Vad gör du?

Det är en fråga som man ofta får, när man har blivit pensionär. Det är en svår fråga, för jag vet inte riktigt. Ibland gör jag ingenting, ibland gör jag vanliga saker som alla andra gör också, ibland gör jag saker som ingen normal människa skulle komma på att göra vid min ålder.
Jag håller mig kvar på universitetet och läser något varje termin. Senast var det latin. Det var en distanskurs och jag läste ihop med Åsnan, som ju är en baddare på språk. Det måste ju i grunden vara min förtjänst, så nu fick hon betala tillbaka lite. Det gick alltså mycket bra för oss och roligt var det också. Men latinfröken tyckte inte att vi skulle gjort nättentan ihop. Det gjorde vi nämligen, och till och med tentan var rolig. Men eftersom fröken misstyckte, så drog jag mig tillbaka och nöjde mig med 7,5 poäng i latin. Åsnan fortsatte dock och tänk att det gick precis lika bra för henne utan mig ... I stället läser jag nu en kurs som heter "Latinet som språk och kulturbärare". Den är snart slut, bara jag har fått ihop en essä också. Men den är snart klar. Nästa termin ska jag anmäla mig till danska.
Mycket av min studieflit har jag min tandläkare att tacka för. Han ger nämligen 25 % rabatt till studenter. Så tack vare honom är jag nu uppe i 397,5 poäng, och då är inte mina lärarutbildningar medräknade, för det var före ladoksystemets tid. Så när jag ska sluta mina ögon och dagar, så kommer jag att ha många pengar i käften och många poänger i ryggsäcken.
En distanskurs är en ganska konstig företeelse. Man förstår ju att det är ett krampaktigt grepp för att få ihop pengar till institutionen. Har man otur, får man lyssna på en lärare med polyper och stark göteborgsaccent, och det passar liksom dåligt i latin, tycker jag. Ska det vara accent så ska det inte vara Johannebergska, utan ungefär som jag talar. (Ironi, ifall någon inte fattar.) Dessutom ska man varje vecka svara skriftligt på nätet på en fråga som kursfröken ställer. Det blir babbel babbel och sedan måste man kommentera någon annans babbel babbel för att få godkänt.
Det första man skulle svara på var, varför man hade valt den här kursen. Babbel babbel. Jag svarade att jag alltid hade velat verka mer bildad än jag är. Naturligtvis var det folk som tog mig på orden.
 
Annars spelar jag mycket WordFeud och mycket Quizkampen (fanifåtöljerna) och är mycket på  Facebook.. Jag tycker det är hemskt roligt. Bekanta förfasar sig och säger stolt, att de har så mycket annat för sig så de skulle aldrig hinna ägna sig så mycket åt sådant. "Slöseri med tid", säger de. "Skaffa dig ett liv", säger de. Jag vet inte riktigt vad de menar. Min uppfostrargärning är slut, inga barnbarn smittar ner mig med sina dagisbakterier, vännerna  avgår med döden eller får andra intressen än mig (Inte så konstigt, men ett faktum), ekonomin skrumpnar ihop; vad är det de menar att jag skulle göra istället, för att ha ett liv?
 
Sista halvåret har jag jobbat med en fotobok till Göteborgs Kammarkörs 50-årsjubileum. I den är det bara foton och mycket knapphändig text. Jag har hållit på sedan i november med att tjata på folk att jag skulle få tillgång till deras diabilder, som jag då skulle kunna skanna. Så småningom fick jag det, jag fick låna en diaskanner och skannade på. Jag gjorde fel, jag fick göra om. Mina egna lådor med pappersbilder har jag också gått igenom. Letat igenom ett antal gånger. Skannat fel, skannat rätt.  Kanske har jag skannat 600 bilder. Två gånger.  Det har varit ett väldigt roligt arbete, men svårt fast lätt. Lätt att jobba i det programmet, men ändå mycket estetiskt att tänka på. Det kommer bara att finnas 200 ex, så det gäller att vara först till kvarn.
Dessutom har jag varit med och skickat ansökningar om bidrag till körens jubileum till höger och vänster. Också till Statens Kulturråd, men det har inte gått så bra hittills. När man ser vilka som sitter och bedömer ansökningarna, så förstår man varför.
En sak som jag har svårt att få till numera är motionen. Det är som om luften har gått ur mig. Jag orkar inte riktigt själv ta tag i mig och säga till mig på skarpen, som Pippi. Inte har jag någon hund som tvingar ut mig och verkligen ingen make. Jo, jag har en, men inte en sådan som frivilligt går några steg med mig eller ägnar sig åt motion. Ingen granne i huset. Alla håller sig för sig själva. Det är verkligen ett asocialt hus. Promenader med väninnor inträffar emellanåt, men jag skulle behöva ha en regelbunden motionskompis, som drog ut mig till Friskis eller Fysiken.
Läste nyss om "tantbalett". Vad tror ni om det? Kan Maria Montazami så kan väl jag. Vem hänger på?

Kommentarer
Postat av: cruella

Jag blir så himla uppåt när jag ser ett nytt inlägg från dig. Frun är nämligen en av mina favoritbloggare. Men det är väl så med det godaste, att det ska avnjutas i små doser. Sånt är jag dålig på.

Synd att du bor i fel stad, annars kunde vi ju ha skuttat runt.

2013-04-14 @ 11:53:18
Postat av: Fru Decibel

Å tack, kammarjungfrun är alltför vänlig ...

2013-04-14 @ 14:09:12
Postat av: karin d

Balett låter toppen. Jag försökte mej på simhopp men efter en termin la de ner kursen...äsch

2013-04-15 @ 21:24:57

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0