Konstiga barn

I afton har vi haft första bokteaterföreställningen i en mycket liten by mellan Göteborg och Kinna. Bokteateridén har vi kört med i drygt tio år, med uppehåll då och då förstås.
Det går ut på att ge barnen (6-9-åringar) en liten puff, så att de ska vilja börja läsa om någon av figurerna som är med i den lilla pjäsen. Det brukar vara väldigt populärt; barn är ju så tacksamma och deltar i spelet, och pedagogiken står som spön i backen. I den här omgången får även föräldrar vara med.

Idag började vi som vanligt. Teaterdirektörskan säger välkommen och vad roligt etc.etc.

Sedan kommer det första knepet. Hon säger: Vi här som spelar teatern, vi har någonting som vi gillar jättemycket. Vet ni vad det är? Jo, vi gillar att läsa böcker!!!! Finns det någon mer som gillar att läsa böcker?

Här ska barnen ropa ja ja ja. De här barnen ropade mest nej nej nej. Ett barn ropade "vems är lastbilen som står på parkeringsplatsen?"
Men som den rutinerade skådespelerska som teaterdirektörskan är, klarade hon av både lastbilar och burop.

Sedan börjar själva skådespelet med "Sagan om den lilla farbrorn." Den är verkligen mycket rörande. Ni som har läst den vet att farbrorn är ledsen för att han inte har någon vän. Här brukar barnens uppfinningsrikedom inte ha några gränser, när farbrorn frågar dem vad han ska göra för att få en vän.

Från de här barnen kom inga förslag alls .
Har ni några vänner? frågar lilla farbrorn. "Näää", ropar en del, en ropar "tusentals"!

Sedan skriver farbrorn lappar och sätter upp i träden om att han vill ha en vän. Och så somnar han. Han snarkar ljudligt, för hur ska man annars få fram att en människa sover? Det tycker en del är roligt i alla fall. Sedan blir det ett våldsamt tumult, farbrorn ramlar och synthen brakar på med rammelljud. Då skrattar barnen. Det är inte så konstigt, för det gör alla när någon ramlar. Tänk på Papphammar, som gjort det till en skön konst.

I alla fall kom det en liten teaterhund (en teoretisk hund alltså) och hoppar och lekar och farbrorn ramlar igen och har så roligt. Sen springer hunden iväg med ett halvt löfte att komma tillbaka.
Lilla farbrorn är verkligen ett paradnummer, och går inte han hem, då är det något som inte är som det ska...

Sedan fortsatte spelet med lite Mamma Mu, som är en utfyllnad medan Lilla farbrorn blir den lilla gumman. Förra omgången var det jag som var Mamma Mu, men om jag får säga det själv, så var det inte min mest lyckade roll, även om jag hade en väldigt fin mössa.

Forntida mamma Mu, inte helt övertygande



Nutida Mamma Mu, något mer övertygande som ko i alla fall.
Beklagar att jag får använda gamla och lånade foton, men jag har ju ingen kamera för tillfället.

Pelle Svanslös och Lilla My samtalar om sig själva, Pippi Långstrump dyker upp förstås och går runt i salen och låter alla sjunga allsång i mikrofon (efter känd förebild). Så småningom dyker en klassisk häxa upp och är hemsk och elak på alla sätt. Hon kommer ihop sig med Harry Potter om kvasten, som häxan har gjort sönder. Till all lycka dyker Ture Sventon upp och bjuder på skjuts på sin flygande matta, som han fått av herr Omar. Tyvärr visar sig den också vara ur funktion, vilken föranleder inträdet av Aladdins ande, som påstår att han har funnits i 1000 år och således är bäst.
Sens moralen i detta är: Gå till biblioteket, ungar! Där finns alla sagorna!

Ungar är sig lika, säger man ju. Men det var just det de här inte var. Föreställningen gick på rekordtid, och jag tror det var för det uteblivna gensvaret. Man spelar ju på ett helt annat sätt när man har barnen med sig. Vi grunnade lite på varför. Vi trodde inte barn på landsbygden skulle vara så tyckmyckna. Någon trodde det kunde bero på att det var ett raggardistrikt. Är inte raggarbarn intresserade av att läsa? Nej, kanske inte.

Själv är jag teatermusiker, spelar till sånger som figurerna sjunger och har komponerat lite låtar och gör ljud och ska sköta rökmaskinen när Aladdins ande kommer. Den kunde vi inte använda idag, för vaktmästaren hade inte stängt av brandlarmet.

Sista föreställningarna har vi 7 december. Sedan blir det kanske inte något mer. I alla fall blir det ett långt uppehåll, för Ture Sventon är gravid.

Gissa, vad barnen skulle säga!



Kommentarer
Postat av: cruella

Man ska ju inte generalisera, fast å andra sidan kan man ju då inte prata om någonting. Alltså påstår jag, att jo, det är så att det nu finns en stor bunt ungar som faktiskt mest sitter framför dvd-filmer och dataspel och avancerat våldslego på bekostnad av böcker och högläsning.



Exempel ur min egen fatabur: Igår hämtade jag ett mig närstående barn från förskoleklassen. Gossen fyller snart sex år. Först åt vi glass och konverserade (mest om eldbollar och Darth Vader), sedan gick vi till bibblan där barnet helst ville "leka". Jag insisterade lite halvmjukt på läsning - tyckte det liksom låg i farans riktning - och hittade en av mina favoriter: Sagan om den nyfikna abboren. Enkel och lite absurd historia och med många bilder.



Barnet satt verkligen still (nästan) och lyssnade på hela sagan, vilket jag knappt vågat hoppas. Men efteråt utbrast han "Det var en lång bok!" och ville i stället titta i en pekbok om bilar.



När mina ungar var i den åldern var vi i full färd med kapitelböcker och när äldste var åtta läste han Harry Potter själv.

2010-09-29 @ 08:31:50
URL: http://minkammare.blogspot.com/
Postat av: Fru Decibel

Jo, så känns det ju faktiskt. Man har i alla fall en känsla av att landsbygdsbarn borde ha närmare till natur och kultur, men det är klart att det inte är så. Det ska bli spännande med de andra föreställningarna. Blir det samma slags reaktioner då, så har det hänt något allvarligt på de 2½ år(en?) som har gått sedan vi var ute senast.

2010-09-29 @ 08:44:09
Postat av: Ö-helena

Jag tror i alla fall ni gjorde nytta. Ingen behöver nog lite bokteater så väl som raggarbarn från byhålor i Västergötland.

2010-09-29 @ 08:51:23
URL: http://oversattarbloggen.blogspot.com
Postat av: Långa Skuggan

Nej, det var inget raggardistrikt, tvärtom. Det var ett område där det finns många högutbildade, utflyttade från storstan, i tron att man kan få både det idylliska landet samtidigt som man ska ha full service precis som i stan. (ytterligare en generalisering). Men till nästa föreställning får vi nog vara lite på tårna för att möta konstiga kommentarer. Vi var ju inte vana vid det, får ju mest rätt härlig respons. Lilla farbrorn får nog försöka kolla in vem han ska vända sig till med sina frågor. Det behöver ju inte vara till dem som gapar högst. Det gäller att hålla stilen och ta nya tag till nästa gång. Säger en något tilltufsad liten farbror..

2010-09-29 @ 15:31:05
URL: http://langaskuggan.blogspot.com
Postat av: Ullah

Jag tycker nästan det är lite chockerande, det du skriver. Det Cruella berättar också.

2010-09-29 @ 19:04:28
URL: http://camastro.wordpress.com
Postat av: cruella

Nu ska jag inte göra den lille gossen alldeles orätt, även om det gick till precis som jag beskrev, men när vi kom hem så satt vi och pratade om ditt och datt, bland annat om hans gammelmormor "som är nästan lika gammal som den där gamla grodan".



Så visst kan saker fortfarande få fäste;-)

2010-09-30 @ 08:54:24
Postat av: Ullah

Ja, barn är ju olika och mottagliga för olika saker vid olika tider, så vill verkligen inte racka ner på gossen. Han kanske blir en förläst liten gubbe med tiden!

2010-09-30 @ 11:49:30
URL: http://camastro.wordpress.com/
Postat av: Åsna

Kan det inte ha nåt att göra med att föräldrarna får vara med? Annars gissar jag att det är svininfluensavaccinet som så sakteliga har börjat personlighetsförändra de små illbattingarna. När de tar studenten kommer de att vara fullfjädrade zombies.

2010-09-30 @ 13:04:40
Postat av: Åsna

Förresten skulle jag egentligen vilja kalla det svininfluensvaccinet eller svininfluensevaccinet. Kan man det?

2010-09-30 @ 13:07:29

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0