Jesus Charlie
När jag var liten, läste jag "Det bästa". Det var på 50-talet, och när alla julklappsböcker och låneböckerna från skolbiblioteket högst upp under taket i skolan var genomplöjda, så fick man ta till "Det bästa", som dock inte kunde jämföras med Fem-böckerna, "Tvillingarna på St. Claire", "Mysterieböckerna","Pappa Långben", "En världsomsegling under havet" och Britt-Marie lättar sitt hjärta" .
Hur som helst; jag läste nästan allt i "Det bästa" t.ex.
- Utvidga ditt Ordförråd - tjugo ord med upp till fyra alternativa betydelser
- I vår Herres Hage - läsarna berättar om egna, dråpliga upplevelser
- Ett Gott Skratt - roliga, påhittade historier
- Medicinskt Nytt - medicinska nyheter presenteras
- Värt att Veta - läsarfrågor om allt mellan himmel och jord får svar
- Arbetslivat - läsarna skickar in självupplevda lustigheter från arbetslivet
- Tänkvärda Tankar - kluriga citat, ordspråk och funderingar
- Utmaningen - pyssel och klurigheter med lösningar
- Månadens Bok - en förkortad lite längre berättelse, novell eller roman
Där läste jag första gången om vätebomben. Hur den skulle utplåna allt liv och skona alla hus. Jag läste också en artikel om maktbalansen i världen. Detta var under kalla krigets dagar. Det stod, att den verkliga kampen om makten skulle inte stå mellan Sovjet och USA, utan mellan muslimer och kristna.
Nu undrar jag förstås om det var en självuppfyllande profetia, eller om de håller på att få rätt?
Jag har förstås följt den förfärliga franska tragedin, som alla andra. Yrkesskadad som jag är, undrar jag vilken grad av bildning terroristerna hade. Man säger ju att mot dumhet kämpar t.o.m gudarna förgäves; varken Gud eller Allah kan således göra något åt de dumma. Jag tänker på den turkiske mannen, vars hustru gick i vår skola. Hon befanns ha utomkved och det var fara för hennes liv. Mannen ville inte tillåta henne att läggas in på sjukhuset. Han var rädd att de skulle avlägsna barnet (vilket man ju måste), för det kunde ju vara en son. Jag tror det blev polishämtning, men sedan vet jag inte hur det gick.
Men tänk om de är högt utbildade? Vi lär väl få veta tids nog. Alla har mycket att säga och alla är Charlie. Jag känner mig som en svensk rädd tant med en mycket liten hjärna, som försöker vara lite Charlie då och då.
"Vi måste stå upp för det fria ordet!" Pyttsan, säger jag, och tänker på alla inlägg, som inte kommer in i Göteborgs-Posten. Förmodligen är det likadant i andra tidningar. Vem censurerar? Inte ens "Fria ord" är fritt. Bara om det passar.
I Wikipedia, där gemene man kan skriva egna artiklar, vet jag att det går till så här:
Det finns en artikel som handlar om ett specifikt ämne. Den är totalt felaktig, men så fort någon försöker komplettera med andra länkar till annan forskning, är någon där och ändrar tillbaka. Svenska folket ska bara få den sanning som någon anser sig besitta. Om man söker på samma ämne fast i tyska Wikipedia, får man helt andra och mer nyanserade fakta.
Och hur lätt är det inte att tro att Wikipedia har rätt och att det är en symbol för det fria ordet?
När jag var liten och fick gå på Liseberg en gång om året, hände det sig, att det satt en karikatyrtecknare och målade porträtt av dem som ville. Jag tyckte det skulle bli jätteroligt att få ett porträtt av sig själv, så jag satte mig ner framför honom och han började rita. När bilden var klar, förstod jag vad en karikatyr var. Han hade ju sett mina utmärkande drag och överdrivit dem. Jag blev djupt olycklig och blev än mer medveten om bristerna i mitt utseende.
Men Muhammed är inget barn och inte lever han heller. Om jag varit Palme, skulle jag också blivit ledsen över karikatyrteckningarna. Jag tror han blev det. Men inte sköt han ihjäl någon.
Mina skumma snabbläsande ögon läste Jesus Charlie. Trodde först det var något i stil med "Jösses Amanda".
Dramatiken i vårt hem inskränker sig gudskelov till smärre händelser, som dock framkallar både svordomar och blöta strumpor. Det är visserligen högst opassande att publicera denna bild här just idag, men så här kan det gå om det går hål på innerpåsen i en Bib och man inte märker det.
Kommentarer
Trackback
