Till sist
Så ungefär är det här nu med uppfiffningen av mitt rum, det tålamodsprövande målandet är över, tapeterna är uppe och det är bara postludiet kvar. Möblerna ska alltså tillbaka fast inte alla, spetsgardinerna med änglar som spelar trumpet ska upp fast på nya smäckra gardinstänger som inte är köpta än etc. Det är postludiet, eller äppelpajen, om ni så vill.
För det första: allt var allt norsk likkista när vi köpte sommarstugan 1988. Eller bastu. Ni vet, trä trä trä trä. Så småningom målades panelen ljusgrå i storstuga och kök och fönsterspröjsen röda i alla rum. Det blev ganska snyggt. I de små sovrummen hade vi världens finaste tapet, den som heter B 12902 ni vet. Den ser ut så här:
Så här fick vi ha det i många år:
Ni kan ju förstå att man kände sig vissen själv.
För det andra: i sommar skulle alltså förvandlingen ske, och min plan var att ta hjälp av någon som inte var Händige Herrn, för han har bara fått måla och tapetsera hela våren, stackarn. (Han fick faktiskt tapetsera, för det han bäst på.) Som tur är har man en händig Åsna också, som väldigt gärna hjälper till. Eller det kanske snarare är jag som hjälper till. Och när nu tapeterna skulle sitta på väggen igen kunde man ju lika gärna måla panelen också, eller hur?
För det tredje: Hur skulle det målas? Inredningsarkitekten tillfrågades och hon sa genast:
-Måla listen röd och panelen vit.
-Glurp, sa jag.
-Jo, men de kommer att matcha spröjsen som ju är röda.
Ju mer vi tänkte på det desto finare blev det i andanom.
Här följer nu en liten exposé över arbetet:
Här tvättas panelen av medhjälparen som önskar vara anonym och därför får vara i hatten.
Sedan slet vi bort alla gamla tapeter, även de chica brunblommiga 70-talstapeterna, som erkände att de var plasttapeter och sålunda friade oss från alla misstankar om elementmissbrukare. På plasttapeter måste man ha våtrumsklister, ifall ni inte visste det. Det visste ju inte vi då.
Och så målade vi panelen.
När man ska måla långt ner kan det vara bra med en pall. Den skymtar på golvet, och det är den jag brukar blogga om, tillverkad 1940 av min farfar åt min bror. Medhjälparen ville också ha en pall, men jag kunde bara hitta en blå emaljpotta, som hon prövade. Den syns också på bilden. Den var emellertid lite för liten och obekväm, varför hon sket i pottan.
När vi hade målat den röda listen, tyckte jag att det såg konstigt ut. Tänk om vi hade fel? Men när tapeten kom upp, såg det bättre ut. Riktigt läckert.
Nu har jag flyttat in en säng och en gungstol. Det ska inte vara så mycket mera. Gardinerna kommer i sinom tid . En vit trasmatta i gåsögon ska någon få väva år mig. Någon frivillig? Möjligen ett damskrivbord i vitt, gärna 1700-tal. Är det någon som har ett sånt? I utbyte kan ni få en skolbänk med fast stol från Skara Folkskoleseminarium. Sådana gamla tortyrmöbler användes fram t.o.m. 1966.
Nästan klart. Många kommer att fråga varför vi inte målar runt fönstret. Bra fråga. Inga andra fönster i huset är målade, för det är ett hästjobb, som man behöver många åsnor till, och det har vi inte mäktat med. Vi får väl se. När de änglatrumpetande gardinerna kommer upp är det inte så påfallande längre. Sängen är förresten min första egna säng från 1967. I dess lådinnandömen finns mycket roligt, som Åsnan har bloggat om själv.
Där finns också min Gingerdocka från 50-talet med tillhörande kläder i originalförpackningar. Sammetskappa med vitt fluff, små rullskridskor, balklänning etc.etc. Skulle säkert inbringa några kronor, men vem kan väl sälja sin barndom?
Ginger. Vi sa Jinger i Svenljunga.
Sommaren börjar pusta ut och snart är det slut på det roliga. Men då kommer det annat roligt. I Lund är det humorfestival; här på landet har vi enklare nöjen, men vi gör så gott vi kan.
Å, har du en Gingerdocka! Kan jag få leka med den någon gång?
Javisst, kom hit bara, så kan vi leka. Åsnan kan leka med sina kopappersdockor, så få vi saft och bullar sedan.
Alltså, ni hade massa såna tapeter så ni kunde ha kvar samma tapetmönster, dock utan våtrumstapet bakom?
Fint blev det iaf!
Nej, vi fick vackert köpa nya efter ett veritabelt detektivarbete, för jag trodde tapeten hette Linnés Hammarby, men den hette alltså bara ett nummer. Dyr som skam var den också.
Så himla fint det blev! Lite avundsjuk är undertecknad, för våra planer var också att fräscha upp storarummet på torpet. Där har vi satt upp häftstift där tapeten har ramlat ner. men sommarn är slut och häftstiftet sitter kvar. Nåväl det blir väl sommar igen...
