Att yla i kulissen

Det finns en orkesterutbildning här i Göteborg, som heter SNOA (Swedish National Orchestra Academy) där ungdomar från hela världen går. Dirigenterna kommer och går också för att de ska få känna på.
Nu hände det sig så, att man skulle spela Gustav Holst "Planeterna" med en taiwanesisk dirigent, Lü Shao-chia. Han meddelade i god tid att han ville göra den versionen med damkör i sista satsen.
Vad hände? Ingenting. Det glömdes bort. Två veckor före konserten upptäcktes att det inte fanns tillräckligt med flickor på Musikhögskolan som kunde vara med. Budet gick till körer, i skolans närhet. Jag tyckte det lät roligt, så jag hoppade på.
Det visade sig vara 2-körig damkör med 4 stämmor i varje. Kören räckte till 2 pers i varje stämma. På första repet kunde inte alla komma, jag var ensam uppe i min rymdstämma. Redan andra repet var med full orkester. Damkören skulle stå "off stage", alltså bara ljuda himmelskt och mystiskt på avstånd. Men var skulle vi stå? Det experimenterades. Vi blev bl.a. ställda i en mörk gång med två hjälpdirigenter, en som såg dirigenten och en som såg den som såg dirigenten.

Det gick inte så bra. Väldigt ofta är det så, att korister varken får ljus eller fika. Ingen har tänkt på det. Det verkar som om man tror att korister är sådana självlysande personligheter så att vi läser noterna i vårt eget sken. Släck notlamporna för orkestern, så får vi höra hur bra de spelar i mörkret, tänkte jag elakt. Det är helt enkelt inte så noga med korister. Och ofta är de ju så många så det blir för dyrt att t.ex. utspisa dem.

Nåväl, repetitionen gick åt skogen. Dirigenten hörde varenda ton som var fel, heder åt honom. Några hade inte övat tillräckligt och några såg inte ett smack. Dirigenten sa "go back and rehearse and come back". Det gjorde vi. Sedan när orkestern hade skickats hem för dagen, tog han in oss och repeterade. Problemet visade sig sitta i en av stämmorna. De fick ta om och ta om och ta om och det var verkligen en mardrömssituation för de berörda. Det gick inte och de fick lova att öva hemma, vilket de naturligtvis gjorde, bleka om nosarna.
Trots att det bara är ca 30 takter i sista satsen, så är det ganska svårt att intonera. Kromatik, täta stämmor, folk som inte är vana att sjunga ihop, få övningstillfällen, mörkt, ja det var inte de bästa förutsättningarna. Här är satsen, kören kommer in efter drygt tre minuter sjunger sina takter; sedan är det slut.

Till slut blev det bestämt att vi skulle stå i ett angränsande rum med ljus, tack för det. Vi skulle fada ut och det fick vi göra genom att sjungandes sakta backa medan dörrarna stängdes. Dirigenten såg vi på en monitor.

I orkestern pratades det om den dåliga kören och det rynkades på fiol -och fagottnäsorna. Orkestern såg förresten ut som en dagisorkester. Nej, nu tog jag väl i, men alla är ju födda på 90-talet typ, så de är faktiskt väldigt små. För att vara på tröskeln till att bli professionella, så tycker jag dock kanske att renspelet lämnade en del övrigt att önska. Jag rynkar alltså lite på min soprannäsa, men jag vet att det inte är lätt. Kören behövde i alla fall inte skämmas i sammanhanget, menar jag.
Jag tror att det lät hyfsat mystiskt och bra till slut. Bättre än alla spotifyinspelningar som finns.
Men det mest mystiska var när jag gick in på en damtoalett efter en av tjejinstrumentalisterna. Brusefåtöljen brusade men ringen var uppfälld!
Jag har tydligen ett och annat att lära om utländska toalettvanor.



"Planeterna" uruppfördes precis när man hade hittat Pluto, men Holst var förutseende tydligen, för han la inte till någonting.


Kommentarer
Postat av: margaretha

Nå'n som spytt kanske.

Postat av: Ullah

Någon som inte ville sitta utan bara böjde knä lite lätt och fällde upp ringen så den inte skulle bli nedkissad?

2012-02-05 @ 17:34:54
Postat av: Fru Decibel

Ja, det kanske inte är konstigare än så. På min SFI-tid stod de turkiska kvinnorna på behållaren eller vad det heter, för det var det enda sätt de kände till.Det verkade i alla fall osannolikt i det här fallet.

2012-02-07 @ 17:41:38
URL: http://frudecibel.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0