Livet bakom järnridån 2

Föreställningen "Den heliga Johanna från Slakthusen" växer så sakteliga fram. Folkteaterkören står inte bara bakom järnridån. Ibland får vi synas. Och vad är det man får se? Två rader med svartklädda människor, lite kinesiskt stuk, byxor och skjorta. Vi är fattiga arbetslösa arbetare och frälsningssoldater, som varken har arbete eller pengar. (Kommer plötsligt att tänka på när [1970] Göteborgs Kammarkör hade mörkblå crimplenedress på en konsert i Stockholm. Det var då recensenten skrev "Göteborgs Kammarkör i sina Maoinspirerade kuliuniformer...)( Vi hade aldrig dem mer).

Nåväl, av ekonomiska eller tidsmässiga skäl ser vi ut som  svettiga smörpaket i ansiktet. Alltså, vi får sminka av oss när vi kommer, om vi nu hade vågat oss på någon liten mascara, eller något ännu värre, rouge kanske. Inget smink får vi ha. Jag har dock fått tillåtelse att bli sminkad, när jag har satt in tre eller fyra titanskruvar i munnen. Det ska jag göra den 15 mars, så tyck synd om mig då, tack. Ingen får nämligen stå på scenen och se ut som hen är på svensk landskamp. Och jag kommer definitivt att bli blå och gul.

I kväll hade vi sista genomdraget utan publik. På lördag kommer första publiken. Genomdraget idag fick en extra piff, eller puff kanske. En ny rökmaskin prövades, och det visade sig att rökdetektorerna fungerade alldeles utmärkt. Alla kördes ut i den bistra vinternatten på Järntorget, så nu kommer hela ensemblen att bli sjuk lagom till premiären. Brandkåren kom och blinkade blått. Där hade den fortfarande osannolika meningen "Ut i kylan får du gå och var rättskaffens i snön" passat bra.

Vi fick lov att gå in en stund i det närliggade Folkets hus och passade på att sjunga Internationalen en gång, eftersom den ska sjungas under föreställningen. Det är ny text på den och en bit in i första versen sjunger vi "det är dags att stiga fram i ljuset" men opassande nog sjunker ljuset där, just när jag ska  gå jag fram och öppna en lucka i golvet. Det är dags att fumla fram i skumrasket snarare. Sedan rinner hela kören ner genom varsin lucka och fortsätter att sjunga från källarvalven. Det lär vara mycket effektfullt.

Föreställningen fortsatte sedan där den blev avbruten.

Vid några tillfällen dånar det som attan bakom oss, och jag vet inte vad som händer. Vi har inte fått vända oss om och titta någon gång. Men på onsdag ska jag se publikgenomdraget och då skall allt uppenbaras.

Vi väntar också på att allting om vår lön ska uppenbaras. Hittills har vi bara fått veta att vi nu är med i en förening och att vi ska betala medlemsavgift på tio kronor. Det är mycket skumt att de väntar med att tala om att hur vi ska få vår betalning, men tjatar gång på gång om den där tian. Troligen är det så, att pengarna som betalas in på Folkteaterkörens konto, kommer att fastna där. Vi får troligen inte ut något alls, och då får man ju förstå ledningen att de dröjer med att tala om det, för det kan ju bli väldigt  tråkig stämning i kören.
Tänk om vi strejkar? Vi tiger! De får kanske dra ner järnridån för gott! Fortsättning följer säkert, och jag kommer garanterat att rapportera om det blir någon skandal eller något annat uppiggande.


Kommentarer
Postat av: UK

Man ska ju inte önska lycka till så jag säger i stället:In bocca al lupo! = I vargens käft.

2011-02-26 @ 11:17:37
Postat av: Gidin

Ni kan väl hitta på en egen text om kassören skulle bli alltför snål.

2011-02-26 @ 17:06:55

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0