FruDecibel

När jag var liten, bodde jag mitt emot panncentralen i byn. Mitt i natten släppte den ut ånga så det visslade över hela byn. Det är klart att man vaknade, men tänk vad skönt det måste ha varit för panncentralen att få släppa på trycket.
Idag är min blogg en panncentral. Den som inte är intresserad, får gärna göra något annat medan jag lättar på trycket...

Det är så, att varje advent brukar jag få engagemang i  min hemförsamlings kyrka. Det ska sjungas adventssånger och julmusiceras så det står härliga till.  Organisten skrapar ihop alla sina bekanta till en starksjungade kör, och konserten är så populär, så den måste börja tre kvart innan den börjar, för att underhålla dem som kommer en timme innan. Det bästa av allt är att alla får betalt. I december förra året var jag fortfarande arbetslös, vilket betydde att A-kassan skulle dra av mer från A-kassan än vad jag skulle tjäna. Det är en lustig vana A-kassan har, när man gör något konstnärligt jobb. Därför hörde jag mig för om jag skulle kunna få  min lön utbetald i mars, när jag slutat med A-kassan. Nej, det skulle absolut inte gå, sa organisten. OK, då ar det bara att bita i det sura äpplet och ringa till kyrkan och be om ett arbetsgivarintyg, tänkte jag, och gjorde så. Jag väntade och väntade. Jag kunde inte skicka in rapport till A-kassan förrän jag fått argbetsgivarintyget (det var en rolig felstavning; jag låter den stå!), varför jag också blev utan A-kassa den veckan. Till slut ringde jag kyrkfröken och frågade.
-Nej, Seth-Anselm (organisten) har sagt att du inte ska ha någon lön, så du får inget arbetsgivarintyg.
-Nähä, sa jag, det var ju synd att du inte ringde och sa det, för nu har jag missat A-kassan också.
-Nej, jag hade inte ditt telefonnummer.
Jag undrade i mitt stilla sinne hur man kan vara okunnig om en församlingsmedlems telefonnummer när man har både namn (ovanligt) och personnummer? Jag tror jag sa något sådant också på mitt mildaste, frommaste vis.

Nåväl, tänkte jag, då gick det väl att ordna då så att jag får ut lönen i mars, trots allt. Jag väntade. Det kom inget i mars,det kom inget i april. Jag skrev brev till organisten, jag la lappar i hans fack på hans jobb, men inget svar. Så träffade jag honom.
- Njaä, det är nog svårt så här i efterhand......
-Så jag får ingen lön alls då?
Han mumlade något svävande om kompensation, vilket jag inte för ett ögonblick tror att han kommer ihåg i december. Och jag vet att jag i så fall måste påminna honom och då blir det "men du sa ju"...nä tack.  Dessutom tror jag att den nitiska kyrkfröken kommer att ifrågasätta varför en körmedlem ska ha mer betalt.
Jag mejlade till kyrkan och sa att det måste ha blivit något missförstånd. Jag fick nyss ett svar, att om det var så att jag ville ha ett arbetsgivarintyg med 0 kr på, så kunde hon ordna det. För Seth-Anselm hade sagt, att jag inte skulle ha någon lön.
Jag kan ju inte säga rent ut, att Seth-Anselm hade fattat fel och att det är han som har gjort fel. Han trodde nog att han gjorde något bra.
Men vad gör jag? Ska jag bråka eller ska jag vända andra kinden till? Jag har redan mejlat igen och låtsat att jag förstår att det är ett missförstånd och att det inte är arbetsgivarintyg med 0 kr på, som jag vill ha utan lön.  Vilket svar jag får, kommer att vara avgörande för mitt framtida medlemskap i kyrkan. Jag har tyckt att det vore lite genant att inte vara med när jag tjänar pengar på att sjunga där. Men nu verkar det som om kyrkan tänker behålla min lön, och då kan det faktiskt kvitta. Jag begär i så fall utträde omgående. Saligheten kan också kvitta.