Je suis Lucifer 3
Hej på er igen!
Jag fortsätter att blogga på mattes blogg. Eftersom det inte händer något kul i hennes liv, så får jag ersätta hennes inlägg.
Jag har fyllt ett år och blivit stor och duktig. 6,7 kilo väger jag nu. Matte tycker nog att jag är lite fet, men det är jag inte, säger de som förstår sig på sådana som jag. Jag tillhör en stor ras, Neva Masquerade heter den. Matte skaffade just mig bara för att sådana som jag kan umgås även med kattallergiker.
Matte hade födelsedagskalas för mig. Dvs. mest för sitt eget höga nöjes skull förstås. Coronaisoleringen har gjort matte knäpp, så nu hittar hon på allt möjligt för att få träffa folk. Jag fick i alla fall presenter. En flaska grädde, en leksak och kattgodis.
Matte tycker om att fotografera mig. Jag är inte det minsta intresserad av det, så jag vänder bort huvudet, reser mig och går eller vänder svansen till. Ibland får jag ner matte på golvet. När hon skulle ta det officiella födelsedagsfotot på mig, fick jag ner henne bland stolarna, Då hade hon satt på mig Lillhusses gamla fluga. Hmpf.
I somras lämnade matte bort mig! Hur kunde hon! Men jag hade det ganska roligt hos min Lillmatte och Långhusse. Jag hjälpte henne med jobbet. Hon sitter vid datorn hela dagen och undertextar filmer. Jag var med vid tangentbordet, och Lillmatte fick lära sig att en musmatta är en kattmatta. Och hon lekte jättemycket med mig så jag blev alldeles utkattad.
Nu är jag hemma igen hos min riktiga matte, fast så värst riktig är hon ju inte. Men ibland är hon snäll. Jag har fått ett klätterträd till och jag behöver inte vara gullig så värst länge innan jag får mat. Min kompis Brutus, som är en Beaver-terrier, han som säger voff, han kan en massa konster. Han kan snurra, sitta, ligga, tacka och hoppa jämfota på alla fyra. Matte satte sig i sinnet att lära mig lite sådant också. Hittills kan jag snurra innan maten serveras. Hoppa jämfota är det lite värre med. Men jag kan ju å andra sidan hoppa stående höjd med skruv. Det kan inte Brutus.
Brutus
Och så kan jag gå balansgång. Jag skrämde nästan slag på matte när hon fick se min nya konst. Visserligen hade mattarna just nätat in balkongen, men mattar tål tydligen inte att titta på sådana akrobatkonster.
Nära ska jag vara. Hela tiden. Gärna mitt på köksbordet. Glöm att man kan lära en katt att inte vara på bordet. Inte mig. Jag har lärt matte nu, att vill hon göra något annat i livet än att schasa ner mig, så får hon acceptera en katt på bordet. Och när inte matte leker med mig, så leker jag med matte. Hennes fötter är roliga. Man kan sitta bakom ett draperi och hoppa fram och sätta klorna i hennes vrister. En gång fick jag in en fullträff. Golvet blev blodigt och matte fick åka och ta en stelkrampsspruta. Matte funderar på att skaffa sig fotbrynjor. Det kanske inte finns, men dags att uppfinna?
Den 4 augusti var det internationella kattdagen. I och för sig är väl alla dagar kattdagar, men detta är något som andra mattar och hussar hittat på. Jag är mycket nöjd med att ha en egen dag, förutom födelsedagen. Det kan men se på detta foto, som min Lillmatte tog utan att jag märkte det förstås.
Mjauo! Vi ses!
