Ett gammalt ensamt barn

Jag håller helt och hållet med dig. Trots att jag inte är ensambarn och trots att jag inte har särskilt mycket kontakt med mina syskon. Och så himla märkligt att ange graviditeten och förlossningen som skäl. Det handlar ju trots allt om en försvinnande liten tid om man ser det i ett lite längre perspektiv (det vill säga en människas hela uppväxt).
Unga och dumma. Å andra sidan var det en nybliven mamma det handlade om, va? Hon har väl svårt att se bortom nuet.
Jag håller helt med för övrigt. Och sedan tycker jag förstås att folk får göra som de vill ändå. Det jag reagerar på i dylika kontroversiella frågor är att de som sticker ut hakan blir så jävla förbannade om man inte försäkrar dem om att de resonerar så klokt och så rätt, så rätt. Det må gälla amning, vagnåkning, samsovning, femminutersmetoder eller vad som helst. Alla alternativ ÄR inte likvärdigt bra, jämt. Men det kan vara helt okej ändå, rentav bäst för just dem. Det skulle ju gå att erkänna ett uns av egoism och bekvämlighet i att vilja ha bara ett barn eller låta pappan flaskmata på nätterna så att man själv får sova. Till exempel.
Orka diskutera nåt som måste vara helt olika från fall till fall med hormonellt insnöade människor i jag-vet-bäst-åldern. Snark. Då får man nästan skylla sig själv om de biter tillbaka.