FruDecibel

då känner jag mig inte hemma. Fy för att umgås med sådana som jag.  Vad är det för fel på oss då, skulle jag säga om någon annan sa det. När folk skojar om att det bara är 70-åringar i publiken, då blir jag arg. Vad är det för fel på 70-åringar?  Ja, något fel måste det ju vara eftersom vi straffas med högre skatt. t.ex.Själv har jag undvikit allt vad pensionärföreningar heter, för jag tycker inte att jag har något behov av att umgås med den åldersgruppen.  Än så länge har jag fullt upp med musikfolk  och bokmänniskor i olika storlekar, åldrar och genrer.

 

I alla fall inte umgås med så många på en gång. Det blir så definitivt. Här sitter vi alla som har livet bakom oss och försöker hålla modet uppe ändå. Det går mycket bättre i blandade församlingar. Där kan man stundvis tro att man själv är lika ung och vacker och rolig som omgivningen.

En i taget går bra. Men 300 pensionärer som jag inte känner, nej huvva. Jag vet att man inte ska sitta och vänta på att någon ska prata med en, så därför försökte jag inleda några artighetssamtal. Bl.a. frågade jag om programmet för våren, trots att jag verkligen inte tänker följa med på studieresa till Angered. Jag fick veta att de hade gjort en längre resa till Polen i våras. Polen? Skulle jag berätta, att jag också varit i Polen och nästan omkommit av den 38-gradiga värmen? Nej, varför skulle någon vara intresserad av det? Jag teg.

 

 Anledningen till denna utsvävning var att jag för någon vecka sedan dristade mig till att gå på ett pubquiz, som föreningen ordnade. Quiz är ju skojigt, åtminstone när man vinner. Och det gjorde vi. Bord 1718 var en av två vinnare och jag vann utlagstävlingen. Jag hade lärt mig taktiken av "På spåret", att man ska ha handen på nödbromsen. Priset var en trisslott, som skulle delas ut på månadsmötet idag. Därför trotsade jag det horisontella regnet och åkte till Sjömanskyrkan i Göteborg, där jag aldrig har varit förut, där mötet skulle hållas.

Den storståtliga vinstutlämningen till quizvinnaren glömdes bort, så jag fick försynt fråga efter min vinst.

-Hade jag inte fått den?

-Nej, skulle få den idag.

Jaha, då fick jag den till slut. Ingen vinst förstås; det var ju självklart.

Jag fick också tillfälle att höra på en oliiiiiidligt spännande utläggning om Peter Haryssons teaterliv. Han är tydligen numera nästan granne med mig. Kontentan av det var att Ingmar Bergman var en elak djävel. Som om vi inte visste.

 

Ja, man ska kunna berätta. Annars har säkert alla haft intressanta liv och elaka djävlar i sina liv, om bara någon ville lyssna.

 

Leonardo da Vinci, 77.