Ett märkligt sammanträffande
Det var en gång en pojke och en flicka. Pojken var min far, och han var alldeles hopplöst förälskad i en flicka som hette Gudrun. Detta vet jag eftersom min fars alla dagböcker finns kvar. Han var ca 25 år och inne i den värsta Sturm und Drangperioden. Han hade inga pengar, så planen att bli präst, fick han skrinlägga. Det tog alldeles för lång tid att utbilda sig till det, och vad skulle han leva på? Jag vet inte hur han träffade Gudrun; kanske var det på KTH, där han utbildade sig till lantmätare.
Hur som helst, dagböckerna är fyllda av sådant som man inte vill att ens barn ska läsa. Men det var han själv som sparade dem, och då går det som det går.
Ja, Gudrun, hon var nog tillmötesgående ett tag, eftersom min far blev så betuttad. Men så plötsligt fick han beskedet att hon hade förlovat sig med en annan, utan förvarning, verkar det som. Han tog det så hårt, att han klippte ur deras förlovningsannons i form av ett kors.
Livet var slut för honom och han kunde inte tänka på eller tala om något annat än denna Gudrun. Efter ett tag träffade han min mor, och även hon fick ofta höra om hur synd det var om honom, som hade blivit dumpad av den elaka Gudrun. Mamma var däremot jättekär i min far och blev väl lite ledsen i ögat.
Så småningom insåg han väl att det var bättre att ta en som ville ha honom än en som lät honom stå för en annan. Senare i dagboken, när min mor var presenterad i hans föräldrahem, kan man läsa: "Det var väl tur att jag aldrig hann att presentera Gudrun hemma. Det hade aldrig gått bra."
Men han glömde aldrig Gudrun och det fick väl min mor känna av, att hon inte var den stora kärleken. Bara någon som var bra att ha, kunda laga god mat och hade lite pengar. Jag hörde också talas om Gudrun, som barn.
Arborelius är ju sedan några år ett välkänt namn i Sverige, eftersom vi har fått en katolsk ärkebiskop med detta namn. Nu har han dessutom blivit kardinal. Att han måste ha någon koppling till förlovningsannonsen, förstod jag ju. Jag googlade lite grann och fick lära mig, att Lars Arborelius, som vann tävlingen före min far, var far till kardinalen. Gudrun var däremot inte modern, utan Lars Arborelius gifte sig i rask takt med ytterligare två kvinnor, en i taget, varav den andra blev ensamstående mor till kardinalen.
Jag tycker att den urklippta förlovningsannonsen är så talande, för att inte säga skrikande. En sådan smärta, en sådan förtvivlan, som väl vi alla har upplevt någon gång. Och att annonsen finns kvar!
I teorin skulle jag kunnat vara halvsyster till kardinalen. Fast då hade det ju inte varit jag.
Kardinalen hade ett sommarprogram i år, och det var efter det, som jag skickade fotot på annonsen, och han svarade idag.
Det var han, som tyckte att det var ett märkligt sammanträffande. Han hade träffat denna Gudrun, och hennes barn var ju hans halvsyskon. Jag hade närt en liten förhoppning att något barn skulle kunna ha min far till upphov, efter som jag inte har några syskon. En halvsyster eller halvbror, kunde väl varit trevligt på ålderns höst, om han så vore kardinal eller dragspelare...
Men så blev det inte, såvitt jag förstår. Kontrafaktisk släktforskning är alltid spännande ...
Brevlådan har väl liksom många av oss, sett sina bästa dagar. Den målades 1988 eller 89 av mig. Men den hänger med, liksom även många av oss.
