FruDecibel

Ett historiskt blogginlägg

Redan för mycket längesedan började jag blogga. Dvs. det var ju innan man kunde tänka sig ens TV. Men följande lilla inlägg åstadkom jag alltså den 13 april 1951. Jag hade nyss fyllt sju år och skulle börja skolan till hösten. Min storebror gick i fyran.

 

Det är min bror som i ett anfall av välvilja ville översätta vad jag skrev. Nu tycker jag inte att det var så illa pinkat av en som inte hade börjat skolan ens. Läsa hade jag lärt mig dels i Kalle Anka, dels på grannens bruna kuvert, där han bokstaverade "sko säger sko, gs säger skogs, vårds säger skogsvårds, styr säger styr säger Skogsvårdsstyrelsen i Älvsborgs Län". Klart man lärde sig läsa i ett nafs.

Det roliga med den här lappen är sista ordet, för jag minns, att jag tyckte det var roligt att ordet tomt och tomte var så lika. Och jag skrev alltså tomte för att vara rolig! Och på den vägen är det, kan man ju säga.

Det verkar också som om jag har rättat översättaren för att han inte fattade att jag var rolig.

Äpplen faller inte långt, så trettio år senare skrev äpplet, som var en treårig Åsna, ordet "virknål" bredvid en teckning av en sådan, så att dagisfröknarna skulle riktigt säkert skulle fatta.

 

Här är en bild på den hemska översvämningen. Mittemot ligger Svenljunga Pälsfabrik och det är alltså Ätran som har tagit sig upp i vår trädgård. Vanligtvis var det en åker mellan Ätran och vår trädgård, men av den eller korna som brukade gå där syns här inga tecken.

 

 

Några gånger brann pälsfabriken. Då tjöt Hesa Fredrik för att kalla ihop alla brandsoldater som bodde utspridda i köpingen. Vi bodde precis bredvid Hesa Fredrik. Mamma hade lärt mig, att den skulle blåsa om det var krig. Första gången fabriken brann vaknade jag alltså av Hesa Fredrik och trodde det var krig. Mammas säng var tom bredvid mig och jag var övertygad om att de hade flytt utan mig. Jag störtade ut i rummet bredvid sovrummet och såg en vägg av eld utanför fönstret. Jag har nog aldrig varit så rädd som jag blev då. Man kunde inte ta på våra fönster utan att bränna sig och jag trodde att elden skulle hoppa över till oss.

 

När det sedan var dags att börja skolan på hösten såg vi ut så här, mamma och jag. Mamma har en klarblå dräkt och blå hatt med blomma och flor med små bollar i. Jag bad henne sedan ha den dräkten på sig när hon kom till skolan så att jag inte skulle behöva skämmas. Min dräkt är av röd sammet, mammasydd. Långstrumpor förstås, det var ju höst. Mamma fick sy åt mig tills jag gick i tvåan ungefär. Då sa jag till henne:

-Mamma jag tycker liksom inte att det blir någon snits på dina kläder.

Jag ville hellre ha Algots, nämligen.

 

 

 

 

 

 

 Slutat skolan har jag aldrig gjort. Nu läser Åsneäpplet och jag latin på distans. Jag gissar att jag kommer att behöva hjälp med översättningen nu också.

 

Men hallå alla språkmänniskor. När och hur uppfanns grammatiken? Vem kom på den?

 

-Hm...undrar varför jag säger "vademecum", undrar varför jag säger m på slutet där, det får vi kalla något. Heureka! Vi kallar det dativ! Eller hur gick det till?

 

Oj så minnena kommer! Översvämningen som ödelade trästaplarna nere på Aven och orsakade ekonomiska bekymmer för far och farbror. Men vi barn tyckte det var jättekul att ro en eka där mellan staplarna. Visst var du med! Och bränderna i pälsfabriken. Jag satt också och kände på värmen på fönsterrutan. Och när åskan gick drog vi ut alla kontakter och pappa sa att kyrkan mitt emot skyddade oss.

Ja, vi rodde ju omkring bland trästaplarna som var Amerika och Australien och sånt. Jag minns att jag gick iland och klättrade upp i Amerika. Då gled ekan iväg och jag höll på att inte kunna komma ner i båten igen. Min bror stod på "stranden" och skrek åt mig, och sedan skvallrade han för mamma. Oj, vad skäll jag fick.