...och på tredje dagen...

gick vi dit igen, till bokmässan alltså. Ohyggligt mycket folk. Man undrar hur länge det ska kunna fortsätta så här? Mer och mer och mer och mer. Men den tredje dagen var rolig. Vi gick överhuvudtaget aldrig ner bland montrarna utan höll oss på seminarieplanet hela tiden.
Isabel Allende var en rolig kvinna, som gjorde intervjuaren svarslös flera gånger, varvid det kvinnliga auditoriet jublade. Hon har ju varit med ganska länge och har hunnit uppleva en del. Det var i och för sig fler män än jag förväntade mig på hennes seminarium. Håller mannen på att återerövra läsekonsten? Jag minns ett seminarium för en del år sedan som hette "Till min man, om han kunde läsa". Jag är glad att jag har flera böcker kvar att läsa av henne. Det ska bli roligt.

Trots att jag egentligen inte får plats med fler böcker, köpte jag Fredrik Skavlans och Unni Lindells barnbok. Förutom att han är rolig och kan prata, är han en utmärkt tecknare. Jag till och med stod och trängdes med nittiofjorton mor- och farmödrar, som alla skulle ha honom att skriva "Till Clara med C" etc. i boken. Jag ska ha boken själv, så i min skrev han bara "Bu". Men det är ett bra tips till alla som har åtta eller nitton barn eller barnbarn. Underbara bilder är det.


Mystiska Milla och spökskolan

Ett man till är värd att nämnas, och det är Mark Levengood. Han vet verkligen hur underhållningsslipstenen ska dras och hur man får damer i övre medelåldern att skratta. Men även yngre personer skrattade så de grät, kan jag meddela. Härligt med ett proffs!

Det blir en hel del väntan när man ska in på seminarier. Åsnan och jag lät vår diktarådra flöda under tiden. Vi har genom årens lopp skrivit en del fantastiska dikter, och då är regeln att vi ska rimma på varandras rim och skriva till ett nytt. Den här dikten tänkte vi skulle framföras i kulturradion, gärna läst av Mikael Persbrandt.

Bokmässan
Jag vill min penna vässa
för jag är på bokmässa.
Jag många kändisar har fått på syn.
De alla haver sett blåmärket i hyn
som så banansigt lyser på hakan.
Endast Skavlen är vakan.
I väntan på Mark Levengoodot
skuttar herr Lindqvist fram på sin stråt.
Seit unschlungen millionen,
är Guillou den största fånen
uti detta vilda vimmel?
Ja, förvisso. I sin himmel
skrockar Shakespeare, Proust och Goethe
och är glada att ett möte
liemannen ej tillät.
Mödolöst på lätta fjät,
till sin celestiell-panel,
går nu en Gardell-juvel.




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0