Något lustigt
Nyss åkte jag hem från en repetition med Cappella Summarum, som är en symfoniorkester på amatörbasis som det heter. Den ska ha konsert den 25 mars kl 18 i Johannebergskyrkan i Göteborg. Men det var inte det som var det lustiga. I och för sig kan man gå på den konserten ändå, bara för att glädja mig, men förta er inte.
Nej, det som var lustigt var att jag satte på radion på hemvägen. Konstigt nog råkade det vara P1. Jag brukar undvika P1 om kvällarna för det kan vara en repris av Ring P1 eller något annat program där de är arga och pratar i munnen på varandra, och då blir jag arg och vill slå ihjäl radion. Men det var musik i P1. Jag kände mycket väl igen ett körstycke, samtidigt som jag inte alls kunde placera det. Vad är det......? Plötsligt:
- Men det är ju JAG! Jag kände igen min egen röst i körmassan! Intelligent som jag är räknade jag då ut att det måste ha varit något som Göteborgs Kammarkör hade sjungit. Vad kom jag inte på, utan det fick hallåavan berätta för mig. Det var "Brott och straff" av ......surprise! Stefan Forssén! Jag har verkligen inte någon särpräglad röst, men jag hör den.
Det är lustigt med röster. Det finns en alt i kören som har en sådan utpräglad stämma att det går att avgöra huruvida hon har varit med på en inspelning eller ej. Det är inte det att hon sjunger starkare än alla andra eller har ställt sig närmast mikrofonen (det finns sådana också), utan det är hennes formanter, hennes sätt att lägga vokalerna i munnen. Dem kan jag höra genom allt.
Om det till äventyrs skulle vara någon som har lust att gå på konserten med Cappella Summarum, så kommer ni att få höra Ouverture i D-dur i italiensk stil av Franz Schubert, mellanaktsmusik ur Rosamunda, också av Schubert samt Beethovens 2:a symfoni. Dirigent är Finn Rosengren. Fritt inträde men inte utträde. Dvs. vid sortin finns det möjlighet att visa sin entusiasm genom att lägga några guldkronor i kyrkpottan. Pottan tar inte kort.
Så rätt om ring P1. Lika jobbigt med med P1-morgon och studio 1. Samma upplägg med ett ämne och två personer med motsatta åsikter som skall prata förbi varandra. Det orkar jag sällan. Annars regerar P1 i min radio.
Det är jag som ar den anonyme delar av P1-hataren alltså.
Ring P1 tycker jag inte är så farligt. Det kan vara kul att lyssna på alla stollar som ringer, och P1-morgon och Studio 1 går bra också tycker jag. Däremot står jag inte ut med Baaaarnen, Meny eller radiopsykologen. Radioteatern och högmässan brukar jag också undvika. Och dagens dikt, om den inte är traditionell. Jag tål inte dagens moderna prosatjafs.
Det blir faktiskt ganska mycket kvar att lyssna på ändå.
Förresten tycker jag också att det var skojigt att du hörde dig själv på radio.
Ullah, nu måste jag få protestera å en landsmanninas vägnar. Har du lyssnat på Meny nyligen? Just nu är det en gästprogramledare FRÅN JÄMTLAND som håller i det hela, Fia Gullikson. Hon gick i en parallellklass till mig och är trevlig. Dessutom åker hon runt Jämtland och lagar de godaste grejer ihop med andra sur- och gladjämtar. MYCKET roligare än de där kalmariterna som blev så tröttsamma i längden.
Radioteatern stänger jag också av. Har bara hört en sedan 1952. Det var "De spelar ju fel" av och med Henric Holmberg.
Cruella, jag hörde en stund häromdagen, men jag tror det är det där ständiga slamrandet, fräsandet och hackandet i bakgrunden som stör mig, inte just programledarna. Och så är jag inte intresserad av matlagning heller.
Förresten, som min mormor från Kalmartrakten (!) skulle ha sagt: Gullikson? Det måste vara taget.
radioteatern är nog definitivt värst. Då lyssnar jag t o m hellre på ring p1
Ullah, nej, är man inte intresserad ev matlagning verkar ett program som Meny rätt överflödigt. Namnet kan säkert vara taget, fast inte av henne. Hon har alltid hetat det.
De spelar ju fel hörde jag också. Den tog upp en intressant fundering tycker jag.
Höra sig själv på radio kan jag inte precis säga mig vara bortskämd med. Men däremot hörs ju ibland någon melodi som kören har sjungit som jag inte på en gång kan placera.
