FruDecibel

Som några av er vet, håller jag på att släktforska. Inte nog med det; jag har också en hel del gamla foton att fundera över. Det är en historieresa bland människor och kläder och arbete och liv och död, förstås. Ingenstans blir man så medveten om sin egen förestående bortgång som i kyrkböckerna. Det verkar faktiskt som om ingen undgår döden. Eller som jag sa en gång hos en läkare i ett anfall av humor: Ska jag dö, så ska det då inte vara i XXXX (en ärftlig sjukdom som hon trodde att jag hade men som jag visste att jag inte hade). Läkaren, som var tysk, uppfattade inte skämtet.

Tack vare Photoshop kan man nu locka fram bilder ur det förflutna som man inte har kunnat se förut. Det är oerhört spännande att vänta och se, om man kan urskilja vem det är och vad fotot berättar.

 

I min gröna låda finns mängder med foton från min mors barn- och ungdom. Från min fars -bara några få. Det säger en del om de ekonomiska förutsättningarna. Jag gissar att det inte var helt vanligt med en kamera i hemmen i början av 1900-talet.

 

 

Här är min gröna låda.

Några julsaker fick visst vara med också. Det är ju snart jul igen.

 

Lille Ellen, som min mor kallades, föddes i Maspelösa i Östergötland 1913. Det ville hon aldrig erkänna, för hon tyckte att Maspelösa lät så bonnigt. Hon sa Linköping, vilket också står i födelseboken. Redan det måste ha varit ovanligt, för de flesta föddes väl hemma på gården på den tiden.

 

Lille Ellens pappa hade handelsbod i Maspelösa. Den såg ut så här:

 

 

Ingenting ska saknas i en välsorterad handelsbod. På originalbilden ser man att det står KRUT OCH DYNAMIT på skylten på väggen. Förmodligen är det min morfar Einar som står på trappen.

 

I somras fick jag tillfälle att göra en resa genom släktbygderna i Östergötland. Jag önskade mig till Maspelösa, där jag aldrig varit. Jag ville se, om det fanns något hus, som skulle ha kunnat vara morfars affär, ombyggt naturligtvis, men ändå. De historiska vingslagen skulle man ju kunna känna ändå. Maspelösa var inte stort, man var ute nästan innan man kom in. Vi vände därför och åkte tillbaka. Utanför ett hus kunde man stanna till, och jag klev ut och tog ett foto bara för att ha ett minne från Maspelösa.

Det såg ut så här.

 

 

Nu har en expert på gamla kartor kommit fram till var handelsboden måste ha legat. Med hjälp av ett förmodat fördelaktigt  läge på en handelsbod, vägarna på bilden och husets utseende och Google Maps, var det just det huset jag klev ut och fotograferade fast från baksidan! Jag vet också vem som bor i det nu, och han ska få ett mejl så småningom. Jag är bara rädd att han inte är ett dugg historiskt intresserad av sitt hus ...

 

Klicka.