Full av beundran

Som jag  kanske har nämnt, går jag på Friskis och Svettis. Jag har hållit på, inte oupphörligt, men sedan 1985. Det som jag nu klarar av är seniordans. Det är trots att det har förleden "senior" ganska jobbigt, mycket koordination och mycket med armarna. Dock slipper man armhävningar och hopp och kissande hunden (gudskelov) och löpning. Själv tillhör jag tydligen  de yngre har jag förstått efterhand, än så länge i alla fall. Deltagarna är till största delen kvinnor, som inte har gått på Friskis 3 ggr i veckan under sin karriär, men som nu har kommit på att man bör hålla sig igång, inte för att bli ung igen utan för att bli gammal. Men var är männen? Ibland är det 5 gubbar med, men är det lite kallt, som idag, är de inte så många. Men de gubbar som kommer, har ofta väldigt korta byxor, bruna håriga ben och studsar hela tiden fast man inte behöver. Det får de gärna, bara de inte studsar  och stänker skvätt på mig. Deras koordination är det förstås si och så med, förstås. Ja, det kan väl hända den bäste, att man kombinerar fel arm och fel ben ... hrm. En av damerna har med all säkerhet dansat balett. Hon är liten och smal och sträcker sin vrister så fint och rör sig som om det vore behagligt. Och jag ser ut som Petra Mede hela tiden, men tack ändå Friskis, att det inte finns några speglar i salen.


Men idag såg jag en liten tant, som inte gjorde någonting rätt alls. Hon var kanske bortåt 80, men det är sannolikt inte orsaken. Hon kunde inte ens gå åt rätt håll, förstod inte om det var armarna eller benen som skulle röra sig. Jag undrar, om hon kunde ha en släng av Alzheimer. Är det någon som vet hur det påverkar koordinationen? Jag tyckte i alla fall hon var tuff, och jag undrar verkligen om hon tyckte det var roligt. Jag ska titta efter henne.

Och så var det det här med att vi ska jobba tills vi är 75. För och emot skallar i pressen. Vi måste förstå, att vi måste jobba längre. Men vi måste också förstå, att vi inte ska stå i vägen för de unga. Vi måste förstå, att vi heter Orvar allihopa. Vi måste förstå, att man inte behöver ta speciell hänsyn till äldre. Dem kan man spara in på.
Jag är för okunnig för att inse hela vidden av problemet. Men är det inte något fel på systemet, om man ska behöva jobba tills man är nästan död? Även om man går på Friskis hela livet och är mycket piggare som åldring nuförtiden, så är det inte så väldigt många goda år kvar efter 75, för det mesta. Borde man inte fundera på om man kan ändra på systemet i stället?

Själv undrar jag mycket över hur samhället skulle se ut, om det infördes medborgarlön. De som vill jobba gör det och de som av någon anledning inte kan eller får jobba, får medborgarlön. Jag tror inte att vi skulle förvandlas till en hoper drönare. Visserligen skulle hela Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan bli överflödiga, men ...  nej, det måste vi ju förstå, att vi inte kan göra alla dem som jobbar där arbetslösa.

Jag vet, att detta är en väldigt politiskt inkorrekt åsikt, som inget parti med självaktning ens vågar andas om. Arbete är en rättighet, sägs det.( Arbeit macht frei?) Nej, jag vet, jag förstår inte detta. Jag är inte tillräckligt kunnig. Men jag är ödmjukast i världen. Säkert finns det någon som kan upplysa mig.

Men jag är faktiskt väldigt glad att jag inte behöver jobba tills jag är 75.
Fast om någon vill ge mig ett betalt statistjobb kan jag tänka mig att bli arbetsvillig igen ...



Gymnastiksalen eller Danspalatset.

Kommentarer
Postat av: anna kerstin

jag har också såna där tankar om medborgarlön. men jag yppar dem sällan.



jag kan dock glädja dig med att jag idag fikade med en annan av dina bloggläsare! det var kul! lite som en fanträff även om inte det var det huvudsakliga syftet. coolt eller hur!

2012-02-08 @ 22:37:23
Postat av: Fru Decibel

Men så trevligt! Får man inte veta vem det är?

2012-02-08 @ 22:45:38
Postat av: Anonym

Medborgarlön är visst intressant att fundera över, men jag tror helt enkelt inte man vågar dra igång ett så stort experiment med okänd utgång. Jag vet att jag har sett försök till sansade beräkningar. Det skulle bli konsekvenser på många områden så vitt jag kan bedöma, inte minst när det gäller vilken välfärdsnivå pengarna ska räcka till om inte tillräckligt många väljer att jobba på ordentligt trots medborgarlönen. Tänk om resultatet blev ett verkligt klassamhälle där skatteintäkterna bara räckte till en viss basservice och alla som jobbade och/eller ansåg sig ha råd ändå täckte upp med privata försäkringar?



Jag spånar mest, just för att det är intressant att tänka på.

2012-02-10 @ 13:41:23
Postat av: cruella

Cruella, ovan.

2012-02-10 @ 13:42:07
Postat av: bäver

En fantastisk tanke! Medborgarlön skulle exempelvis för min del innebära att jag kan lägga energi på att göra de saker jag är bra på under de dagar jag är bra, istället för att bråka med statliga instanser, jaga läkarintyg och försöka passa in i alla olika program och ramar som finns. Blotta tanken ger mig ett lugn i kroppen! Fru Decibel som president, röstar jag! :)

2012-02-10 @ 18:07:55
Postat av: Fru Decibel

Men Bäver, jag har ju tänkt att skola om mig till neurokirurg! Det finns så många knäppskallar man skulle kunna göra något åt!

2012-02-12 @ 07:50:29
Postat av: Ullah

Jag undrar om det verkligen skulle funka med den där så kallade lönen. Det låter som en utopi i mina öron.

2012-02-12 @ 18:20:10
Postat av: bäver

Jaja, Fru Decibel, du får väl operera på mig istället då.

2012-02-12 @ 18:50:46

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0