FruDecibel

En gång har jag köpt en mössa på bokmässan. De var jättefin och jag gav den till Åsnan. Sedan började Usama bin Laden också ha en sån, och då blev det liksom inte samma sak längre.
Idag var det dåligt med just mössor på mässan, men mycket annat fanns det. Torsdagen är den enda dagen som man kan ta sig fram med någorlunda behållning av monteraktiviteterna. Såsom varande student har man den fantastiska förmånen att få gå på alltihopa, även långseminarier, alla dagar för 600 kr.
Om man någon gång har snuddat vid tanken på att skriva en bok, så upphör den tanken definitivt vid åsynen av alla böcker som redan finns. Alla vill jag inte läsa, men oj så många liv jag skulle behöva leva för att hinna läsa dem jag vill läsa. Och hur ska man kunna hålla sig vaken?
Idag lät jag Åsnan styra seminarievalet för att hon har intresse i branschen så att säga. Rosa Montero är en idol, som skulle behöva översättas, men hur får man förläggare att begripa att det är Åsnan som skulle göra det bäst? Ja, inte genom att Åsnemamma blandar sig, så mycket förstår jag i alla fall, men förläggarna borde ju förstå det av sig själva.

Seminarier är inte alltid så himla bra. Som tur är har jag sett Lennart Hellsing förut och till och med fått brev från honom, men den som var moderator på det seminariet visste inte vad det var hon hade i handen, som hon skulle prata i. Hon kanske trodde det var en tulpan. Hon ville dessutom framföra sin långa uppsats om Hellsing, så han behövde inte säga så mycket.
Till slut klämde hon fram en fråga: Hur har du hunnit med så mycket?
Dummare fråga går väl knappt att hitta på till en flitig författare som har hållit på i 70 år. Han fyllde 90 i somras.
Dessutom var hon dåligt påläst. Hon citerade "I Indialand" och påstod att "18 blev 19 och 19 blev 2". Det ska vara 8 blev 19. Jag, som är så gammal, sjöng den när jag var barn, så jag vet.

Vi tittade efter Lotten, men hon visade sig inte. Några andra kändisar tittade fram här och där. Riktigt till mig blev jag väl egentligen bara när jag tittade in i ett par Hajögon. Då måste man vara så gammal så man såg på TV på 50-talet, när Ulf Hajen Hannertz vann 10 000 på sina slamkrypare. Tänk, att han finns på riktigt.

I morgon ser jag fram emot att lyssna på Spanarna i direktsändning. Förra året skymde Jessica Gedin hela panelen med sitt osannolika hårburr, som fick springa löst. Jag mejlade till Ingvar Storm och påpekade det olämpliga i detta, och nu ska det bli intressant att se, om han minns någonting. Annars kommer jag att säga till på skarpen. Man vill ju gärna se Jonas Hallberg och Göran Everdahl också.

Och så ska vi äntligen få gå på bloggträff! Det ska bli sååå roligt. Förra året gick jag och tittade in i fönstret på Prag, men vågade inte gå in. Bloggare som redan känner varandra kanske tycker att det är bra så och tittar konstigt på utbölingar, tänkte jag då. Så är det säkert inte i år.
Iså fall kan vi ju bara knata hem och läsa en god bok.