Livet bakom järnridån 2
Föreställningen "Den heliga Johanna från Slakthusen" växer så sakteliga fram. Folkteaterkören står inte bara bakom järnridån. Ibland får vi synas. Och vad är det man får se? Två rader med svartklädda människor, lite kinesiskt stuk, byxor och skjorta. Vi är fattiga arbetslösa arbetare och frälsningssoldater, som varken har arbete eller pengar. (Kommer plötsligt att tänka på när [1970] Göteborgs Kammarkör hade mörkblå crimplenedress på en konsert i Stockholm. Det var då recensenten skrev "Göteborgs Kammarkör i sina Maoinspirerade kuliuniformer...)( Vi hade aldrig dem mer).
Nåväl, av ekonomiska eller tidsmässiga skäl ser vi ut som svettiga smörpaket i ansiktet. Alltså, vi får sminka av oss när vi kommer, om vi nu hade vågat oss på någon liten mascara, eller något ännu värre, rouge kanske. Inget smink får vi ha. Jag har dock fått tillåtelse att bli sminkad, när jag har satt in tre eller fyra titanskruvar i munnen. Det ska jag göra den 15 mars, så tyck synd om mig då, tack. Ingen får nämligen stå på scenen och se ut som hen är på svensk landskamp. Och jag kommer definitivt att bli blå och gul.
I kväll hade vi sista genomdraget utan publik. På lördag kommer första publiken. Genomdraget idag fick en extra piff, eller puff kanske. En ny rökmaskin prövades, och det visade sig att rökdetektorerna fungerade alldeles utmärkt. Alla kördes ut i den bistra vinternatten på Järntorget, så nu kommer hela ensemblen att bli sjuk lagom till premiären. Brandkåren kom och blinkade blått. Där hade den fortfarande osannolika meningen "Ut i kylan får du gå och var rättskaffens i snön" passat bra.
Vi fick lov att gå in en stund i det närliggade Folkets hus och passade på att sjunga Internationalen en gång, eftersom den ska sjungas under föreställningen. Det är ny text på den och en bit in i första versen sjunger vi "det är dags att stiga fram i ljuset" men opassande nog sjunker ljuset där, just när jag ska gå jag fram och öppna en lucka i golvet. Det är dags att fumla fram i skumrasket snarare. Sedan rinner hela kören ner genom varsin lucka och fortsätter att sjunga från källarvalven. Det lär vara mycket effektfullt.
Föreställningen fortsatte sedan där den blev avbruten.
Vid några tillfällen dånar det som attan bakom oss, och jag vet inte vad som händer. Vi har inte fått vända oss om och titta någon gång. Men på onsdag ska jag se publikgenomdraget och då skall allt uppenbaras.
Vi väntar också på att allting om vår lön ska uppenbaras. Hittills har vi bara fått veta att vi nu är med i en förening och att vi ska betala medlemsavgift på tio kronor. Det är mycket skumt att de väntar med att tala om att hur vi ska få vår betalning, men tjatar gång på gång om den där tian. Troligen är det så, att pengarna som betalas in på Folkteaterkörens konto, kommer att fastna där. Vi får troligen inte ut något alls, och då får man ju förstå ledningen att de dröjer med att tala om det, för det kan ju bli väldigt tråkig stämning i kören.
Tänk om vi strejkar? Vi tiger! De får kanske dra ner järnridån för gott! Fortsättning följer säkert, och jag kommer garanterat att rapportera om det blir någon skandal eller något annat uppiggande.
Nåväl, av ekonomiska eller tidsmässiga skäl ser vi ut som svettiga smörpaket i ansiktet. Alltså, vi får sminka av oss när vi kommer, om vi nu hade vågat oss på någon liten mascara, eller något ännu värre, rouge kanske. Inget smink får vi ha. Jag har dock fått tillåtelse att bli sminkad, när jag har satt in tre eller fyra titanskruvar i munnen. Det ska jag göra den 15 mars, så tyck synd om mig då, tack. Ingen får nämligen stå på scenen och se ut som hen är på svensk landskamp. Och jag kommer definitivt att bli blå och gul.
I kväll hade vi sista genomdraget utan publik. På lördag kommer första publiken. Genomdraget idag fick en extra piff, eller puff kanske. En ny rökmaskin prövades, och det visade sig att rökdetektorerna fungerade alldeles utmärkt. Alla kördes ut i den bistra vinternatten på Järntorget, så nu kommer hela ensemblen att bli sjuk lagom till premiären. Brandkåren kom och blinkade blått. Där hade den fortfarande osannolika meningen "Ut i kylan får du gå och var rättskaffens i snön" passat bra.
Vi fick lov att gå in en stund i det närliggade Folkets hus och passade på att sjunga Internationalen en gång, eftersom den ska sjungas under föreställningen. Det är ny text på den och en bit in i första versen sjunger vi "det är dags att stiga fram i ljuset" men opassande nog sjunker ljuset där, just när jag ska gå jag fram och öppna en lucka i golvet. Det är dags att fumla fram i skumrasket snarare. Sedan rinner hela kören ner genom varsin lucka och fortsätter att sjunga från källarvalven. Det lär vara mycket effektfullt.
Föreställningen fortsatte sedan där den blev avbruten.
Vid några tillfällen dånar det som attan bakom oss, och jag vet inte vad som händer. Vi har inte fått vända oss om och titta någon gång. Men på onsdag ska jag se publikgenomdraget och då skall allt uppenbaras.
Vi väntar också på att allting om vår lön ska uppenbaras. Hittills har vi bara fått veta att vi nu är med i en förening och att vi ska betala medlemsavgift på tio kronor. Det är mycket skumt att de väntar med att tala om att hur vi ska få vår betalning, men tjatar gång på gång om den där tian. Troligen är det så, att pengarna som betalas in på Folkteaterkörens konto, kommer att fastna där. Vi får troligen inte ut något alls, och då får man ju förstå ledningen att de dröjer med att tala om det, för det kan ju bli väldigt tråkig stämning i kören.
Tänk om vi strejkar? Vi tiger! De får kanske dra ner järnridån för gott! Fortsättning följer säkert, och jag kommer garanterat att rapportera om det blir någon skandal eller något annat uppiggande.
Den sovande profeten
Varje vecka blir jag kallad till ett möte i New York. Det beror på att organisatörskan har råkat stoppa in även min mejladress i sitt gruppmejlsutskick. Jag har tyvärr inte tillfälle att närvara så mycket men jag har faktiskt varit med på ett möte, helt oförskyllt och helt utan förkunskaper. Det var år 2007, när Åsnan och jag damp ner i New York för att jag skulle intervjua min mors syssling om hans förändrade absoluta gehör.
Det visade sig att både släktingen och hans fru var djupt engagerade i en rörelse, som heter Science of Light och de råkade ha ett möte samma dag som vi kom. Det var bara att hänga med och bli presenterade som släkten från Sverige. Jag minns nu inte så mycket längre mer än att vi skulle meditera och hålla varandra i händerna och säga något till grannen. Det gick utmärkt för mig att meditera eftersom jag sov som en stock på grund av jetlaggen. De försökte kanske förklara lite om rörelsen, men jag uppfattade inte så värst mycket.
Jag har aldrig känt någon dragning till sekter, allra minst den här, som har i mitt tycke det fulaste utskicket och en riktigt hemsk hemsida. På något sätt har Åsnan och jag också hamnat någonstans på deras hemsida, men nu tror jag att vi är raderade. Här är en länk till dem, så kan ni själva förvissa er.
Med anledning av att jag ständigt uppmanas att komma på deras möten, tänkte jag att jag i alla fall skulle läsa lite om den sovande profeten, så jag lånade en bok.
Profeten hette Edgar Cayce och han uttalade sig om en massa saker, som senare inträffade. Han la sig ner och slöt ögonen och sedan började han prata. Det kallas i boken för en "reading". Man kunde fråga honom om vad som helst, och han hade svar på det mesta. När han vaknade hade han ingen aning om vad han hade sagt. Dessa profetior under trance slog sedan in till 97 %. Alla finns nedtecknade och bevarade i "Den svarta boken".
Jag tänker inte redogöra för allat vad han sa, men jag kan konstatera, att de två böckerna som finns om honom på svenska oftast är utlånade.
Naturligtvis var han anfäktad av den amerikanska religionen. Det kanske inte är så konstigt. Kan man vara trovärdig annars i USA?
Det märkliga med honom var att han kunde bota människor bara genom att få deras namn och adress. Han kunde ge utförliga recept mot alla möjliga och omöjliga sjukdomar och boken vimlar av vittnesmål om människor som blivit botade. han hade absolut ingen utbildning på det området.
Det märkligaste tycker jag är hans utsagor om obotliga sjukdomar och alla hans huskurer. Det kostar ju inget att pröva, förhoppningsvis.
Så, om ni har springmask;ät vitkålsblad. Mums mums för barnen. Salladsblad har en narkotisk effekt .... Hm, jag tycker alltid att salladsblad är onödiga. Ett par mandlar om dagen och man slipper cancer. Massage med jordnötsolja och man slipper ledinflammation. Mot psoriasis: saffranste och kungsljuste och Resinolsalva (vad nu det är). Ja, han uttalade sig också om bröstcancer och lyckades bota en del också. Det finns massor av redogörelser i boken; leta själva. Migrän, t.ex, om ni går omkring med det.
Edgar Cayce somnade in för gott 1944, men hans profetior lever ännu i folks medvetande, och det finns faktiskt en filial i Skåne.
Om man jämför med Jesus har han ju lyckats bra mycket bättre och alla hans readingar finns dokumenterade och är kontrollerade. Jag vet som vanligt inte vad jag ska tro. Osvuret är bäst, säger jag som vanligt på mitt fega vis, men jag tror jag ska börja äta mandel lite regelbundet i alla fall.
Då kanske man kan få komma till New York någon mer gång.
Källa: Jess Staern: Den sovande profeten
Det visade sig att både släktingen och hans fru var djupt engagerade i en rörelse, som heter Science of Light och de råkade ha ett möte samma dag som vi kom. Det var bara att hänga med och bli presenterade som släkten från Sverige. Jag minns nu inte så mycket längre mer än att vi skulle meditera och hålla varandra i händerna och säga något till grannen. Det gick utmärkt för mig att meditera eftersom jag sov som en stock på grund av jetlaggen. De försökte kanske förklara lite om rörelsen, men jag uppfattade inte så värst mycket.
Jag har aldrig känt någon dragning till sekter, allra minst den här, som har i mitt tycke det fulaste utskicket och en riktigt hemsk hemsida. På något sätt har Åsnan och jag också hamnat någonstans på deras hemsida, men nu tror jag att vi är raderade. Här är en länk till dem, så kan ni själva förvissa er.
Med anledning av att jag ständigt uppmanas att komma på deras möten, tänkte jag att jag i alla fall skulle läsa lite om den sovande profeten, så jag lånade en bok.
Profeten hette Edgar Cayce och han uttalade sig om en massa saker, som senare inträffade. Han la sig ner och slöt ögonen och sedan började han prata. Det kallas i boken för en "reading". Man kunde fråga honom om vad som helst, och han hade svar på det mesta. När han vaknade hade han ingen aning om vad han hade sagt. Dessa profetior under trance slog sedan in till 97 %. Alla finns nedtecknade och bevarade i "Den svarta boken".
Jag tänker inte redogöra för allat vad han sa, men jag kan konstatera, att de två böckerna som finns om honom på svenska oftast är utlånade.
Naturligtvis var han anfäktad av den amerikanska religionen. Det kanske inte är så konstigt. Kan man vara trovärdig annars i USA?
Det märkliga med honom var att han kunde bota människor bara genom att få deras namn och adress. Han kunde ge utförliga recept mot alla möjliga och omöjliga sjukdomar och boken vimlar av vittnesmål om människor som blivit botade. han hade absolut ingen utbildning på det området.
Det märkligaste tycker jag är hans utsagor om obotliga sjukdomar och alla hans huskurer. Det kostar ju inget att pröva, förhoppningsvis.
Så, om ni har springmask;ät vitkålsblad. Mums mums för barnen. Salladsblad har en narkotisk effekt .... Hm, jag tycker alltid att salladsblad är onödiga. Ett par mandlar om dagen och man slipper cancer. Massage med jordnötsolja och man slipper ledinflammation. Mot psoriasis: saffranste och kungsljuste och Resinolsalva (vad nu det är). Ja, han uttalade sig också om bröstcancer och lyckades bota en del också. Det finns massor av redogörelser i boken; leta själva. Migrän, t.ex, om ni går omkring med det.
Edgar Cayce somnade in för gott 1944, men hans profetior lever ännu i folks medvetande, och det finns faktiskt en filial i Skåne.
Om man jämför med Jesus har han ju lyckats bra mycket bättre och alla hans readingar finns dokumenterade och är kontrollerade. Jag vet som vanligt inte vad jag ska tro. Osvuret är bäst, säger jag som vanligt på mitt fega vis, men jag tror jag ska börja äta mandel lite regelbundet i alla fall.
Då kanske man kan få komma till New York någon mer gång.
Källa: Jess Staern: Den sovande profeten
Ursäkta den vanvördiga bilden.
Liten rapport från livet bakom järnridån
Det handlar alltså om järnridån på Folkteatern i Göteborg. Vi statister står ganska länge bakom den med endast fötterna synliga. Dessa fötter får inte vara större än ca 37, eftersom det är ett trappsteg precis bakom sagda fötter. De större storlekarna står ett trappsteg upp. Vådan av att ha för stor byst märker man också av. Sagda byst tvingar resten av kroppen att stå svagt tillbakalutad, vilket är starkt ryggskottsframkallande. Texten som talkören ska skandera är uppsatt på A3-ark på insidan av ridån för att vi inte ska behöva lära oss allting utantill. Men med näsan i järnridån är det kanske inte så svårt att räkna ut hur lätt det är att läsa. Nåja, den scenen står inte och faller med min röst, möjligen faller jag på grund av mina bröst. Men jag har ordnat med basförstärkning bakom mig, som trycker mig framåt. En sportbehå som inte lyfter och puffar upp ska väl kunna minska omfånget något också.
Det är alltså arbetet med "Den heliga Johanna från Slakthusen" som repeteras för fullt. Vi statister har bildat en "oratoriekör", som sjunger Buxtehudemusik med svensk text, som inte rimmar. Osannolika (inte helt språkligt korrekta) meningar som "Ut i kylan får du gå och var rättskaffens i snön."
Troligtvis ska snömaskinen på Folkan användas igen, den som användes så ymnigt i Noréns uppsättning av Orestien.
Apropå Norén blev jag så nyfiken på vad han hade sagt i sin dagbok om paret Malmsjö-Göransson efter Marie Göranssons utfall i "Stjärnorna på slottet". Jag lånade boken och har nu läst hur många sidor? Upptäckte att det inte finns någon sidnumrering. I alla fall har jag läst tillräckligt långt för att få vatten på min kvarn. Det finns ingenting så tråkigt som böcker som är skrivna av förälskade karlar. Ganska snart kretsar det mesta omkring hans nyfunna 24 år yngre kärlek A, samt några avlagda fruar; jag vet inte hur många, vem som är vem och det struntar jag blankt i. Jag avslutar härmed läsningen av denna egotrippade dagbok. OK. En dagbok måste naturligtvis kretsa runt den som skriver, men att få lov att ge ut dravlet ...det är ...jag vet inte. Och hur dum är man inte som börjar läsa den?
Efter att ha hittat Henrik Langes sammanfattning behöver varken jag eller någon annan läsa hela tegelstenen. Dessutom kunde kvällspressen stilla min nyfikenhet när jag väl började leta efter vad det var för fel på Malmsjö och Göransson.
Lite intressant var det att läsa beskrivningen av teaterarbetet, eftersom jag har varit med om det. Och jag vet vad våra skådespelare tyckte. Det vet nog inte han.
Men tänk om han nu kommer ut med en del till? Då kanske arbetet med Orestien kommer med? Då undrar man givetvis vad han kommer att skriva. En del är lätt att gissa, men blir det något om statisterna? Visst var han vänlig mot oss, men innerst inne tyckte han kanske att vi var en hoper smutsiga svin?
Orestienrosorna, snodda efter sista föreställningen
Det är alltså arbetet med "Den heliga Johanna från Slakthusen" som repeteras för fullt. Vi statister har bildat en "oratoriekör", som sjunger Buxtehudemusik med svensk text, som inte rimmar. Osannolika (inte helt språkligt korrekta) meningar som "Ut i kylan får du gå och var rättskaffens i snön."
Troligtvis ska snömaskinen på Folkan användas igen, den som användes så ymnigt i Noréns uppsättning av Orestien.
Apropå Norén blev jag så nyfiken på vad han hade sagt i sin dagbok om paret Malmsjö-Göransson efter Marie Göranssons utfall i "Stjärnorna på slottet". Jag lånade boken och har nu läst hur många sidor? Upptäckte att det inte finns någon sidnumrering. I alla fall har jag läst tillräckligt långt för att få vatten på min kvarn. Det finns ingenting så tråkigt som böcker som är skrivna av förälskade karlar. Ganska snart kretsar det mesta omkring hans nyfunna 24 år yngre kärlek A, samt några avlagda fruar; jag vet inte hur många, vem som är vem och det struntar jag blankt i. Jag avslutar härmed läsningen av denna egotrippade dagbok. OK. En dagbok måste naturligtvis kretsa runt den som skriver, men att få lov att ge ut dravlet ...det är ...jag vet inte. Och hur dum är man inte som börjar läsa den?
Efter att ha hittat Henrik Langes sammanfattning behöver varken jag eller någon annan läsa hela tegelstenen. Dessutom kunde kvällspressen stilla min nyfikenhet när jag väl började leta efter vad det var för fel på Malmsjö och Göransson.
Lite intressant var det att läsa beskrivningen av teaterarbetet, eftersom jag har varit med om det. Och jag vet vad våra skådespelare tyckte. Det vet nog inte han.
Men tänk om han nu kommer ut med en del till? Då kanske arbetet med Orestien kommer med? Då undrar man givetvis vad han kommer att skriva. En del är lätt att gissa, men blir det något om statisterna? Visst var han vänlig mot oss, men innerst inne tyckte han kanske att vi var en hoper smutsiga svin?
Orestienrosorna, snodda efter sista föreställningen
Någon ställer till det
för mig på Facebook. Jag lägger upp bilder och skriver skojiga eller mindre skojiga kommentarer och bilderna ligger kvar i fem sekunder och försvinner sedan. Om någon kommenterar bilden, får jag meddelande i min epost och då får jag en länk och kommer till bilden. Men den är borta ur mitt fotoalbum.
Jag hade lagt in en bild på Birger Jarl, eftersom han tycks ha samma behov som jag, titanskruvar. Men han försvann. Är det någon censur, så att han befanns vara alltför naken? Vad säger expertisen?
Jag hade lagt in en bild på Birger Jarl, eftersom han tycks ha samma behov som jag, titanskruvar. Men han försvann. Är det någon censur, så att han befanns vara alltför naken? Vad säger expertisen?
En fördel hade han; han hade tillgång till statskassan. Så är det inte numera. Äldre människor anses inte behöva ha några tänder att tugga med. FK ersätter bara t.o.m. nr 5.
Ja, somliga blir bakelser, somliga blir Kugeln och somliga blir glasögontrasor och säljs på Västergötlands Museum. En present till mig av min fådda syster.
Ja, somliga blir bakelser, somliga blir Kugeln och somliga blir glasögontrasor och säljs på Västergötlands Museum. En present till mig av min fådda syster.
Tufftufft
Bloggandet går på sparlåga, liksom nästan allting annat också. Min energi går åt till att vara arg på tandläkaren, som inte kan få tag på tandkirurgen bara för att han inte kan mejla utan måste ringa den lilla stunden när tandkirurgen är på plats. Det har alltså tagit tre veckor och jag har inte fått något kostnadsförslag för den redan påbörjade behandlingen, för två tandimplantat som jag behöver göra. Dvs. det skulle ju vara bättre med tre eller fyra, och det spelar ingen roll hur många gånger jag säger att det finns något som heter ekonomiska begränsningar, som naturligtvis ingen tandläkare känner till, men så är det. Alla undrar varför jag inte byter tandläkare till en som åtminstone kan mejla. Svaret är, att han ger 25 % till studenter, och det blir en hel del när man kommer upp i sådana här summor. Jag kommer att behöva vara student hela livet. Eller åtminstone tills han går i pension.
Tandkirurgen ger inga procent. Men när han föreslår att han ska göra tre implantat i stället ska jag fråga om det är "tag tre betala för två". Ska vi slå vad om att han inte tycker det är roligt?
Det ser ut som ett samband, och det är det också, att jag nu äntligen ska göra slag i saken och börja sälja mina saker på nätet. Det är tandläkarens fel eller förtjänst. Men hittills har jag inte lagt ut något, för alla säger olika, Blocket eller Tradera. Jag har sett annonser i tidningen om folk som köper leksaker i Frölunda. "Jaså ska du bli lurad nu", säger glädjespridaren här hemma. Jag som var så fast besluten. Nu blev jag mentalt däckad igen. En gammal portabel Uher köper Helmer Hi-Fi för 50 kr, men tänk om någon bjuder 100 på Tradera? Vilket är bäst? Hur ska jag göra? Profit, profit. Men det ska ju gå till ett välgörande ändmål. För utan tänder att tugga med är det inte så värst mycket kvar att leva för och i synnerhet inte på. Så många goda soppor finns det inte här i världen.
Mycket energi går åt att tänka ut hur jag ska få ihop 30-40 000 kr till räkningen. Råna en bank, förslog tandläkaren en gång. Det vore nog bättre att råna en tandläkare, eller ännu hellre en tandkirurg. De verkar ha guld inte bara i mund.
Tandkirurgen ger inga procent. Men när han föreslår att han ska göra tre implantat i stället ska jag fråga om det är "tag tre betala för två". Ska vi slå vad om att han inte tycker det är roligt?
Det ser ut som ett samband, och det är det också, att jag nu äntligen ska göra slag i saken och börja sälja mina saker på nätet. Det är tandläkarens fel eller förtjänst. Men hittills har jag inte lagt ut något, för alla säger olika, Blocket eller Tradera. Jag har sett annonser i tidningen om folk som köper leksaker i Frölunda. "Jaså ska du bli lurad nu", säger glädjespridaren här hemma. Jag som var så fast besluten. Nu blev jag mentalt däckad igen. En gammal portabel Uher köper Helmer Hi-Fi för 50 kr, men tänk om någon bjuder 100 på Tradera? Vilket är bäst? Hur ska jag göra? Profit, profit. Men det ska ju gå till ett välgörande ändmål. För utan tänder att tugga med är det inte så värst mycket kvar att leva för och i synnerhet inte på. Så många goda soppor finns det inte här i världen.
Mycket energi går åt att tänka ut hur jag ska få ihop 30-40 000 kr till räkningen. Råna en bank, förslog tandläkaren en gång. Det vore nog bättre att råna en tandläkare, eller ännu hellre en tandkirurg. De verkar ha guld inte bara i mund.
Tuff tuff, vem vill köpa ett stort Briotåg inköpt i Kristianstad 1945?
