Fortare än man tror
Idag skulle jag vara extra duktig och hinna stämma innan dirigenten slog in. Förra gången hade mina strängar släppt och då tar det lite längre tid att stämma, men det togs ingen hänsyn till. Då blev jag sur. Jag tycker nämligen det är svårt att stämma om det är mycket oljud omkring. Därför gäller framför allt att komma innan blåsarna sätter igång att värma upp. Jag skyndade mig allt vad jag orkade och satt på plats först av alla. Jag höjde stråken och skulle ta mitt a och då BRÖÖÖÖÖÖL!!!!!!!
Trombonen började tuta precis när jag skulle lyssna. Och detta är ett av livets mysterier. Så fort jag höjer armen för att dra mitt a och d, så är det någon blåsare, som pruttar igång med någon Wagnertruddelutt som uppvärmning. Jag har 30 års erfarenhet. Det slår aldrig fel. Är det min högerarm, som triggar igång blåsarna?
"Titta, nu ska hon spela sin kvint, nu drar vi på killar!"
Det vi övar på är bl.a. Atterbergs Sinfonia piccola och Max Bruch Konsert för viola och klarinett. Och Jösses. Det går verkligen fortare än man tror hela tiden. Ni skulle bara se noterna. Det kan ni få göra förresten. Så här sparkar vi igång:
Det hinner inte jag. Men jag är en djävel på att fuska. Eftersom det går så fort, så syns det inte om man gör upp- eller nerstråk. Jag sågar på och håller mig i tonarten. Det gick faktiskt riktigt bra.
Atterberg var visst cellist själv, men jag har mina tvivel. Hade han varit det, så hade han väl vetat att cellon låter bäst i inte alltför höga lägen.
Titta här hur han har skrivit:
Den här sinfonian är som att köra bil i rasande fart med hundra trafikskyltar utefter vägen där det står F och P och cresc. och dim. och pizz och paus, etc etc. Allt ska man hinna se, allt ska man höra, och dessutom växlar det från högertrafik till vänstertrafik och tillbaka igen (F-klav och C-klav) och ibland får man inte höra på vägen utan ska flyga en bit ovanför (G-klav), och den där trafikpolisen som viftar hela tiden ska man också ha ett öga på...
(Det är inte första gången det går för fort. Jag minns en gång när det gick så fort, så vi fattade inte ens när vi skulle vänt blad... det var visst något av Sibelius.)
Lägg därtill en kraftigt inflammerad vänsteraxel och ni förstår att jag inte kan vara särskilt klok. Jag har inte vågat tala om för vattengumpafröken att jag spelar cello. Jag vet vad hon skulle säga.
-Bara höger! Du får inte använda vänster....
Konserten är den 21 mars kl. 18 i Johannebergskyrkan i Göteborg.
Pizz-paus, tihihihi. :$
Det hinner vi absolut inte...
Lysande reklam, jag ville jag bodde närmare.
Så sant så sant, jag kan skriva under på allt. Men någon axel att skylla på har jag inte. När jag spelar triolerna upp på a-strängen hör jag ingenting, så jag spelar hursomhelst. Jättefort med stråken, och sedan glider jag uppåt, och hoppas hamna någonstans nära. Jag slutar alltid lite före alla andra ifall jag skulle vara helt fel.
Jag blir verkligen sugen på att komma på konserten, men tyvärr är jag på Biskops-Arnö och diskuterar översättning precis den helgen.
Ah, så illa planerat av biskopen!
Åh, tejpen, underbar ide. Osäker om det funkar på altfiol, tror inte jag ser greppbrädan så bra. Just nu är ju den huvudsakligaste övningsinriktningen att 1) klara ett lämpligt fusk 2)åtminstone få till några knepställen om ett tag. Tills dess: Jobba hårt med högerarmen och
FAKE IT TILL YOU (eventuellt) MAKE IT!
Ej heller jag är i närheten den veckan.
