Dufwor i papilloter
I en blogg som jag läser förekommer det så många olika spår, så man blir alldeles yr. Kommentarerna haglar och det kan vara över 100, en viss månad dubbelt så många. Det är förstås Lotten. Ibland kommenterar jag, för jag tycker det är roligt, men mer sällan blir det någon respons på just min kommentar. Det är ju faktiskt inte så konstigt; vem orkar läsa 100 kommentarer, men min senaste kommentar är enligt min egen åsikt så intressant, så jag tar nu tillfället i akt och utvecklar den. Inte minst för henne, "Agneta", den enda som undrade ...
Denna sommaren går i kyrkböckernas tecken. Jag har äntligen kommit mig för att dyka ner och leta efter anfäderna så långt det går. Anmödrarna är dock ett säkrare kort, eftersom en anfader som sas vara läderarbetare från Tyskland visade sig vara en oäkting från Norrköping. Inget ont om dem, men det är svårt att forska när det står "fader okänd". Hittills har jag gjort ett par omtumlande upptäckter betr. dödsorsaker. En njursjukdom som tydligen utgår från Ringarum i Östergötland har slagit ut tre generationer. Jag är den fjärde och förhoppningsvis är arvsmassan nu utspädd med lite andra gener. De är antagligen säkert 100%- igt dödliga de också, förr eller senare.
Jag har också hittat de två saknade barnen i Amanda von Walkendorffs 18-hövdade barnaskara. De hade lyckats hålla sig undan tidigare forskning. (En av de aderton var min svärfar).
Då och då tar jag fram en gammal kokbok, som följt med i arvsmassan från en anmoder. Den heter "Den swenske kocken" och är utgiven 1840 och inköpt i "Tryckeriboden i Westervik" för 2 riksdaler och 24 skilling.
På insidan har någon, kanske min mormorsmormor skrivit upp något som var bra att komma ihåg.
Denna sommaren går i kyrkböckernas tecken. Jag har äntligen kommit mig för att dyka ner och leta efter anfäderna så långt det går. Anmödrarna är dock ett säkrare kort, eftersom en anfader som sas vara läderarbetare från Tyskland visade sig vara en oäkting från Norrköping. Inget ont om dem, men det är svårt att forska när det står "fader okänd". Hittills har jag gjort ett par omtumlande upptäckter betr. dödsorsaker. En njursjukdom som tydligen utgår från Ringarum i Östergötland har slagit ut tre generationer. Jag är den fjärde och förhoppningsvis är arvsmassan nu utspädd med lite andra gener. De är antagligen säkert 100%- igt dödliga de också, förr eller senare.
Jag har också hittat de två saknade barnen i Amanda von Walkendorffs 18-hövdade barnaskara. De hade lyckats hålla sig undan tidigare forskning. (En av de aderton var min svärfar).
Då och då tar jag fram en gammal kokbok, som följt med i arvsmassan från en anmoder. Den heter "Den swenske kocken" och är utgiven 1840 och inköpt i "Tryckeriboden i Westervik" för 2 riksdaler och 24 skilling.
På insidan har någon, kanske min mormorsmormor skrivit upp något som var bra att komma ihåg.
Den swenske kocken,
eller
Handbok i den i Swerige nu brukliga
så wäl tarfliga, som i synnerhet finare
Matlagningen
femte
eller
Handbok i den i Swerige nu brukliga
så wäl tarfliga, som i synnerhet finare
Matlagningen
femte
Utförliga föreskrifter för tillredning af Bakwerk, Sylter, Glacer, Bärwiner och Safter, finare warma och kalla Drycker, äfvensom Öl, Mjöd och vanliga Drickes-sorter; åtskilliga förvaringar genom Inläggning, Insaltning, Torkning, m.m.; beredning af Attikor, Sirap, Senap, o.s.w.
Versaler på alla substantiv och semikolon; det gillar jag. Över A i Attikor ser man ett litet litet e, men det kan jag inte återge.
Men nu till receptet.
"Fläskskivor" ser väldigt roligt ut i frakturstil. Ja, kanske är detta en lösning, åtminstone för Venedig. Om duvorna försvunne, skulle staden inte sjunka så fort.
Jag har lust att wältra mig i något, kanske inte smör, men något annat än regn vore ju trevligt. Så fort det är något annat slags väder ränner jag ut och fotograferar sjön. Igår såg den ut så här:
Jag får väl wältra mig i det Förflutna ett Tag till.
Andra omarbetade Upplagan
Upsala
Hos Bokhandlare W. Lundequist
1840
Upsala
Hos Bokhandlare W. Lundequist
1840
Versaler på alla substantiv och semikolon; det gillar jag. Över A i Attikor ser man ett litet litet e, men det kan jag inte återge.
Men nu till receptet.
Dufwor i papilloter
Dufworna klyvas längs ryggen och wältras i smör, hwarefter de upptagas och litet mjöl röres i smöret, som utspädes med buljong, hwartill lägges champignoner, lök och persilja. Denna sås hälles öfwer duvorna, hwilka sedan lägges mellan twenne fläskskifwor, omlindas med smordt papper och stekas på halster."Fläskskivor" ser väldigt roligt ut i frakturstil. Ja, kanske är detta en lösning, åtminstone för Venedig. Om duvorna försvunne, skulle staden inte sjunka så fort.
Jag har lust att wältra mig i något, kanske inte smör, men något annat än regn vore ju trevligt. Så fort det är något annat slags väder ränner jag ut och fotograferar sjön. Igår såg den ut så här:
Jag får väl wältra mig i det Förflutna ett Tag till.
Kommentarer
Postat av: Ullah
Ja, gör det! Själv njuter jag av att studera resultaten från en släktings djupdykningar i arkiven. Han har skapat en sida och lyckats komma ända till en förfader (eller -moder, minns ej) född 1620. Roligt var det att få se en bild på farfarsmor Hulda när hon var 3 år.
Postat av: Lotten Bergman
Nu sprider jag rykten om dig i kommentatorsbåset!
http://www.lotten.se/2012/07/sa-hamnade-jag-i-ett-kok-i-obygden.html/comment-page-1#comment-77502
Postat av: Lotten Bergman
Och så ber jag om ursäkt för all ickerespons i dåtiden och framdito!
Postat av: Fru Decibel
Jag ickeser fram emot dem, Lotten. Bara det kommer någon tröja då och då.
Postat av: Lotten Bergman
Jag har kvar tröjor från förr om åren! (Men säg inte något till de andra.) Någon speciell du vill ha? Som plåster på ickerespeonssåren? Mejla mig på [email protected]! (Ssssccchhhhh!)
Trackback
