Inte bara blodad tand
Jag har i min ägo 4 stolar från 1700- eller 1800-talet. Klart är i alla fall att de stått i min mormorsmors hem. Den uppmärksamme tittaren kan här se en av dem, som står längst ut till vänster. Kortet är taget när min mormorsmor fyllde 50 eller 60 eller 70. Det är svårt att veta, eftersom kvinnor var äldre förr i världen.
När jag har målat alla stolarna ska jag lära mig att klä om dem, tänkte jag.
Men med den medelhastigheten, 10 år per stol, skulle jag inte vara färdig förrän i 80-årsåldern, insåg jag plötsligt. Och då kanske det skulle bli för svårt för mig ...
Av en händelse ramlade jag in i en tapetserarverkstad sommaren 2010, när jag ändå var på spökstudiedag på Örebro slott. I skogarna vid Lekhyttan pågick kurser i möbelomklädning i Örebro medborgarskolas regi. Både min väninna och jag bestämde på stående fot att det var något för oss kommande sommar.
För att ta slutet först, så blev resultatet så här:
Jag tar gärna emot komplimanger för mitt utsökta arbete, men sanningen är att vi har "hjälpts åt", som den utmärkta tapetösen sa. Jag vill gärna göra reklam för henne och Örebro Medborgarskolas kurser. Hedvig Mott heter hon och alla kära Örebroare är bara att gratulera, som har henne inom räckhåll.
Som ni ser är det bara två stolar, som är målade med äggoljetempera och två har kvar sin gamla målning från 1930-talet. Fråga gärna nästa år hur det har gått med målningen av dem ...
Den uppmärksamme tittaren ser naturligtvis att skåpet också fanns med på den gamla bilden.
Den ointresserade läsaren kan sluta att läsa här, för nu tänker jag lägga in lite bilder från arbetets gång.
Här lite vad som kom fram när vi skalade av några lager. Var det tyget som mormorsmor satt på? Många nubb var det i alla fall och det var lätt att slinta med den lilla kofoten.
Det gamla tyget skall av. Den gamla fyllningen ska bort, host host host host. Tänk om 200-års damm kunde tala ... Krollen ska på. Sedan tagel och domestikduk. Oändligt mycket arbete och det är verkligen synd att underarbetet inte syns när det är klart.
Här syns i alla fall yrkeskvinnan Hedvig och två ivriga kursdeltagare.
Ingen kommer naturligtvis att få sitta på mina fina stolar nu! De ska bara stå där och vittna om att jag i alla fall fick ändan ur vagnen till sist, i alla fall delvis ...
I nästa inlägg har nämnda ända förhoppningsvis varit i Stockholm i ett hus med mycket spektakulär inredning. Den som läser får se.
Bra jobbat!
Vad fel det kan bli! Vad jag ville säga var: Häftigt!! Och sedan Sån historia....
