FruDecibel

 Jo, det är mycket man inte förstår. Till exempel undrar man ibland, om någon läser mina inlägg överhuvudtaget. Kommentarerna är numera sällsynta, vilket naturligtvis har en förklaring. Det är ingenting att kommentera, typ, jaha, än sen då?  "Orka", som en mig närstående Pollyanna skulle säga. Folk är trötta på bloggandet. Jo, jag vet att en del alltid läser men aldrig kommenterar. Så kan man ju göra, men det är tråkigt för den som bloggar. Jag känner mig som i en stor bubbla där jag simmar omkring utan att stöta ihop med någon eller något.

Nyss fick jag faktiskt en kommentar, som gudskelov inte syntes. Jag erbjöds att köpa bl.a. valium receptfritt. Man kan undra.

Facebook är naturligtvis också en del av förklaringen. Folk tar ut sig där på att kommentera. Det är lättare och roligare också faktiskt. Så bloggandet kanske har kommit till vägs ände?

 

Men innan jag lägger mig på hyllan, skulle jag vilja fråga om en sak. Eftersom jag inte vet om det finns någon som läser detta, som jag kanske inte vet om, som sitter på svaret, så undrar jag följande:

Den minnesgode läsaren har kanske sett att jag då och då strör gamla släktfoton omkring mig och jag har antytt att det finns en dramatisk historia dold  bland dessa foton. Länge har jag klurat på om det skulle gå att göra något mer av det. Dvs, det skulle det. Det skulle gå att göra en film, en tv-film kanske, en stillbildsdokumentär, vad vet jag. Det är en fantastisk historia i en mycket filmisk miljö. Men hur går man till väga? Vem ska man försöka intressera? Jag förstår såpass, att vi (ja, vi är två släktingar, lika engagerade båda två) kanske inte är lämpade att skriva ett manus med dialog så där rakt på. Hur hittar man en person, som kan skriva ett trovärdigt manus? (Inte Birro, tack). Ändå är det vår historia och den får inte tas ifrån oss.

Nu väntar jag mig många svar och idéer. Om inte, får jag väl ställa frågan på Facebook.

 

Vinkurserna är avklarade. Kursen "Vinets sociala och ekonomiska historia" blev jag först 57:e reserv på, sedan 16:e. Gissningsvis är den utom räckhåll. I stället sökte jag "Komposition och arrangering, 7,5 poäng" i Arvika, Ingesund. Jag blev först struken för att jag saknade grundläggande behörighet. Visst tvivlar man ibland på sig själv, att man kan någonting överhuvudtaget, men nu blev jag ändå lite förvånad. Det är andra gången antagningsnämnden misstror mina musikaliska färdigheter. Jag undrar om antagningsnämnden inte skulle ta och skaffa sig lite kompetens. Nå, det klarades upp efter ett samtal. Ett knapptryck, och jag blev antagen. De hade inte sett mitt för-ladokliga betyg från Musikhögskolan.

Ännu har jag inte hört någonting från skolan. Men om ingen olycka händer, är det meningen att jag ska åka upp ca 5 gånger under en termin och bli undervisad. Att åka till Arvika från Göteborg är en konst. Om man inte ska behöva åka hem redan innan man kommit fram, måste man åka Swebus som avgår 6.10. men bara två dagar i veckan. Det ska väl gå bra. Jag är ju ändå uppe. Sedan är man hemma kl 8 på kvällen.

 

Varför gör jag nu detta? Jo, jag tycker det är roligt att sitta och pilla i ett notprogram. Och ja, man ska väl ha något kul att pyssla med medan man lever färdigt. Jag arrar en del för min stråkensemble och jag har skrivit en del teatermusik. Jag har faktiskt skrivit körmusik också, vilket ju kan tyckas naturligt när man är en sådan frenetisk korist som jag. Tyvärr tycker körledaren inte att den behöver uppföras och ingen har heller erbjudit sig att ge ut den.  Skandal, om du frågar mig, som GW brukar säga.

 

En vinkurs återstår, "Mat och vin", som börjar i höst. Den kan också bli knepig att komma in på. Man ska vara 110 år och ha 500 akademiska poäng, sa vinmagistern. Ungdomar utan poäng göre sig alltså inte besvär. Det är inte mitt fel att det är så, och eftersom jag nästan uppfyller kriterierna, så söker jag. Det var 600 sökande förra omgången. Först tänkte jag att det inte var någonting för mig, eftersom jag är så föga intresserad av matlagning. Sedan tänkte jag en gång till och då förstod jag att det är en kurs för just sådana som jag/mig (stryk vad som ej önskas), som inte kan lägga ens två sparrisar i kors på en spegel av mangosås.

 

Bifogar till sist en gång till bilden på hur det kan gå om inte haspen är på. Dvs. nog var haspen på, men det var dessutom ett litet hål på innerpåsen, som inte observerades.  Golvet blev skadat och Systembolaget ersatte med 1500 kr plus ny vinbox. Kan vara bra att känna till. Bra är också att köpa flaskor i stället för boxar ...men jag bestämmer inte allt här hemma. Men jag jobbar på det.