Det står ett tåg bakom snickarboden

sa H. H lugnt, varpå vi andra kastade oss ut i trädgården för att beskåda detta fenomen. Tåget brukar vanligtvis pendla förbi ett par gånger om dagen; ibland tutar det till lite, kanske ser det något på spåret eller vill bara heja på oss. Men nu stod det alltså stilla.
Det visade sig att det hade stått där en bra stund utan att vi hade märkt någonting. Några gubbar kröp omkring på banvallen och tittade efter något under tåget. Jag var modig och klev fram och frågade vad som hade hänt. Jag tänkte kanske att de behövde kaffe eller något. "Dä va en krock", sa ene gubben.
Och då såg jag en folksamling lite längre bort, där det är en obevakad järnvägsövergång. Plötsligt kom jag på, att jag hade hört/känt en duns för ett tag sedan, och jag försökte komma på vad det var, tvättmaskinen (nej), godståget till ABB (nej, semester) jordbävning (ja, kanske,men det är inget jag kan göra något åt) grannen, som har något konstigt för sig (ja troligen), men jag orkade inte analysera färdigt.
På landet tittar man inte bort och låtsas som ingenting, utan man går dit. Någon kan ju behöva kaffe. Man pratar förstås lite generat om hyenementaliteten. De flesta i byn var naturligtvis redan där. En målarbil hade kommit i hög fart och kört rakt in i tåget från sidan. Vår dragspelare i midsommarorkestern hade stått och sett att nu skulle det hända något, när bilen och tåget kom samtidigt. Han ringde 112 i samma ögonblick som det smällde tror jag. Målarpojken klev ur bilen själv och hade inte verkat skadad, utan varit ungefär som man kan vänta sig av en person, som just kört rakt på ett tåg. Krockkudden hade naturligtvis smällt till honom och chocken kommer man ju inte ifrån, men på det hela taget får man nog säga att han mådde bättre än han förtjänade.
Ludvika tidning var snabb med rapporteringen. Läs gärna kommentaren också.
När vi kom, hade ju ambulansen hämtat för länge sedan, men det var ganska många poliser där och en bärgningsbil som fick backa ut bland hundkexen och hämta den ganska demolerade bilen.
Min egen teori är att målarpojken som körde tänkte, om han överhuvudtaget tänkte, det brukar inte komma några tåg här. Eller kanske att en obevakad järnvägsövergång betyder att det inte är så farliga tåg som kommer där. Mjukiståg, myyyyståg.
Själv tror jag att jag alltid växlar ner till tvåan vid järnvägskorsningar, för det fick jag lära mig i körskolan 1963 (då var det vänstertrafik). Det gör jag även om jag ser 5 km åt varje håll. Dumt kanske, men jag gör det ändå.
Som ni förstår, så händer det inte så mycket på landet, och tur är väl det. Den räcker med den här olyckan, som slutade bättre än man kunde befarat.
"Det står ett tåg bakom snickarboden"; det blir ju en sång. Melodin är "Det går en vind över vindens ängar". Pröva själva. Hur ska den fortsätta? Jag behöver hjälp. Det är för varmt för mitt hjärnkontor och svårt att rimma på snickarboden.

Nu kom tåget igen. Som om inget hade hänt.

 

 

 

 

 



Kommentarer
Postat av: Långa Skuggan

Det står ett tåg bakom snickarboden

det verkar sorgset på något sätt

det kom i vägen för liten pojke

som inte alls hade köpt biljett

2010-07-13 @ 13:51:47
URL: http://langaskuggan.blogspot.com
Postat av: Långa Skuggan

Nej nej nej, det blev alldeles fel!

Jag glömde rimmet på snickarboden fast jag hade tänkt så länge! Men jag har några rimförslag där: Vorden, Jorden (Ja, jag vet att det finns ett r för mycket men nåt ska man väl kunna nödrimma.



Vi försöker igen:

Det står ett tåg bakom snickarboden

det verkar sorgset på något sätt

jag tror nog att han är påkörd vorden

av en som inte ens köpt biljett



Kanske lite bättre. Sen kanske nån annan kan fortsätta

2010-07-13 @ 13:55:21
URL: http://langaskuggan.blogspot.com
Postat av: Åsna

Han ville måla en Bergslagspendel

i rosa, grönt, rött och ljus lavendel

2010-07-13 @ 16:27:59

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0