Färre rynkor gratis
I P1 talades det om en tysk film, som jag dessvärre missade namnet på, men som handlar om en gift äldre kvinna, som blir förälskad. Ovanligt tema. En kvinna som inte har ett perfekt utseende, förekommer ju sällan på film, det vet vi. Sedan intervjuade de också en amerikan, som driver en blogg med fotografier av äldre kvinnor, som sticker ut lite och vägrar finna sig i beige-kappa och pumps-looken. Och faktiskt, en och annan man får också vara med. I Svenljunga brukade vi kalla den som gick ut i lila hatt för "sista försöket" och jag törs inte tänka på vad Svenljungaborna skulle ha kallat dessa damer och herrar. Bloggen hittade jag; den är här.
Folk skickar helt enkelt in bilder på gamla människor som de tycker livar upp gatubilden. Genast inställer sig frågan: Skulle jag passa där? Lika snabbt inställer sig svaret: "Nej, tyvärr, vi har ingen användning för sådana som dej." Hm. Jag tycker jag har hört det förut. Nej, min outfit idag kom från Intersport, rejäla regnkläder. Kanske inte så upphetsande. Men paraplyt, det är fint. Det kommer från souvenirshopen vid Thomaskyrkan i Leipzig och det står Bach på. Bach gör jag gärna reklam för. Kortet är taget på Linnéplatsen i Göteborg. Där har vi det så här fint nu.
Knappast något modelejon
Men Bach skäms inte för sig.
Förresten läste jag en annons på Facebook: Färre rynkor gratis.
Hur tolkar den bästa av läsekretsar det?
Ett KORS på Bach? Fy fan och helvetes jävlar på kyrkan som gör anspråk på att äga honom. Både du och åsnepappan får förresten drabbas av hur mycket passion ni vill. Nu ser det ju ut som om det är jag som är ett sånt där uppläxande vuxet barn. Fast det är väl ingen som tror att jag är vuxen iofs.
Oh nej då, härmed bekräftas att det verkligen inte är du. Du har aldrig satt några gränser för dina föräldrar; det är skönt.
Eller jo, jag fick inte sjunga "Främling" på gatan.
Men vad äääääär det med barn och deras oförmåga att uppskatta föräldrarnas offentliga skönsång!??
De har naturligtvis inte de verktyg i öronen som behövs för att kunna uppskatta den rätt.
Cruella: Så här gick fru D omkring och skrålade: "Främliiing, vad döljer du för miiig i diiina stora byxor?" Jag är som bekant mycket pryd. Några gränser får det faktiskt finnas!
Har du inte sett den där kliniken på Engelbrektsgatan (tror jag det måste vara, längs Hedens södra ände), Akutläkarna heter de (akutlakarna.se). De annonserar sina tjänster på fönstren mot gatan och jag fnissar varje gång jag tittar på fönstret med först "Akutläkarna" och därunder "Rynkbehandling". Jag ser liksom framför mig kvinnor som plötsligt drabbas av rynkor och måste få en akuttid...
Och angående sången så kan jag ju hälsa att min pappa var av mig portförbjuden på skolavslutningar i flera flera år för när det blev allsång så sjöng han så starkt och stämmor och grejer, så alla hörde och tittade. Jag dog lite varje gång. Det var hårt som 10-åring.
Numera har jag dock inget problem med att pappa sjunger i offentliga sammanhang =D
herzleid: Jag hade samma problem på min tid med pappan. Han hade en gång fått höra att han sjöng som Jussi Björling, och förvissad om detta sjöng han så starkt så att kyrkbänken skakade. Lite efter naturligtvis, för det är svårt att höra orgeln när man överröstar den. Jag illskämdes och slutade naturligtvis gå i kyrkan så snart jag kunde.
Roligt att äntligen få se det fina paraplyet. Min mamma är den som skall hållas borta från alla sångsituationer - hon är helt tondöv, men älskar ändå att sjunga. Det är mycket plågsamt för omgivningen.
Üllah, då platsar hon finfint i min förra kör, hälsa det. Fler än en ståtar med hörapparat till och med. Say no more.
Jag fick inte heller göra som jag ville. Inte fick jag sjunga "ÅÅÅ vilka vågor.." när vi var och badade vid Hanatorp. Jag fick inte sjunga i en leksaksmikrofon utanför IKEA och så fick jag inte cykla var som helst eftersom skinkorna hängde ner.
Jävla ungar!
hur mår du?:)
honhanna: Hurså?
