Hovsorg
På Facebook funderade jag på om det hade skullat vara läge för att ta på sig Vasaorden. Då kunde följande samtal ha utspelat sig, förutsatt att kungen hade kommit förstås.
Jag (till kungen): Hej, vad många ordnar du har! (Alternativt: Var har du alla dina ordnar idag?)
Kungen: Ja, och, höhö, du har en, ser jag. (Alternativt: Dom fick vara hemma, höhö).
Var har du fått tag på din?
Jag: Den har jag köpt på Buttericks. Köper du dina där också?
Detta hypotetiska samtal ägde alltså inte rum. Dock hetsade mina kamrater på Facebook mig till stordåd och tyckte att jag verkligen skulle ta på mig orden. Så då tog jag dem på orden, men diskret som jag är, hade jag en serafimerscarf över, så inte någon skulle bli avundsjuk.
Men det viktigaste var ju ändå kläderna. Det visade sig att det inte bara var jag, som hade haft problem med intigheten. Mitt eget problem löste sig så tillvida, att jag tog en titt på min hellånga blåa, som ju inte skulle duga eftersom den var hellång. Det visade sig att den hade krympt såpass så att den inte var hellång längre! Bingo!
Så här såg det ut:
Skulle någon av personerna på bilden tycka illa vara, ska jag genast ta bort den (bilden alltså) och ersätta den med en bild på Pro Musica. Själv står jag utanför bilden.
Konserten utspelades (eller utsjöngs) i Strömstads kyrka, som med anledning av Kosterhavets invigning pyntat altartavlan med segel och andra symboliska schabrak runt. Två troll stod också vid altaret och två kvinnliga präster (i Strömstad!) sprang omkring. Det var nog något hämtat ur djupet. Trollen alltså.
En gång för några år sedan hade jag äran att vara med i klädstyret. Då var det jubileum, och vi skulle vara lite extra fina. Vi tyckte att vi var genialiska, som angav en strof av Evert Taube som färgidé för konserten:
du Rönnerdahl, som äger blick för färg.
Här går på vinröd ljung de svarta fåren,
och rosa skyar över druvblå berg.
Här svallar myllan lilabrun kring plogen,
när Anders plöjer med sin norska häst.
Och skutor med kinesiskt vitt om bogen
på golfströmsgröna svall styr mot nordväst.
Det var bara det att det blev helt misslyckat. Det berodde på att vi är olika människor, olika generationer och olika långt komna i färg- och formseende. Däremot är följande brev, som kom till dirigenten strax efter konserten, både illvilligt och starkt överdrivet. Det måste bero på att personen, som var tandläkare, hade svalt en borr eller misslyckats med att förgifta frun eller något annat.
Ni kanske förstår hur vi har det.
Om någon ändå undrar varför jag går omkring och äger en Buttericksvasaorden, så beror det bara på att jag har jobbat på Vasa Vuxengymnasium, och där hände det sig att vi fick ha informella möten, och då försökte vi vara lite roliga. Det var inte lätt.
Jag är ledsen att jag inte kunde underhålla med något kungaskvaller. Ni fick tandläkaren i stället, och så får ni läsa Svensk Damtidning eller vad nu era frisörer har.
.
Heja, heja! Det var modigt, att bära Vasaorden från Buttericks. Men vad har vi egentligen kungahuset till, om de inte ens orkar gå på en konsert. Klippa ett band under vattnet, dricka kaffe, vinka, äta....Är det det vi betalar för?
Det är dags att släppa kungafamiljen från sitt hovfängelse, och ge sig ut i det verkliga livet, och gå på Göteborgs Kammarkörs konserter:
Jag tycker ni borde ha artilleriuniformer, det är faktiskt alltid snyggt. (Passar till ordnar också.)
Larvkungar! Ner med dem! Du som skulle kräkas på Carl-Gustf och allt.
Men Åsna! Inte avslöja motståndsrörelsen. Nu blir jag åtalad för majestätsbrott.
Ö-Helena: Ja, det tyckte det i det gamla östblocket också. Ledningen där hälsade: Välkomna tillbaka en annan gång, men inte i de där kläderna.