Timmerstockar
Just nu står det alltså lite still. Våren har hejdat sig någonstans i Örebrotrakten, tror jag, och själv har jag stannat på IQ badboll. I början av påskvistelsen här i Dalarna sportade jag lite grann genom att pulsa ner till utedasset och kontrollera ett födelsedatum på Fickjournalens Stjärnkalender från 1957. Det höll på att ta en ända med förskräckelse, eftersom jag ramlade i den djupa snön och var snubblande nära att inte komma upp. Händige Herrn är inte så uppmärksam just på damer i snön, så där kunde jag fått ligga. Till slut fick jag dock upp mig och kunde slutföra expeditionen.
Händige Herrn är desto mer ute i naturen. Banverket har gått fram som ett Jehu på slänten ner till järnvägen. De har fällt ganska många träd, vilket vi tackar för, men de ligger kvar och vem ska ta hand om dem? Inte Banverket i alla fall. De har ju så mycket annat de borde ha tänkt på. Här är en lite suddig bild på förödelsen. Jag råkade nämligen snubbla just när jag knäppte. H. H. är med på bilden; ni får själva leta upp honom.
Vad gör jag då? Jag bakar inte, jag städar inte. Det är lite för krångligt utan vatten. Vattnet försvann på annandag jul och kommer väl tillbaka vilken annandag som helst. Pingst kanske.
Jag vill så klart gå ut, men då ramlar jag eftersom jag går i H.H:s fotspår i snön, och de är stora hala och långt avstånd mellan. Poff, så ligger jag där igen. Grannen missar inte heller något tillfälle att mobba mig, så ibland avstår jag från att gå ut. Inget ryggskott, ingen meniskruptur, ingen axelinflammation etc. är någonsin en orsak till att stå över kroppsarbete, nämligen.
Men som synes på bilden, så är det ju snöfritt i soliga lägen. Jag letar blåsippor. Jag hittade en modig en...som ljuger och säger att nu är det vår... Det är som en fixeringsbild det här också. Var är blåsippan?
Så här ser det ut just nu:
Tapeten är "Linnés Hammarby", men det kan man inte säga i affären. Tapetpojkarna har nog inte hört talas om varken Linné eller Hammarby, åtminstone inte i "Här får du livstid"- staden.
Men om man säger B12902 så kan de nog hitta den.
Jag har två datorer med mig, för säkerhets skull, och jag har läst en bok som heter "Pensionär? Aldrig i livet!" Den var full av berättelser om sådana där som har så fina liv och är så nöjda med sig själva, alltså inget för mig att identifiera mig med. Så försöker jag igen med "Stridens skönhet och sorg". Men nej, Peter Englund, jag delar inte din fascination över Första Världskriget. Inte krig över huvud taget. Får se om jag orkar ta mig igenom.
Idag gjorde jag något som jag nog inte gjort på 54 år. Jag såg en "Lilla Fridolf"-film. Och tänk, jag som trodde att de var urdåliga och något man såg ner på och skämdes för att man såg! Jag skrattade faktiskt högt flera gånger! 50-talet! Det kan ju i och för sig bero på min tillfälliga IQ-sänkning, men kanske också på ett pillemariskt manus och väldigt duktiga gamla skådespelarrävar; Lars Ekborg, Inga Gill, Douglas Håge och Hjördis Pettersson t.ex.
Hm. Nu är det en ny dag. Undrar vad jag inte ska göra idag? Några förslag?
Du kanske kan stå och hålla fast tapeten?
Så har du något att göra, menar jag.
Det var ju ett bra förslag på vad jag inte ska göra idag!
Åks det inga skidor?
Nej, det åktes färdigt 1999 i Tjejvasan. Förslitning på språngbenet gjorde färden outhärdlig och skidåkning är sedan dess uteslutet.
Lexolous kanske. Jag gillade dagens blogg, men det har du säkert redan förstått. Blev lite tveksam när Peter Englund dök upp, men jag kämpade mig förbi det långa historiska avsninttet.
Och jag hörde idag, att Lille Fridolf var föremål för en doktorsavhandling om förändringar i familjemönstret! Där ser man!
Man kan ju alltid inte städa. Eller tänka på saker som man skulle kunna och egentligen vilja göra men sen inte orka och skylla på att man inte har tid, trots att det är en uppenbar lögn. (Hörs det att jag har övat en del?)
Förresten, innan jag glömmer. Har ju lovat litegrann att komma med förslag till blommor att ersätta buskarna invid stugan med, och praktbetonika (Stachys macrantha) lär vara en riktig sommarstugeväxt. Tålig, inga större krav på läge eller jord, och vacker på ett ganska anspråklöst sätt.
Konstigt det där med tapeter!! våra tapeter på Stenbäcken bär sig åt ungefär likadant, och inte kan man skylla på elementen eftersom det inte existerar några sådana där. I alla fall så har jag en sån där tapetflik framför ögonen varje gång jag vaknar. Varje morgon tänker jag också: "Dags att tapetsera om." Nu har jag tänkt den tanken i tre år ungefär. Det är ganska lagom.
