FruDecibel

Nytt år igen. Hur många år finns det? frågade jag filosofiskt på Facebook. Ingen svarade i och för sig tjugotusentolv, en nolla mer eller mindre kan ju hända den bäste, men 42 var det en som föreslog, liksom att det nu var drakens år.

Tänk om det nya året vägrade att komma, tänkte jag. Tänk om det satte sig på tvären och tjurade vid tröskeln.
- Jag kommer inte om inte alla slutar att vara dumma.

Puh, vad jobbigt. Då skulle man behöva diskutera vad som menas med dum och och vems sanning som ska gälla. Och det gamla året skulle man inte få ut. Han (?) skulle sjunka ihop strax innanför tröskeln och ligga där och lukta gubbe och gamla sorger och bekymmer. Blä!

Och tänk om det inte blir något väder!

Jag minns förresten när den 5-årige sonen ringde till "Svar idag" (ett frågeprogram, som sändes i radion i många år fram till 90-talet ungefär) och flämtade fram frågan:
- Hur skulle det bli om inte månen fanns?

Han fick ett jättefint svar av Peter Nilsson, författaren och astronomen. Väldigt mycket skulle vara annorlunda, inte bara tideräkningen. Det var väl inte ens troligt att människan skulle ha utvecklats till det som vi blev. Om jag hittar kassettbandet med inspelningen skall jag återge hela svaret.

Jag ger inga nyårslöften, men jag kan instämma i en annan väns, en som skulle äta mer mango i år. Det ska jag också göra. Och granatäpple åtminstone en gång. Jag lovade mangovännen förresten att jag inte ska råna några banker i år.
Nej, jag ska försöka hålla mig vid liv, försöka att inte få ont någonstans, fortsätta att träna två eller helst tre gånger i veckan, lösa åtminstone några lätta sudoku rätt, försöka att inte slå mina barn, försöka förstå varför människor gör som de gör och inte ta det personligt, öva cello lite mer, klä om en fåtölj, gå en notskrivningskurs i Sibelius på Musikhögskolan (den som jag ansågs vara obehörig till av Antagningsverket. Efter 7 sorger och 8 bedrövelser tyckte det till sist att jag var behörig.) och plantera 12 smaragdtujor.
Eller också blir det något helt annat. Osvuret är bäst.
Jag tror inte det blir bättre och bättre dag för dag; jag är fullkomligt nöjd om det håller sig som det är.

Men det skulle inte vara så dumt om jag kunde få en förklaring till hur en julklappspåse kan gå upp i rök mellan Örebro och Söderbärke. Den är inte kvarglömd, den finns ingenstans och kan heller knappast ha ramlat ut på parkeringsplatsen utanför Lidl i Fagersta utan att två personer skulle ha sett det, eller hur?
Dessutom var det två påsar gardinringar i. Gardinringar är väl inte särskilt stöldbegärliga. De var till råga på allt ganska fula.
Färre mysterier av detta slag önskar jag mig. Inga alls faktiskt.