Idyll eller pastoralt elände?
I helgen läste jag en mycket intressant bok. "...allt det vi här drömma om" av Erik Wijk. Han berättar om sin pappa, som ingick i Broströmskretsen i Göteborg, men som plötsligt bröt med allting inklusive sina barn och flyttade till en stuga utan el och vatten och blev Swedenborgianare, bl.a. Erik Wijk försöker finna svaret på varför det blev som det blev. Läs den.
Jag blir lite patetisk och tänker på allt som har hänt, som man inte har en aning om. Och hela tiden händer det saker som man inte har en aning om. Suck.
Vad den här bilden föreställde hade jag först ingen aning om. Inte förrän jag vände på den. Där avslöjades att det var en gökotta i IOGT:s ungdomsförbund år 1898 i Kedum. Kedum? Tumleberg? Då kanske min farfar och farmor var med? Och.... Här är bilden:
Tumleberg ligger söder om Vara i Kedums socken. Alla var bonddöttrar och bondsöner.
Först såg jag min farfar. Det är han med vit skärmmössa till höger i bakre raden. Sen såg jag tre flickor i vita klänningar. Längst fram i mitten sitter min farmor, Anna Maria Tålig.
Anna Maria Tålig, min farmor
I bakre raden står Sara Tålig. Hon var så vacker så hon kallades Tumlebergs ros. Den tredje vita klänningen var en syster som dog tidigt.
Kanske var det på denna gökotta, som farmor och farfar fann varandra? Har jag denna gökotta att tacka för min existens?
Att döma av kläderna, var det viktigt att vara till sin fördel på gökottan. Anna Maria var lite äldre och kunde nog inte välja och vraka bland bondpojkarna. Urvalet var väl dessutom begränsat. Josef Larsson fick duga.
Tumlebergs ros hade andra förutsättningar. Henne väntade ett helt annat öde, som jag återkommer till.
Alla tittar åt samma håll (på göken?) utom en gök, som tittar på fotografen. Fotografen, som fångade den här idylliska stunden, hette Rylander.
Farfar gjorde 40 år senare en pall åt min bror, som jag använder än idag. Här bland egna blåsippor.
Jag blir lite patetisk och tänker på allt som har hänt, som man inte har en aning om. Och hela tiden händer det saker som man inte har en aning om. Suck.
Vad den här bilden föreställde hade jag först ingen aning om. Inte förrän jag vände på den. Där avslöjades att det var en gökotta i IOGT:s ungdomsförbund år 1898 i Kedum. Kedum? Tumleberg? Då kanske min farfar och farmor var med? Och.... Här är bilden:
Tumleberg ligger söder om Vara i Kedums socken. Alla var bonddöttrar och bondsöner.
Först såg jag min farfar. Det är han med vit skärmmössa till höger i bakre raden. Sen såg jag tre flickor i vita klänningar. Längst fram i mitten sitter min farmor, Anna Maria Tålig.
Anna Maria Tålig, min farmor
Kanske var det på denna gökotta, som farmor och farfar fann varandra? Har jag denna gökotta att tacka för min existens?
Att döma av kläderna, var det viktigt att vara till sin fördel på gökottan. Anna Maria var lite äldre och kunde nog inte välja och vraka bland bondpojkarna. Urvalet var väl dessutom begränsat. Josef Larsson fick duga.
Tumlebergs ros hade andra förutsättningar. Henne väntade ett helt annat öde, som jag återkommer till.
Alla tittar åt samma håll (på göken?) utom en gök, som tittar på fotografen. Fotografen, som fångade den här idylliska stunden, hette Rylander.
Farfar gjorde 40 år senare en pall åt min bror, som jag använder än idag. Här bland egna blåsippor.
Kommentarer
Postat av: cruella
Jag har också haft en hågkomsternas påsk. Inte bara mina. Min pappa som jag har ett så komplicerat förhållande till har hur mycket som helst att berätta och när han gör det så förstår jag allt möjligt och kan överse med somligt.
Ungefär.
Trackback
