Livräddningsinlägg
Förr i världen var morgnarna ofta stressiga. Många minns väl hur viktigt det var att komma i tid till frukosten på dagis etc., hur det är att kämpa med kläder och komma ihåg gympapåsen och tusen andra saker som hörde den tiden till. Otroligt nog tar den tiden slut, och morgnarna ligger så småningom som blanka söndagsförmiddagar på en rad.
Eller? Inte då. Det är riktigt stressigt nu också. Ju äldre man blir, desto vanligare blir det att man vaknar tidigt. Inte alltid, men oftast. De senaste 33 åren har jag nog som längst sovit till halv nio en gång.
Nu är det så här, att jag måste helst vakna tidigt för att ta en st. Levaxintablett för att sköldkörteln ska uppföra sig normalt under dagen. Sedan måste det gå X antal timmar innan jag får äta frukost, eftersom kalciumet i yoghurten hämmar upptagningen av det verksamma ämnet i Levaxinet. Och jag VILL ha yoghurt. Jag måste alltså helst vakna till vid 5-tiden. Och då ska jag helst somna om igen efter famlandet på nattduksbordet efter tabletten och vattenflaskan. Det går ibland. Men ibland är det kört. Då blir det till att hitta på saker.
Tidningen är ju en lämplig sak. Det går i och för sig ganska fort att läsa GP, men räddningen heter sudoku. Jag är inget vidare på att lösa sådana, så det tar sin tid. Jag klarar bara den lättaste rutan. Varannan dag är det för svårt, men jag försöker ändå. Faktum är att det går att öva upp även en gammal hjärna. En bieffekt på att koncentrera sig så hårt på siffrornas placering är att man efter ett tag blir ganska sömnig. Då är det skönt att bara luta sig tillbaka på kudden och blunda ett tag utan risk att försova sig. Det enda som kan hända är ju att man tappar taget om pennan och den skramlar ner på golvet och väcker en och dessutom blir den svår att hitta sedan.
Detta får inte hända. Därför placerar jag alltid pennan mellan lång- och ringfingret. De två fingrarna sitter ihop skelettmässigt så att de klämmer åt det man sätter mellan dem. Och här kommer nu livräddningsrådet. Tänk er nu att alla som har dött av rökning i sängen hade haft cigaretten mellan de fingrarna i stället för de brukliga, då hade de vaknat av att cigaretten hade bränt dem och de hade troligen överlevt; Ulf Thorén, Monica Zetterlund m.fl. Nuförtiden är det väl ingen som är så dum längre så den röker inne, åtminstone inte i sängen, ingen som läser min blogg i alla fall, fast ni kanske känner någon dumming. Säg till dem i så fall. Man behöver inte dö i onödan. Det brukar ju ordna sig ändå.
Ja, nu har jag gett er min morgon. Den låten gillar jag förresten inte. Den var avslappningslåt på Friskis och Svettis länge. Jag låg och retade upp mig på hur Fred Åkerström kunde vara så uppfylld av sig själv så att han kunde tro att morgonen var hans och att någon ville ha hans morgon.
Men detta var ju ett livräddningsinlägg, och det är ju något helt annat.
Eller? Inte då. Det är riktigt stressigt nu också. Ju äldre man blir, desto vanligare blir det att man vaknar tidigt. Inte alltid, men oftast. De senaste 33 åren har jag nog som längst sovit till halv nio en gång.
Nu är det så här, att jag måste helst vakna tidigt för att ta en st. Levaxintablett för att sköldkörteln ska uppföra sig normalt under dagen. Sedan måste det gå X antal timmar innan jag får äta frukost, eftersom kalciumet i yoghurten hämmar upptagningen av det verksamma ämnet i Levaxinet. Och jag VILL ha yoghurt. Jag måste alltså helst vakna till vid 5-tiden. Och då ska jag helst somna om igen efter famlandet på nattduksbordet efter tabletten och vattenflaskan. Det går ibland. Men ibland är det kört. Då blir det till att hitta på saker.
Tidningen är ju en lämplig sak. Det går i och för sig ganska fort att läsa GP, men räddningen heter sudoku. Jag är inget vidare på att lösa sådana, så det tar sin tid. Jag klarar bara den lättaste rutan. Varannan dag är det för svårt, men jag försöker ändå. Faktum är att det går att öva upp även en gammal hjärna. En bieffekt på att koncentrera sig så hårt på siffrornas placering är att man efter ett tag blir ganska sömnig. Då är det skönt att bara luta sig tillbaka på kudden och blunda ett tag utan risk att försova sig. Det enda som kan hända är ju att man tappar taget om pennan och den skramlar ner på golvet och väcker en och dessutom blir den svår att hitta sedan.
Detta får inte hända. Därför placerar jag alltid pennan mellan lång- och ringfingret. De två fingrarna sitter ihop skelettmässigt så att de klämmer åt det man sätter mellan dem. Och här kommer nu livräddningsrådet. Tänk er nu att alla som har dött av rökning i sängen hade haft cigaretten mellan de fingrarna i stället för de brukliga, då hade de vaknat av att cigaretten hade bränt dem och de hade troligen överlevt; Ulf Thorén, Monica Zetterlund m.fl. Nuförtiden är det väl ingen som är så dum längre så den röker inne, åtminstone inte i sängen, ingen som läser min blogg i alla fall, fast ni kanske känner någon dumming. Säg till dem i så fall. Man behöver inte dö i onödan. Det brukar ju ordna sig ändå.
Ja, nu har jag gett er min morgon. Den låten gillar jag förresten inte. Den var avslappningslåt på Friskis och Svettis länge. Jag låg och retade upp mig på hur Fred Åkerström kunde vara så uppfylld av sig själv så att han kunde tro att morgonen var hans och att någon ville ha hans morgon.
Men detta var ju ett livräddningsinlägg, och det är ju något helt annat.
Kommentarer
Postat av: Ö-helena
Det är bara kalcium i tablettform man inte ska ta tillsammans med Levaxin, kalciumrik mat går utmärkt.
Postat av: Fru Decibel
Hm ...Många åsikter finns det och läkarna själva vet inte. "Fråga på apoteket" säger de. På sköldkörtelsidor kan man se hur många olika åsikter det finns och vad olika läkare har sagt. Minst sagt förvirrande. Det bästa måste väl vara att anpassa dosen efter livet.
Postat av: Åsna
Fast med tanke på hur många pennor jag hittade under din säng sist jag var där och kröp så funkar det visst inte varje gång... Jag är glad att du har sudoku som hobby och inte rökning.
Trackback
