Sommaren med Göran

Kanske någon såg filmen igår på TV?  Den var ganska rolig vill jag minnas.
En mig närstående Händig Herr heter Göran och jag tillbringar alla somrar (och vintrar och höstar och vårar) med honom. Men en vecka sommaren 1999 tillbringade jag med en annan Göran, nämligen Tunström, och den framstår som "lite högre" än alla andra somrar. Tillbringade är en liten överdrift och jag hade dessutom  hjälp av en hel kör att tillbringa, för vi gjorde ett konsertprogram med honom. Hur som helst, veckan var nog en av de mest givande av mina veckor överhuvudtaget.
 
Han pratade med alla. Han lärde sig alla namn. Han var intresserad. Det var roligt att prata med honom. En tjej var han så intresserad av så han ringde hem till sin fru och sa att han hade förälskat sig. Detta finns beskrivet i boken "Krönikor" och jag satt mittemot medan detta drama utspelade sig.
 
En eftermiddag fick vi intervjua honom. Han berättade allt som han förmodligen berättat många gånger förut; om sin avgudade far Hugo, som dog när han var 12 år; om sin bror Staffan, som var organist och död, om sin hustru Lena Cronqvist och New York och gravad lax och lite om mamma Rosa.
 
En alt frågade försynt vilket stjärntecken han var född i.
-Höller du på mä tocket trams, sa han nog ungefär.
 
Han sa också att han hade 8 röda skrivmaskiner och att han avskydde operett och marscher. Han sa att alla människor har något att berätta om någon lyssnar. Jag antecknade som en liten blå och skulle sedan publicera det skrivna i skoltidningen på Vuxengymnasiet. Men innan detta nummer skulle komma ut, skulle Göran Tunström vara död, och artikeln blev aldrig skriven.
 
Jag kände mig väldigt befryndad med honom, kanske för att min pappa hette Hugo, min son Staffan och min man Göran. Vi blev "som släkt".
Mamman hette Rosa och var då fortfarande livet. (Någon Rosaanknytning har jag inte. Bara att vi sa, att tant Rosa hade kommit när det var lingonvecka ...)
När han hade pratat mycket om sin far, frågade någon om hans mamma, vad hon hade betytt för honom.
-Äsch, sa han, hon höll bara på att säga att man skulle ha vantar på sig och fryser du inte och så.
 
Jag har funderat på vad hon skulle ha sagt om någon hade lyssnat. Hon hade då varit änka i 50 år.  Kan hon ha haft något att berätta?  Varför skrev han inte om henne?
 
En del pojkar har tydligen bara vant- och frys-mammor. Andra har en sån mamma som man kan hålla sommarprogram om, som Mustafa Can.
 
Jag kom att tänka på mamma Rosa i morse, när sonen for iväg till Norge i kortärmad T-shirt kl 6 på morgonen, 4 grader varmt.
-Men ska du inte ha tröjan?
-Vet inte var den är.
Har du den i bilen?
-Vet inte.
Pang! slog dörren igen och jag gick ut i köket och hittade tröjan.
Ring, ring; inget svar. Sms, sms; inget svar. Här stod jag med min omsorg. Jag: en frys- och vantmamma.
Nåja, Norge är väl fullt av lusekoftor, så det ordnar sig nog.
 
I september 2013, under Göteborgs Kammarkörs guldbröllopsår, finns det chans att återknyta bekantskapen med det s.k. Tunströmprogrammet. Det är en av jubileumskonserterna och Tomas von Brömssen ersätter Göran Tunström, som har laga förfall. Bl.a. ingår "När mammor dör" i programmet.
Trots detta kan jag utlova skrattsalvor.
 
 
 
 
 
 

Kommentarer
Postat av: Åsna

Åsa rimmar på Rosa...om man vill.

2012-11-20 @ 06:51:29
Postat av: Fru Decibel

Tanken föll mig in, men jag tänkte att du kanske skulle bli förnärmad ...

2012-11-20 @ 06:53:17
Postat av: Åsna

Jag blir väl aldrig förnärmad? Hmpf.

2012-11-20 @ 06:54:32
Postat av: Gugge

Och hans syster då??

2012-11-20 @ 18:01:03
Postat av: Fru Decibel

Jag har ju aldrig träffat henne, men jag vet ju vem hon är och vet vilka som känner henne ... henne pratade han inte heller så mycket om faktiskt.

2012-11-21 @ 16:43:04
Postat av: Fru Decibel

Jo, jag måste ju ha träffat henne på begravningen. Fast då var det så mycket annat runtersikring.

2012-11-21 @ 16:43:58

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0