Känner ni Dunning och Kruger?
Dunning–Kruger-effekten är en kognitiv bias som innebär att den som är inkompetent också är oförmögen att förstå att denne är inkompetent. Detta får till följd att inkompetenta överskattar sin kompetens i högre grad än kompetenta.
Det har länge spekulerats om effekten, men det var först när Justin Kruger och David Dunning, två forskare på Cornell University i New York, 1999 genomförde en serie experiment för att testa hypotesen som den blev vetenskapligt belagd.
Som den bäste spanare, skall jag nu framlägga tre exempel.
Jag har en gång tvingats åhöra ett föredrag i mitt kök om fotografering. Det var en mas, som trodde att han var den ende, som hade fattat hur en kamera fungerar.
En gång under en körresa på Island, var körmedlemmarna inkvarterade hos familjer. Vi var några stycken i en familj, och eftersom det var Island, så var vädret inte det bästa på morgonen. En tenor började förklara för den isländske mannen i huset varför vädret var som det var på Island. Vi andra, som hade uppfattat att mannen var meteorolog på flygplatsen i Reykjavik kunde inte stoppa honom och meteorologen själv påpekade det inte, fint nog. Jag tror faktiskt inte att tenoren förstod att det var en övermaga föreläsning (övermaga är ett fint ord, tycker jag...)
I nästa familj serverades det ägg till frukost, och tenoren började förklara för värdinnan varför det inte var bra för hjärtat att äta ägg. Hon var operationssköterska på Thoraxkliniken i Reykjavik.
Vi upplyste honom naturligtvis om att hon kanske möjligen hade detta klart för sig, men jag tror inte han fattade då heller.
Ridå, som det brukade stå i Kalle Anka.
Ytterligare ett exempel, som är lite knepigare. Det handlar om när en person, som inte har det konstnärliga ledarskapet, utser sig själv till att emellanåt undervisa alla andra i en ensemble av något slag, till exempel om hur man stämmer ett stråkinstrument. En ensemble som består av några professionella, några musikpedagoger och resten med en mycket gedigen musikutbildning eller -erfarenhet.
Jag vet faktiskt inte vad man gör. Om det finns något att göra. Hittills har vi inte gjort någonting, utan nöjt oss med att låta det ryka ur öronen och svära inuti över att bli behandlad som om man gick första året på kommunala musikskolan.
Naturligtvis hjälper det inte att säga något.
Dä ä svårt å förklar för nån som inte begrip.(Citat Stenmark)
Nu ska jag publicera ett kort på en helt annan ensemble, som ska fira guldbröllop med sig själv nästa år.
Det blir många roliga jubileumskonserter under året och den som är intresserad kan informera sig på goteborgskammarkor.info
Göteborgs Kammarkör med Gunnar Eriksson i Tossene kyrka. Foto: Göran Gustafsson
Gissa våra yrken och vem som har varit med i 45 år.
Drama i kyrkböckerna
Med släktforskning är det precis som med barnbarn. Det intresserar ingen mer än den som råkar ha fått barnbarn, hur gulliga och speciella de än är, resp. den som släktforskar och möjligen andra släktforskare som blir intrasslade i någon annans stamtavla.
Men man blir biten. Och man slipper hetsa upp sig för OS o. dyl. Vad är en (oftast förlorad) medalj mot en träff i husförhörsregistret från 1810 i Västra kvarteret i Västervik?
Mina anfäder reser sig upp ur dimman i gränstrakten Östergötland- Småland, gifter sig och får barn, lever ett tag och lägger sig sedan stilla ner i myllan efter att ha varit pigor och drängar i hela sitt liv, till skillnad från Händige Herrns släkt. där vimlar det av adelsmän och kvinnor som har varit kammarherrar hos danske kungen och får 18 barn eller varit rika som troll och lånat ut pengar till Gustaf II Adolf så han kan betala Älvsborgs lösen. (Tror som sagt inte att kungen har betalat tillbaka, så vi kanske har en slant att hämta?)
En har jag som sticker ut lite, han som hade titeln Coopvaërde Capitain, Anders Jëansson. Eftersom han måste ha tillhört ett sjömanshus, bör det finnas uppgifter om honom där, och dem ska jag leta upp. Men då måste jag åka till Landsarkivet i Lund, vilket är en utmärkt anledning att få åka till en trevlig stad.
Hur som helst, han bodde i Karlshamn i senare delen av sitt liv. Där hade han två fruar, fast inte samtidigt. Den ena dog, den andra fick han en son med. Men det var när jag började titta i hans födelseförsamling, som jag började höra rop och skrik. Det visade sig att han var gift där också. Jag har inte hittat någon vigselanteckning, men gifta var de. I ett husförhör har prästen antecknat: mannen reser på Stralsund. Inte varit hemma på 5 år.
Man kan lätt tänka sig den missnöjda sjömansänkan klaga för prästen.
I nästa husförhör står det "skild från mannen" och "son: oägta" och sonen heter Rheingold eller något liknande.
Det är ju ganska lätt att tänka sig att om man är borta i 5 år och kommer hem och hittar en son hos sin hustru, att man blir misstänksam då. Hur som helst, då drar han till Karlshamn och gifter om sig två gånger och tack vare sonen med den ena hustrun blir då jag släkt med honom.
Han missade precis fotografins intåg i världshistorien, så man får bara gissa, hur snygg han var i uniform.
Hans död har inte uppmärksammats, i alla fall finns det ingen notering i dödsboken, bara i ett husförhör att han avled 1828. Kanske han dog i ett slagsmål i LeHavre ...
Tänk om han hade bloggat. Det kanske jag kan göra åt honom ...
Uppdatering: "Omkom vådeliga under sjöresa mellan Schleswig och Carlshamn". Anteckning i husförhöret med änkan, som jag inte sett.
