Tåligs ek och Tumlebergs ros
Verandavimmel
Mannen längst bak på verandan, som ser ut som Tolstoj, var gårdens ägare, Sven Tålig. Han var förutom bonde också urmakare och lär ha lagat och sålt 11 000 klockor. Han hade sin verkstad i ett litet skjul bredvid. Här är en av klockorna han gjorde, en jättestor, som sitter på Ribbingstorps gård i Naum.
Han var dessutom en betrodd man i kommunen och hade flera uppdrag. Han fick tillsammans med sin hustru, Molla, damen i svart, 8 barn av vilka de fick begrava tre. Två försvann till Amerika , en son och två döttrar blev kvar: äldsta dottern Anna Maria (min farmor) i förklädesklänning, nedanför henne i vit skärmmösa min farfar Josef, Sara (Tumlebergs ros) sittande längs bak till vänster och Johan Tålig ståendes längst till höger.
Sven var ständigt i klammeri med rättvisan. Gång på gång blev han, troligen orättfärdigt, anklagad för diverse saker, bl.a. för stöld. En piga hade känt igen, inte Sven men väl hans häst, och drog då slutsatsen att det måste varit någon från den gården som hade tjyvat. Hästen visade sig dock vara oskyldig, eftersom den just nedkommit med ett föl.
Sven blev också anklagad för att ha tagit upp en liten grav på kyrkogården utan någons tillåtelse, där han begrov ett dött barn. Långa välformulerade inlagor till rätten vittnar om hans ständiga kamp mot mer eller mindre orättvisa anklagelser.
Enlgt traditionen var han känd som "vänsterman", vad nu det innebar vid förra sekelskiftet. Men det väckte säkert ont västgötabondeblod,. Det tycks förresten ha hållits kokande ända in i våra dagar. Han var dessutom Västergötlands bäste klarinettspelman. Inget bröllop kunde äga rum utan att Sven Tålig var med och spelade. Han finns omnämnd i en del samtida litteratur.
Reklam förstod han sig på. Här nedan reklamen för hans Ur- och optikfirma.
Lite förvånande kanske att han väljer en bild på en stad från 1600-talet som reklam för sin firma, men om man vet hur byn Tumleberg såg ut i verkligheten, förstår man kanske att en bild på denna knappast hade höjt omsättningen.
Ungdomarna i trakten tyckte förutom gökottor om att dansa. Det fanns en glänta i skogen vid en flerhundraårig ek, där ungdomarna samlades på lördagskvällarna och Sven spelade natten lång får man förmoda. Den kallades t.o. m. "Tåligs ek" och i slutet av 1990-talet var det meningen att den skulle få kulturminnesstatus. Dagen efter att jag besökt eken för första gången i mitt liv (1994), sågades den brutalt ner av nuvarande ägaren. Gammalt groll mellan släktmedlemmar låg förmodligen bakom, och min väna uppenbarelse utlöste tydligen denna kriminella våldshandling.
Kanske var det en "vänsterek"?
I Sven Tåligs bouppteckning finns inte någon klarinett upptagen, men väl en revolver.
Anna Maria tog sin Josef och flyttade ner till Tumleberg och öppnade ett järnvägshotell i början på 1900-talet. Då hade man nämligen öppnat Västagötabanan mellan Göteborg och norra Västergötland. År 1900 var den klar att invigas och Oscar II kom till Tumleberg med tåget för detta ändamål. Min farfar Josef hade gjort en stadsport som kungen skulle gå igenom, men Oscar gick inte ens av tåget. Han hade väl bråttom ner till Göteborg och sin mätresser på Linnégatan.
Den är borta nu, men bokstäverna i guld har jag kvar.
Här sitter Anna Maria med sin lilla familj, Josef och barnen Alice och Hugo.
Hugo var min far.
På den tiden tog det lång tid att åka tåg från Göteborg till Tumleberg, som var en järnvägsknut. Ibland var både personal och resande tvungna att stanna över natten, och det var därför det fanns förutsättningar för ett järnvägshotell. Där fick släktingar jobb och förnödenheter kunde man ju få från Lunnagården. Anna Marias syster, den vackra Sara, (Tumlebergs ros) var en av dem som arbetade på hotellet. Det är lätt att tänka sig vad järnvägens tillkomst betydde för det lilla samhället. Tåg, som kom och gick och frustade och vändes och vattnades och främmande människor från staden, som tog in på hotellet. En del blev stamgäster, t.ex. konduktören Gustav Elfstrand. Han var mycket stilig i sin uniform och tycke uppstod mellan den vackra Sara och Gustav. Här är paret fångat på bild. Sara sitter vid sin stickmaskin till höger.
.
Det gick som det brukar gå. Strax efter invigningen av Västgötabanan, blev Sara gravid. Det var ingen större olycka, för bara man var trolovad och skulle gifta sig, gjorde det ingenting om man hade tjuvstartat lite. Och vi tror att Sara trodde, att hon hade ett äktenskapslöfte. Men vad som sedan hände kan vi bara gissa. 1901 födde Sara sin dotter Signe (längst till vänster på verandabilden) och Gustav var då inte längre med i bilden. Sara berättade aldrig för sin dotter vem fadern var. Alla andra i Tumleberg visste naturligtvis. Gustav fortsatte att vara konduktör på Västgötabanan och åkte där fram till sin pension. Han måste ha sett sin dotter och senare sina barnbarn, för de åkte också med tåget. Vad sa han? Hur såg han ut, när han mötte Saras blick? Signe fick aldrig veta, att farbrorn som klippte hennes biljett var hennes far.
Många, många år senare hittades Västgötabanans arkiv i en skolåda på landsarkivet i Göteborg. Då visade det sig, att Gustav Elfstrand hade fru och barn i Göteborg, vilket kan förklara att han inte villa ha en till i Tumleberg. Han ordnade det praktiskt och bra för sig, som andra kungar.
Man törs väl anta, att fru Elfstrand i andra ändan inte hade någon aning om Västgötabanans välsignelser.
Än i denna dag har släkten Elfstrand inte någon aning om släktingarna från Tumleberg och deras ättlingar. Kanske är det dags nu? Hör av er! Jag kan förmedla kontakten.
Till sist, en länk till det förflutna. Här står min farfar "källarmästaren" och jag i järnvägshotellets trädgård. I bakgrunden "Vackra Maja", som numera står i Dalarna, dock utan flagga och med bara en arm. Länge trodde jag, att Gud hade skärmmössa.
Jag blir vidunderligt glad och även lite gråtmild av dina skriverier om flydda tider.
Håller med föregående talare. Jag har alltid intresserats av folklivshistoria, och när du berättar står tiden still. Man är vare sig nu eller då. Magiskt.
Jag älskar den här typen av inlägg. Skriv mer!
Instämmer!
Alla: Jag älskar den här typen av kommentarer!!!! :)
En så jättefin släkthistoria. Och alla fina bilder där du vet vem alla är. Det var jättebra. För övrigt tycker jag att du skriver för sällan. Det är så roligt att läsa din blogg, så jag blir besviken varje gång det inte finns ett nytt inlägg.
Ljuvligt, ljuvligt, ljuvligt!
Hej Fru Decibel.
Surfade in på din blogg och tycker det var roligt att läsa om Tumleberg. Själv bor jag i det sk hotellet i Tumleberg. Jag bor där med 3 barn och fru. Köpte det 2003 och stor trivs här. Vi är från Göteborg från början, men det är ju halva Tumleberg idag. :-) Hade varit roligt och fått sett mer kort på Tumleberg/Hotellet om det finns. Har hittat lite på nätet själv.
Nicke
Tycker om det du skrev! Mysigt att se lite sunda saker och inte endast det vanliga grejerna som man kan läsa om varje dag. ;)
Väldigt roligt att läsa berättelsen om fam. Tålig.
Det är min morfar, Carl Johan Rylander som tagit de här bilderna. Han var fotograf och bodde granne med
Tåligs.Rylanders bilder finns på Varas hemsida:
Vara.se-Bildmuseum-Rylander- avancerad sökning.
Arbetar just med att identifiera så många som möjligt. Har några frågor om en del andra bilder.
Var snäll och hör av dig när du läst det här.
MVG Marianne
Det är intressant att läsa om tider som varit, det ger bättre helhet åt samhällsförändringar. Mina släktingar kommer också från Tumleberg. Furulund och Lilla Hillestorp är några ställen. En gång var Tumleberg en riktig livlig stationsort med fem järnvägsspår.
Rylander, Sixten och Ingrid, är också namn i släkten.
Tack för denna trevliga berättelse! Växte själv upp i Tumleberg, gården Pederstorpabacke och gick i Tumlebergs B:2 skola på 50-talet. Det var ganska barnrikt på den tiden. Då vi kände oss djärva gick vi till lokstallarna och försökte snurra runt den tunga vändskivan. Till realskolan i Vara blev det färd med lilla rälsbussen (gul o orange) där det i regel var totalt fullpackat - som på T-banevagnar i rusningstid. -Vid Tåligs ek brukade det vara frikyrkogudstjänster i min barndom -troligen Örebromissionen som hade Missionshus i samhället där vi gick i söndagsskola och vid gitarrspel lärde oss att man skulle byta (ackord) i Vara o Skara då man spelade Tryggare kan..... TACK!/ Gunvor
Hej !
Mkt intressant läsning !
Jag växte upp i Tumleberg under åren 1947-1960 och bodde då i huset, Sågeråsen 1:9, som ligger närmaste granne med fd hotellet. Jag minns mkt av det som berättas i Fru Decibels beskrivning. Sommaren-13 gjorde jag ett återbesök i Tumleberg, parkerade bilen där en gång "hästestånga" var belägen och gick runt i samhället och mindes min uppväxttid.På den tiden fanns 3 speceriaffärer, 1 charkuteri och ett café; numera finns inget. Som pensionär bor jag numera i Blekinge skärgård, men har mailkontakt med en annan "tumlebergsbo", som bor i Värmland. Vi utväxlar gamla minnen och väl dokumenteras i vad jag kallar "Min egen historia".
/Lars
Hej !
Mkt intressant läsning !
Jag växte upp i Tumleberg under åren 1947-1960 och bodde då i huset, Sågeråsen 1:9, som ligger närmaste granne med fd hotellet. Jag minns mkt av det som berättas i Fru Decibels beskrivning. Sommaren-13 gjorde jag ett återbesök i Tumleberg, parkerade bilen där en gång "hästestånga" var belägen och gick runt i samhället och mindes min uppväxttid.På den tiden fanns 3 speceriaffärer, 1 charkuteri och ett café; numera finns inget. Som pensionär bor jag numera i Blekinge skärgård, men har mailkontakt med en annan "tumlebergsbo", som bor i Värmland. Vi utväxlar gamla minnen och väl dokumenteras i vad jag kallar "Min egen historia".
/Lars
Hej !
Mkt intressant läsning !
Jag växte upp i Tumleberg under åren 1947-1960 och bodde då i huset, Sågeråsen 1:9, som ligger närmaste granne med fd hotellet. Jag minns mkt av det som berättas i Fru Decibels beskrivning. Sommaren-13 gjorde jag ett återbesök i Tumleberg, parkerade bilen där en gång "hästestånga" var belägen och gick runt i samhället och mindes min uppväxttid.På den tiden fanns 3 speceriaffärer, 1 charkuteri och ett café; numera finns inget. Som pensionär bor jag numera i Blekinge skärgård, men har mailkontakt med en annan "tumlebergsbo", som bor i Värmland. Vi utväxlar gamla minnen och väl dokumenteras i vad jag kallar "Min egen historia".
/Lars
