FruDecibel

Så stod det alltid i Kalle Anka förr i världen, när Kalle återigen hade misslyckats och resten av berättelsen inte lämpade sig för återgivade.
Nu är teaterprojektet i mitt liv slut och ridån har gått ner för gott. Någon ridå fanns ju inte förstås, allt utspelades på en arena mellan två publikhav.

Men t.o.m. efterfesten är slut och alla tycker att det känns konstigt att bara släppa ett sånt här stort projekt. Det kommer aldrig mer att sättas upp i den här formen. Skådespelarna går vidare i sina liv med nya repetitioner och vi statister går vidare i våra gråa, trista liv. Nåja, färgen var kanske var en överdrift, men just den här sammanställningen av människor kommer aldrig mer att träffas allihop på samma gång och leta efter borttappade strumpor eller byxor i logen eller få en näve gulglitter i håret av Apollon. Aldrig mer ska han (Apollon) vråla "jag överger er aldrig", och förresten menade han väl bara folket i Argos, inte oss statister.... Aldrig mer ska snön rasa ner över Aigisthos blodiga bringa och aldrig mer ska vi statister kravla under plast i norénmasker eller spankulera i gråa yllekostymer med pannkaka framför ansiket. Aldrig mer ska jag försöka döma Orestes och Elektra till döden och alltid misslyckas. Aldrig mer kommer jag att ha något roligt att blogga om, och det var just det jag skulle komma fram till.
Hädanefter kommer allt att bli pannkaka.

Jag gör desperata försök att bli vän med några av skådespelarna på Facebook, för jag känner mig verkligen som en gammal trogen vän, glömmandes att jag bara är ett av 36 statistansikten, som de naturligtvis inte har någon anledning att minnas.
På så sätt försöker jag att hålla kvar något av Orestienstämningen.

På festen drack jag hela 4 glas vin i stället för de brukliga 2, dels för att det var roligt, del för att jag skulle tycka det var helt naturligt att gå fram och krama om en av mina favoriter. Som den stordrinkare jag är, tog det sin lilla tid, och när jag var redo, hade han gått hem. Jaja, sånt är livet.

Nu återstår bara en tur i "Rullevi" eller "Parodi(ser)hjulet", som en del gnällspikar vill kalla det. Sedan vet jag inget.