Den fjortonde sommaren
Sommaren ebbar ut liksom bloggandet. Det känns som "ett rapande i intet" för att citera författaren Urban Torhamn, som jag aldrig hade hört talas om.
Kanske är det precis det det är. Inte många hör mina rapningar. Det blogginlägg som ständigt får nya läsare och kommentatorer är "Miljonlotteriet är en bluff". De flesta håller med, en del påpekar argt att de faktiskt har vunnit 4 miljoner. En del kommentarer publiceras inte; jag vet inte varför, då blir de i alla fall arga för det. Jag bryr mig faktiskt inte längre. Lotter köper jag inte heller.
Sommaren 2014 går till historien som skogsbrandens och kalasens sommar. Vi var aldrig direkt hotade, men om Norberg hade fått evakueras, så hade det varit en enkel sak för elden att svinga sig i trädtopparna och hota vår by. Jag hade gjort i ordning lite saker som jag ville ha med för jag ville inte bli överraskad. Norberg klarade sig med ett nödrop. Vi var insvepta i tät rök och ibland såg man knappt grannens hus.
Kalas är man tvungen att ha ibland, och denna sommar var det dags för oss. Det är roligt, men jobbigt. Fast visst är det roligt att folk vill komma överhuvudtaget. Tänk om det var tvärtom.
Något takfönster får jag inte, för Händige Herrn tycker att han är för gammal för att klättra på taket och såga.Det tycker jag nog faktiskt också. I stället ska det bli ett spröjsat fönster med spegelglas i att ha på väggen över det riktiga fönstret för att öka ljuset i storstugan. Det har jag börjat att ta bort färgen och kittet på, men värmen och röken gjorde att jag kom av mig. Men det är ingen brådska. Det kan bli nästa år, om man råkar leva fortfarande. Annars spelar det ju ännu mindre roll.
Som kulturtant har jag också ställt upp, t.o.m. i Gp:s bildtävling. Tyckte att det kunde passa med en tantbild bland alla hoppande badare och solnedgångar och hundar som äter glass. I dag, måndag, skall det avgöras vilka som vinner. Det är inte allt för svårt att gissa vem det inte blir. Men här är bilden.
Bilden är något arrangerad, men sant är att vi båda två hade läst boken om Emma Zorn innan vi åkte upp till Zorngården för att se allting i verkligheten.
Några böcker har jag hunit med, fast ännu fler Wordfeudmatcher och Quizkamper. Tyvärr också några tusen Shoot Bubble, bana 113.
Den roligaste var nog "Grejen med verb" av Sara Lövenstam. Den tråkigaste "Morfar skrev inga memoarer" av Gustav Fridolin. Han är en bra person men ingen författare.
En som jag måste titta i igen är "Göra kärlek" av Mats Söderlund. Så många bra formuleringar! Man får verkligen syn på sig själv. Om männen, som den egentligen är skriven för, får syn på sig själva, är en annan sak.
När jag får syn på månen, blir jag smått galen. Jag är en ganska dålig fotograf men försöker envist att bli bättre, och så fort månen dyker upp, skall jag ut och fotografera. precis som många andra, som rycker fram kameran så fort månen visar sig. Utan stativ, utan att se riktigt bra för det är ju så mörkt, chansar jag på inställningar, och ibland blir det riktigt snyggt.
Den här bilden heter "Det ryker på månen", för den är tagen just när det rök som värst. Det påminner mig om bibliotekarien på Högsbo bibliotek, som blev helt ställd när en låntagare frågade efter "Det blåser på månen" . . -Vad är det? sa hon.
Det tycker jag fortfarande är konstigt.
Dessutom var hon inte snäll.
