Je suis Lucifer
Jag är katt hos min matte, som brukar blogga här. Jag hoppar upp och in i allt möjligt, så nu hoppar jag in i mattes blogg också. Matte har haft det lite tufft i ett par år, så hon har inte haft någon ork att blogga. Medan hon väntar på att lusten ska komma tillbaka, så passar jag på att skildra mitt liv som katt hos henne.
Jag fick alltså namnet Lucifer av min matte. Det betyder ursprungligen ljusbringare, om man har gjort sin hebreiska läxa ordentligt. Matte tyckte, att hon kunde behöva lite ljus i sitt liv. Från början hette jag Edgar, och det är det som står på stamtavlan också. För stamtavla, det har jag. Matte tyckte att Lucifer passade mig bättre, för hon har haft katter förr, och hon menar, att vi katter, trots ett förföriskt utseende, oftast minsann är fulla i fan innerst inne. Den ende Edgar matte känner till är Edgar Cayce, som kallas för "den sovande profeten". https://www.edgarcayce.se/node/45 . Och nog för att jag sover mycket, men annars finns ingen större likhet.
Matte sa, att hon ville ha någon som sa mjau och blev glad när hon kom hem. Jag säger mjau jättemycket när hon kommer hem, för hon måste ju få veta, hur utsvulten jag är.
Jag kom till min nya matte den 2 december. Samma dag började de riva mattes lägenhet, för en tant tre våningar upp tömde ut tvättmaskinsvattnet på golvet, och då regnade det ner i alla lägenheter under.
Då såg det ut så här.
Bara för det fick de riva väggar, tak och golv.
Det var inte så bra, för dels dammade det förskäckligt, dels dånade maskiner och gubbar och kofötter och allt vad de hade. Och jag har ju en sån fin päls!
En dag gick dammuppsamlarmaskinen sönder och i stället för att suga upp dammet sprutade det ut allt innehåll i in i mattes kök. Matte sa att det såg ut som i Pompeji med ett tjockt lager damm in i minsta vrå. Då var inte matte så glad. Hon skrev fula ord på spisen, som nästan inte syns för allt damm.
När rivningsgubbarna var klara, kom det varmluftsgubbar och stack in plastkorvar i väggen som sprutade in varmluft. Korvarna var roliga. Man kunde hoppa över dem och gömma sig bakom. Men maskinen dånade dag och natt i 5 veckor så matte hann att bli vansinnig flera gånger. Någon julstämning var svår att uppbringa sa matte, men hon klädde den hundraåriga träväggen som hade kommit fram med julkort och lite glitter och mig.
Sedan kom snickargubbarna och lagade hålen i väggen och taken. Jag fick förstås vara instängd medan det var gubbar här, för de vill sällan ha kattificerad hjälp.
Men när gubbarna hade gått, släppte matte ut mig och jag kunde leva rövare bland alla grejer och åka kana på allt täckpapper på golvet. Det var väldigt stimulerande.
Sedan kom målarna och målade och tapetserade och de höll på väldigt länge. De var väldigt noga med allting, inte minst kafferaster och lunchen. Ibland gick de på rast nästan innan de kom. Till sist kom golvläggarna. De la ett jättefint rutigt golv, som jag är väldigt snygg på.
Just nu har jag en konstig tratt på huvudet, för jag har varit hos veterinären och tagit bort någonting där bak. Matte säger att man inte kan ha mig inomhus annars. Det är väldigt besvärligt. Jag kan inte hoppa upp alls på så många roliga ställen, för den är i vägen. Men matte tycker det är riktigt lungt och skönt om nätterna.
Jag känner en hund. Han heter Brutus. Han har varit här två gånger, men det tyckte jag inte om. Brutus sa voff och jag fräste. Men nu är jag större än Brutus, så vi får väl se nästa gång han vågar sig hit, vem som voffar bäst då.
Matte tycker att han är söt för att vara hund. Ok då. Men jag är sötare.
Jag skriver kanske lite då och då för att matte ska komma ihåg allt som har hänt. Hon är lite glömsk, min matte. Hon letar efter sin mobil hela dagarna t.ex.
Ja, jag gör mitt bästa för att bringa lite ljus i mattes liv. T.ex. så springer jag som en oljad blixt när jag har varit på lådan. Dessemellan är jag bara söt. Mjau på er.
