Med Norén under plastskynket

Många väntar säkert ivrigt på att få höra hur det går med teaterarbetet med Lars Norén. Ramen är ett, eller egentligen tre antika dramer av Aiskylos, Orestien. Vi, statister från olika körer och en teaterlinje, är hämndgudinnor, erinyer. För den som inte orkar läsa länkar, kan jag meddela, att erinyerna tänktes förfölja missdådare och driva dem till vansinne.

Grekiska dramer vimlar ju av mord och mördare, och det är ingen  hejd på vilka som kan råka ut. Mödrar mördar sina barn och vice versa. Hämndgudinnorna har alltså mycket att stå i.

Vi visar oss redan i den andra pjäsen (ja det är tre pjäser, inte akter) och kryper då sakta fram på golvet, väsandes och morrandes, som ju alla hämndgudinnor gör. Att krypa på golvet är inte allas favoritsysselsättning, särskilt inte när man har haft en degenerativ meniskruptur. Jag löste tillfälligt problemet med en halsduk om knäet, men för att riktigt kunna uppfylla Noréns intentioner erfordras knäskydd. Detta kommer förmodligen att ordnas, så då ska det bli krypa och morra av. Det är lustigt att plötsligt befinna sig på golvet med sina körkamrater, som man vanligtvis sjunger milda och vackra toner med, och upptäcka att en del är rent fenomenala på att väsa och morra och krumbukta med ryggen. Vi skrämmer mycket riktigt slag på en av skådespelarna, som naturligtvis är en missdådare.

Sedan återkommer vi i sista pjäsen. Först ska vi ligga under ett eller flera plastskynken och låta, oklart hur. Vi ska röra oss under som om vi ville upp.  När ett par går över scenen ska våra fingrar, händer och slutligen armar sträckas upp ur platsen. Vi ska försöka gripa tag i missdådarens ben. För att göra hål i plasten, ska vi ha små orangea knivar.  Jag kan livligt föreställa mig hur det går, när någon har tappat kniven, när knivbladet inte fälls ut, när knivbladet ramlar ur etc. etc. Då är det läge för panik, i synnerhet som vi dessutom ska ha silikonmasker på oss, så att vi ser döda ut.

Sista gången vi visar oss är när det är rättegång. Då ska vi oroligt vänta på utslaget, som apor i bur (teaterapor?) och liksom gå böjda på huk och nosa runt och darra med en hand.
De flesta är ungdomar, fast Norén uttryckligen sa att han ville ha äldre kvinnor. Det är ju inga problem för dem att krypa omkring som grodyngel, men jag fick ett litet men ryggskott.
Jag tycker att det är lite konstigt, att om man är hämndgudinna, och egentligen har varit död, att man plötsligt ska vara vig som en elitgymnast. Jag tänker föreslå att åtminstone en kan vara lite skröplig även som död, eller nyss död. Det är väl det minsta man kan begära.

I alla fall verkar det bli väldigt kul, inte minst för mig, som ju inte har något annat arbetssammanhang. Vår körs problem är just det, att alla har annat att göra och de kan inte vara med på alla föreställningar. Så därför söker vi nu med ljus och lykta efter idealistiska, teaterintresserade människor, som kan vara med och fylla upp på fredagar och några lördagar under plastskynket. Betalning är det inte fråga om. Visserligen utbetalas en pyttesumma till resp. körer, men någon egen vinning kan det inte bli. Möjligen kan man få en skiva av oss, skulle jag kunna tänka mig utan att ha något styrelsebeslut i ryggen.
Fråga gärna runt och be hugade gudinnor vända sig till mig om intresse finns. Det är ju trots allt ganska spektakulärt och roligt.


Aiskylos


Kommentarer
Postat av: karin d

Kan ni inte be att få ha såna där fina lampor på fingrarna när ni skall upp ur plasten som de (vattenhämndgudinnorna??) hade i Trollflöjten när pamina och tamino gick genom eld och vatten?? DEt såg rätt käckt ut. /K

2010-01-26 @ 20:10:14
Postat av: Fru Decibel

Det ska jag tipsa hr Norén om!!!

2010-01-26 @ 20:35:34
Postat av: Översättarhelena

Jag tror plötsligt att jag är som född till att spela hämndgudinna!

2010-01-27 @ 08:23:34
URL: http://oversattarbloggen.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0