomträngande röst.

Sysslar du med någon idrott: Armdrag med liten tyngd etc.

Vad skulle du göra om du vore kille för en dag: Om jag fick kill-höfter också, så skulle jag stå framför spegeln och titta på mig själv hela dagen.

Hur mycket pengar brukar du slösa på en vecka?
Jag kan icke slösa dem alla.

Har du bra vänner och äkta vänskap?
Jag har ju ingen som jag kan ringa mitt i natten, men ett par som jag kan tillmelja mitt hjärtas kval och ve.

Om fem månader: Spelar jag nog Lexulous.

Om ett år?: Spelar jag nog Lexulous.

Du samlar på: Ingenting, tror jag. Får inte plats.

Vem ringer du när du är arg/ledsen: Ingen. Jag mejlar.

Har du strumpor på dig nu: Ja, blåa med grodor på.

Bär du glasögon eller linser: Ja.

Är du bra på att laga mat: Ganska, om jag ville men jag vill nästan aldrig.

Hur vig är du: Frågan är för sent ställd. Jag var väldigt vig som barn och länge var jag vigare än Åsnor.

Tror du på ett liv efter döden:
Inte för mig, men alla andra kommer ju att fortsätta leva och det retar mig, att jag inte får vara med då.

Hur ofta tränar/motionerar du: Det ska bli tre gånger i veckan från och med nästa vecka. Eller nästnästa. Det är ju bokmässa först....

Vad är det viktigaste i livet?: Att satsa på sig själv och skita i andra...nu ironerade jag ifall någon inte känner mig. Men jag förutspår valresultatet i morgon och de fyra kommande åren.

Idag fick jag ett större brev från polisen i Örebro. Det innehöll, surprise, min stulna plånbok. Körkortet var kvar, frikortet var kvar och ett foto på min favoritson. Typiskt; jag har ju redan beställt nytt körkort och frikortet har jag också skaffat. Bra att jag fick tillbaka fotot; en son i plånboken är bättre än en som man inte ser röken av.
Så nu kommer jag strax att ha två körkort ifall någon behöver låna ett.

De behöll pengarna, säkert tjugo kronor. Det förvånar mig att de ville ha lånekorten till Göteborgs stadsbibliotek och till Universitetsbiblioteket. Kanske var de litteraturintresserade tjyvar, för kortet med ganska många pocketshopstämplar ville de ha. Likaså Wayne's Coffe stamkundskort. Hoppas att de får en trevlig stund med en latte och en pocketbok.
Mitt Fysiken-träningskort ville de också ha. Ja, lite träning skadar nog inte, även om de nog får problem med att se ut som jag. Tjyven var lite undersätsig och såg något retarderad ut. Det gör väl inte jag, eller hur?
Jag tror jag skulle känna igen honom, han som skulle vara hjälpsamme herrn.

Nu har jag delat upp mina tillhörigheter på 4 enheter. Kanske skulle man ha en traditionell  men tom plånbok, som lockbete och promenera fram och tillbaka på perrongerna och locka fram ficktjyvarna. Sen kan man ha en lapp i på 20 språk. "Detta var en fälla. Du är observerad och filmad och kommer att gripas".
Å, vad det skulle vara härligt! Hämnden är ljuv. Eller skulle vara i alla fall.

Och alla andra centraler och folksamlingar. Det har alltså hänt igen. Jag blev bestulen på plånboken.

Så här var det: Det klassiska hände. Tåget kommer in. Jag går längs perrongen för jag har plats i vagnen näst längst fram. En kille går ifatt mig. När jag är framme vid dörren ska han hjälpa mig och  tar han tag i min resväska nertill och går baklänges före mig uppför trappan, bärandes på väskan och eftersom han tog den så, var jag ju tvungen att hålla i handtaget på resväskans ovansida. Jag tyckte det var mycket konstigt, men tänkte att han antagligen var utvecklingsstörd eller en väluppfostrad invandrare, och dem får man ju inte vara dum mot, så jag sa tack tack och sedan bar han den långt in och ganska sakta, så den förmodade kompanjonen riktigt säkert skulle hinna iväg. Sedan gick han av. Det tyckte jag också var konstigt men anade inte oråd. Då var jag naturligtvis inte alls heller uppmärksam på vad som hade hänt bakom mig. Han sa ingenting, vilket jag nu i efterhand tolkar som så att han var utlänning. Annars är det svårt att låta bli att säga "å, det var ingenting" eller något sådant.
Det är lätt att vara efterklok, och jag förbannar min naivitet. Det är ju inte första gången jag blir bestulen. Men eftersom jag har tränat på det, så hade jag inte alla ägg i samma korg. Visakortet har jag vis av skadan på ett annat ställe. De fick med sig körkortet och frikortet plus alla bibliotekskort. Jag tror faktiskt inte jag hade några pengar alls. Kanske en tjuga. Jag fick sitta inne hos konduktöserna och ringa polisen och transportstyrelsen. Töserna bekräftade att det är så här det brukar går till. Möjligen har de övervakningskamera på Örebro Central. Det skulle polisen kolla.


Händige Herrn upplyste mig om att MAN SKA INTE HA PLÅNBOKEN I HANDVÄSKAN!!!! Jag bara undrar: var är det tänkt att kvinnor ska ha sin plånbok då? Vi får ju inte ha några innerfickor bara för att vi ska vara smärta och fina och det får inte puta på mer än de vanliga ställena, eller hur? Förslag emottages.

Så det kunde varit värre. Nu ska jag ta ett riktigt snyggt nytt kort som ska sitta på det nya körkortet och köpa en ny oöppningsbar väska med fastkedjad plånbok och fixa nya bibliotekskort. Eller också stoppar jag allting i trosorna och har bara en musfälla i väskan.
Men lite synd om mig är det väl? Tröstefulla utrop, presenter och blommor emottages vänligt men bestämt.

Ja, det hör ju till att sno en sån här lista från Åsnan. Hennes blogg är hemlig numera, men jag är fortfarande öppen som en bok.

Gjorde du något i sommar som du aldrig gjort förr?

Gick en spökvandring på Örebro slott och hälsade på i Riksdagshuset. Skickade Sverigedemokraternas valsedlar ”tillbaka avsändaren”.

Dog någon som stod dig nära?

Nej, men personer som står mig näras nära.

Vilka länder besökte du?

Skåne och Bohuslän, dvs. gamla Danmark.

Vilket datum från sommaren 2010 minns du bäst?

Jag minns alla datum. De är ju samma jämt.

Största misstaget?

Det minns jag däremot inte. Kan inte ha varit något att tala om.

Har du varit sjuk eller skadat dig?
Nej, inget nytt i sommar. Gamla åkommor.

Bästa köpet?

Masais byxor, dvs. nu är de mina.

Vad spenderade du mest pengar på?

I ett svep? Det var nog glaset till den nya dörren, som ska” få in trädgården i rummet”, som Ernst skulle säga.

Gjorde någonting dig riktigt glad?

Ja, att rösten fungerade på turnén och när jag fick 82 poäng i ett drag på Lexulous.

Vilka låtar kommer alltid påminna dig om sommaren 2010?
”Silur och kisel” av Ingvar Lidholm.

Är du gladare eller ledsnare i sommar jämfört med tidigare somrar?
Ja.

Vad önskar du att du gjort mer?
Jag önskar att jag hade fått ändan ur vagnen lite oftare.

Vad önskar du att du gjort mindre?
Jag önskar att jag hade suttit fast med ändan i vagnen lite mindre. Och att den hade varit lite mindre.

 

Hur tillbringade du din midsommarafton?
Det finns det ett blogginlägg om ifall någon är intresserad.

 

Blev du kär i sommar?
Inte så många tillfällen gives här på landet, tyvärr.

 

Favoritprogram?
PhotoShop.

 

 

Bästa boken du läste i sommar?
Det blir nog Enquists memoarer. Den andra jag läste var dålig. Ja, jag har läst ovanligt lite i sommar! Det borde jag ha gjort mer!

 

Största musikaliska upptäckten?
Lettiska radiokören på Östersjöfestivalen.

 

Något du önskade och fick?
Mat och efterrätt.

 

Något du önskade dig men inte fick?
Pennies from heaven.

 

Vad gjorde du första dagen på sommarlovet?
Jag har inget sommarlov. Men första dagen på sommarnöjet gick jag väl runt och tittade efter om syrenjäveln blommade, vilket den inte gjorde

.

Finns det något som skulle gjort din sommar bättre?

Att inte ha så ont i armen och om syrenjäveln hade blommat.

Vad fick dig att må bra?
Besök av vänner och Åsnor och utflykter till vänner samt baden i Barken.

Vem saknade du?
Naffe.

De bästa nya människorna du träffade?

Det var nog Cruella.

Sommarens sötaste?

Åsnan.

Sommarens hetaste?

Parkeringsplatsen utanför Lidl.

Sommarens största kärlek?

Försöker älska mig  själv, men jag är svårflörtad.

Sommarens besvikelse?

Syrenjäveln.

Sommarens bästa?

Livvakterna, Midsomer.

Sommarens snällaste?

Katten Blinderholm kanske? Eller någon som bygger dörrar åt mig.

Sommarens knasboll?

Ingen överträffar nog Fru Decibel (rodnar av klädsam ödmjukhet).

 

Jag kan i alla fall inte förstå det på annat vis. Det är Alfons Åbergs pappas fel, att Fredrik Reinfeldt gör ett sådant gott intryck på väljarna. Ser ni likheten?





Alla under 50 är väl uppväxta med den trevlige lille krabaten och hans pappa. Kan ingen skriva en bok om bara Alfons pappa där han visar sig vara kriminell och super och slåss och är Sverigedemokrat egentligen? Då kanske beundran för Reinfeldt skulle avta.
Nej, nu var jag dum mot Alfons pappa. Förlåt, förlåt.
Jag citerar Suvi i stället:

Jag antar att man ska se det positivt att så många av Sveriges medborgare anser sig såpass välbärgade att de gynnas av Alliansens politik.

Det finns undantag. Nu citerar jag Jonas Gardell, som bloggade så här:

---"Jag är trött på privatiseringar av utmärkt fungerande institutioner som elbolag, apotek, skolor, vårdcentraler och sjukhus.

Alliansen är osunt fixerade vid att privat ägande alltid och utan undantag är bättre för mänskligheten, som vore det en naturlag, och denna sjuka övertro tror jag är till stor skada för dig och mig.

Jag tycker att det är upprörande att riskbolag kan ta ut 3 miljarder av våra skattepengar i vinst på de skolor de driver.

Jag tycker att det är rimligt att jag som tjänar mycket också ska betala mer.

Jag skäms över att ha fått såna stora skattesänkningar de sista fyra åren samtidigt som sjuka människor fasas ut ur försäkringssystemet och inte har något alls att leva på.

Jag skäms över att jag betalar mindre skatt samtidigt som nedskärningar inom förskolan gör att barngrupperna blir större och större.

Käre Fredrik, tack för skattesänkningarna, men det var inte på bekostnad av barnen, de sjuka och gamla som jag skulle få det bättre.

Jag ryggar tillbaka inför Alliansens revidering och relativisering av begreppet Välfärd när man nu talar om ”Välfärdens kärna”.

Jag tycker att borgerligheten ska ha en vision om kulturen, och att det är en skam att man inte har det.

Så ja, jag har bestämt mig. Kanske är det i botten en fråga om anständighet."

---

Bra talat, Jonas. Jag har förlåtit dig för att du höll på att köra över mig med cykel för 20 år sedan.

och som bevis på det publicerar jag en bild, som sammanfattar ovanstående påstående.