Mormors brudklänning
Ja, prinsessan Madeleines brudklänning var väl inte så pjåkig. Den var som vi kunde läsa gjord av Valentino Garavani. Min egen, för 35 år sedan, inköptes på Anarkali, som ni har kunnat se på Facebook. Tyvärr var det av ekonomiska skäl då otänkbart för oss att tåga in i en kyrka med massor av gäster i något liknande Madeleines kreation. Vi hade inte heller råd att bjuda in Händige Herrns alla släktingar, (hans farmor hade ju 18 barn) vilket orsakade sura miner hos somliga. Somliga skickade därför en kaktus som gratulation. Somliga fick därför en bild på kaktusen med tårtbrudparet placerat i krukan som tackkort.
Men om inte om hade varit, hade jag kunnat tåga in i min mormors klänning. Min mormor var modist och sydde säkert klänningen själv, med hjälp av sin mamma, som också var modist. Det hade varit något.
Här är mormor, Edith Schmidt.
Här är hennes klänning. Den är lika fin bak som fram.
Den är lite skrynklig, för den ligger bara i en amerikakista år efter år. Kanske den skulle in på något museum?
Både bak och fram hänger det någonting, som säkert har ett namn och det är absolut inte ett slöfse, annars är det ett bra namn tycker jag. Någon syfröken kanske vet?
Här en närbild på det som alltså inte heter slöfse.
Och här nedan en närbild på broderierna på överdelen.
Naturligtvis hade hon sidenskor också. Tyvärr lite för stora för mig. Jag hade ju träskosandaler.
Bröllopet hölls på Stadshotellet i Valdemarsvik 1912. Jag har aldrig hört varför det inte var i kyrkan. Min mamma var inte på väg än. Kanske morfar Einar var "lite lustig", som de säger i Östergötland. Min mor föddes 1913 och 1927 var båda hennes föräldrar och mormor döda och hon skickades till en sträng faster. Men det är en annan historia.
