FruDecibel

Gatorna i Göteborg liknar mest iskanor, och det är broddarna på som gäller. När man väl har fått på dem, vilket inte är helt lätt, och kommer ut på trottoarerna, känner man sig som en stelbent elefant på hal is. Osökt kommer man att tänka på "Silly walks". Eftersom det dessutom råkade vara "International day of Silly Walks" (tja, varför inte?) häromdagen, råkade jag nämna det och mina egna tillkortakommanden på isgatorna  på en fest häromkvällen. Jag ville få bekräftat att vi alla kände oss som goda "Silly Walks"-aspiranter. Jag möttes av en förlägen tystnad. Tio stumma ögon tittade på mig.

-Ja, men ni känner väl till "Silly Walks"? John Cleese?
Tystnaden fortsatte.
-Njaä...sa någon lite besvärat.
Jag måste erkänna att jag tappade hakorna för en stund. Hur är det möjligt, att intelligenta, roliga, välutbildade, sociala människor i min egen....nåja, kanske lite yngre åldrar då, än jag, men ändå, inte känner till John Cleese och "Silly Walks"?

Men rätt snart fick jag upp hakorna igen. Det är inte så konstigt. Man tror så lätt att alla har samma referensramar som man själv. Det är ändå 30 år sedan.
Jag har tappat hakorna förr. Det var t.ex. när jag nämnde Sergel.
-Vem är det? sa Komvuxkollega.

-Göran Tunström.
-Vem är det? sa tenor.

-Haydn.
-Vem är det? sa gitarrist.

-Modesty Blaise.
-Vem är det? sa jag. Då tappade mina kamrater, tenorer och annat löst folk, hakorna.



Tunströms foto är taget av  Anders, Sveriges Radio.

För att ingen av mina yngre bloggläsare ska behöva leva vidare utan att ha sett "Silly Walks",  lägger jag in den. Ha det så kul. Om ni inte tycker den är rolig, kan jag tyvärr inte göra något åt det.