Ja suis Lucifer 4
Matte har läst en bok. Det har hänt förut tror jag, men den här gången var det en katt som hade skrivit den. En japansk katt. Det är väl inte så konstigt att en katt skriver ner sina tankar; det gör ju jag också, men det här var ju en japansk katt. Alltså måste det någonstans i Sverige finnas en översättarkatt som behärskar både japanska och svenska. Hoppas den får bättre betalt än vanliga översättarmattar. Grädde och sardiner är väl det minsta man kan begära.
Den japanska katten var det lite synd om, eller snarare om hans husse, men husse gjorde ändå allt för sin katt, som man förstås ska göra.
Annars går livet sin gilla gång här. Jag växer och frodas och väger nu 6 kilo. Matte är lite snål med maten så jag har visst fått banta lite. Matte har också växt och frodats. Det kom någonting i våras som heter Coronan som gjorde att folk inte fick göra något och då låg matte på soffan och åt vit choklad. Så hon försöker också banta nu. Men jag förstår inte varför jag också ska leva på snålfot. En ung kattherre i sitt bästa år behöver väl rikligt med föda?
Jag använder ofta mattes dator eftersom jag är en bloggande katt. Jag värmer upp genom att vässa klorna på tangentbordet och då åker ofta bokstavsknapparna av. Häromsistens hann jag få av flera stycken och matte fick knätorka hela köksgolvet för att hitta 2:an. Matte kunde ändå inte få fast alla bokstäverna så hon fick lämna in datorn. De kunde inte heller så nu har matte en trasig dator. Hon kan inte längre skriva 4, men det finns ju så många andra siffror att välja på menar jag, så det är väl inte hela världen. Men matte morrar för hon har så många fyror i sitt personnummer, säger hon.
Den japanska katten var det lite synd om, eller snarare om hans husse, men husse gjorde ändå allt för sin katt, som man förstås ska göra.
Annars går livet sin gilla gång här. Jag växer och frodas och väger nu 6 kilo. Matte är lite snål med maten så jag har visst fått banta lite. Matte har också växt och frodats. Det kom någonting i våras som heter Coronan som gjorde att folk inte fick göra något och då låg matte på soffan och åt vit choklad. Så hon försöker också banta nu. Men jag förstår inte varför jag också ska leva på snålfot. En ung kattherre i sitt bästa år behöver väl rikligt med föda?
Jag använder ofta mattes dator eftersom jag är en bloggande katt. Jag värmer upp genom att vässa klorna på tangentbordet och då åker ofta bokstavsknapparna av. Häromsistens hann jag få av flera stycken och matte fick knätorka hela köksgolvet för att hitta 2:an. Matte kunde ändå inte få fast alla bokstäverna så hon fick lämna in datorn. De kunde inte heller så nu har matte en trasig dator. Hon kan inte längre skriva 4, men det finns ju så många andra siffror att välja på menar jag, så det är väl inte hela världen. Men matte morrar för hon har så många fyror i sitt personnummer, säger hon.
Som jag antydde någon gång så är jag en väldigt fin katt. Jag har stamtavla. Och jag har en fin, tjock päls. Men alla stråna sitter inte så fast, så att en del av dem, ofattbart många, säger matte, hamnar på golvet. Matte blev lite desperat så trots att hon borstar mig varje dag på balkongen så såg golvet lurvigt ut också. Matte orkar inte släpa runt dammsugaren, så hon skaffade en robot. Den är jag mycket skeptisk mot. Den är inte att lita på. Bäst man ligger och smälter maten på det svala golvet, kommer den sättandes och sopar till min svans. Matte går bredvid roboten och pratar med den. Hon fattar inte, att den inte fattar. Idag anföll den mig bakifrån medan jag sträckte ut min långa vackra kropp upp mot ett skåp! Så fegt! Anfalla bakifrån. Så gör aldrig jag ...
Det roligaste jag vet är ju fortfarande mattes ben, när de går förbi. Att ligga i bakhåll och rusa fram och sätta fast klorna i mattes vrister! Och har jag väl fått fast dem så släpper jag inte. Matte har skaffat fem blomsprutor för att ha till hands när jag är på krigsstigen. Så här hasar en matte runt med en blomspruta i handen nästan jämt. "Damen med blomsprutan". Man kunde skriva en bok om henne, om hon vore lite intressant. Som jag. Men ibland har hon glömt blomsprutan. Då passar jag på!
Ibland vill matte och Lill-matte klippa klorna på mig. Det vill inte jag. Jag blir utkattad bara jag tänker på det. Kanske jag orkar berätta om det i nästa blogg. Hoppas ni vill läsa om hur synd det kan vara om mig ibland.
Paus i bloggandetMjau! Vi ses.
