När man är....

...tålig, vis och vacker, får man en sån här. Genom mångårig träning på att fylla år, mer och mer, har jag nu uppått detta stadium:



Ovanstående bild visar ett halsband, som var en av flera presenter som förärades mig igår. Att fylla år har de senaste 25 åren varit tveeggat för mig. Att åren trillar på är ju inte mycket att göra åt. Och visst vill man bli firad, men man vill ju inte ställa till kalas, som om man skulle tro, att folk skulle ha lust att komma just till mig. Tänk om ingen kommer? Om man står där med sina snittar? (Jag har aldrig gjort snittar.)

När jag fyllde 40, trodde jag faktiskt inte att någon ville komma, men samma dag som jag fyllde  ringde jag desperat  till några spelkompisar och frågade om de ville komma och dricka kaffe. De kom.

När jag fyllde 50, vågade jag ställa till med ett kalas, för 50 är legalt att fylla. Då tackar troligen bara de nej, som får typ influensa . Kalaset blev väldigt roligt, men det var jobbigt för mig att tänka på allting. Jag har svårt att tänka på allting. Det blir alltid någonting som blir feltänkt.  Då bestämde jag att jag aldrig mer skulle ordna något kalas för mig själv, men om någon ordnar ett, så kommer jag, har jag sagt sedan dess.

60 var väl inte så mycket att fira, för det är ju inte så långt från 50. Familjen drog till Köpenhamn med en välförsedd väninna (försedd med delikatesser och vin, förklätt till hallonsaft så inte konduktören skulle vilja blanda sig i) och sedan gjorde vi Köpenhamn. Vi fotograferade oss bl.a. på von Walkendorffstrade, som är uppkallad efter Händige Herrns anfader, som var kammarherre hos Kristian den gode (Kristian Tyrann på vanlig hederlig svenska).

Det fyllerit  var ju inte så länge sedan.  Men ändå var det dags igen att fylla år och trots senaste årens sorger och bedrövelser tyckte ju en väninna att jag inte hade något att fira. "Du är ju redan ledig".  Jag kände nog att man visst kunde fira att man äntligen slipper krusa AF och A-kassan och annat dumt folk.

Men hur? Jag visste ju att någon knappast skulle ha tid att komma ändå; så är det, och det är ingenting att säga om det. En skulle vara i Italien och en skulle just få ett barnbarn och en bodde för långt borta och hade en nypopererad man, och det vet vi ju hur det är med sådana. Men visst skulle det vara roligt om någon kom? Jag chansade på två nyfunna musikvänner, och de verkade inte tycka att det skulle bli så otrevligt, så de tackade ja.
På morgonen kom förstås delar av familjen in och sjöng, som man ju gör. Jag var dock beväpnad med kamera och lyckades överraska det tvåtaliga uppvaktningståget. Haha.

Sedan försvann familjen och jag blev ensam. När de kom tillbaka, stängde de ut sig i köket och hängde upp en grön filt (Viola Gråsten) i dörröppningen. Jag skulle inte få se någonting. Sedan stökades det i köket hela dagen. Ibland var alla ute och jag var ensam. Jag började tycka att det var en tråkig födelsedag, även om jag förstod att vi åtminstone skulle få mat sedan, när mina två gäster kom.  Alldeles ensam när man fyller år....Lyckligtvis hade jag datorn och Facebook och där kom många hälsningar, bl.a. den här från Gustaf Katt, som visserligen räknade fel på ett par år, men vad får man inte tillåta sig för meterns skull:

När jag blir 60, gammal och grå,
hur ska det gå då??
Tänk om inte jag kan minnas allt som hänt,
när mitt liv ska sättas på pränt!
Alzheimer käkar cellerna opp,
fler för var minut!
60-årskrisen!! Hur ska det bli sen???
Snart är livet slut!


Kl. 5 skulle mina två gäster komma. Det ringde på dörren och jag öppnade. Utanför stod väninnan som egentligen var i Italien. "Å, vad jag har ljugit", ropade hon och skrattade rått och hjärtligt! Det ringde på dörren igen. Där stod väninnan som skulle få ett barnbarn. Det ringde på dörren igen och förutom mina gäster som jag visste om, kom också väninnan med nyopererad make fast utan honom och så småningom kom ytterligare två vänner från förr.

Jag tappade hakorna gång på gång på gång. Den är nu en halv meter längre än förut.  Förvirrelsen var total och jag insåg till sist, att här hade det planerats bakom min rygg!!!  Och jag som hade sagt att det inte skulle komma några andra till mina egna två gäster!  Åsnan är den inte minst skyldiga, men medbrottslingarna var säkert inte nödbedda.

Jag behövde inte lägga två strån i kors och fick ändå ett fantastiskt kalas. Händige Herrn och Åsnan och hennes lillebror hade ansträngt sig till max och lagat urgod mat och fransk chokladtårta och mycket vin var det och alla gästerna var på strålande humör och väldigt nöjda med att ha fått lura mig!!!!

Jag fick som jag ville: någon ordnade ett kalas för mig som jag fick komma på!!!!

Det börjar bli riktigt kul att fylla år....och idag försöker jag trots en viss trötthet känna mig tålig, vis och vacker...


Kommentarer
Postat av: Översättarhelena

Grattis i efterskott! Vilken påhittig familj och vänkrets du har.

2009-03-16 @ 07:37:57
URL: http://oversattarbloggen.blogspot.com
Postat av: Ullah

Grattis i efterskott från mig med!

2009-03-16 @ 09:43:29
URL: http://guld.blogsome.com
Postat av: bäver

Grattis i efterskott! :)

Tror jag berättat att jag delar din kluvenhet inför födelsedagar och kalas, och det där är ju precis vad man vill ha fast inte kan uttrycka. Roligt!! :D

2009-03-16 @ 10:23:49
Postat av: cruella

Men gud så underbart! Jag är ju skurken som inte har grattat; visst talade Fesbok snällt om att det snart skulle vankas födelsedag... men det känns så beige att gratta ett par dagar i förväg. Och på Dagen D glömde jag väl av det, som jag brukar.



Så. Ursäktandet genomfört. Du är så himla värd vackra halsband och kalas med god mat!

2009-03-16 @ 10:30:41
URL: http://minkammare.blogspot.com/
Postat av: Långa Skuggan

Och hon som snart ska bli mormor har bara att instämma i att det blev ett lyckat kalas och att du tappade hakan ordentligt! Tack för senast! Det var redit rolit!

PS: Fortfarande är det bara snart hon ska bli mormor

2009-03-16 @ 19:40:32
URL: http://langaskuggan.blogspot.com
Postat av: Keri

Det var det roligaste kalaset jag upplevt på mycket lång tid!!! :-) Tack för senast!

2009-03-17 @ 16:54:01
URL: http://mondschnee.blogspot.com/
Postat av: ingebjørg

gratulere med vell overstått!!!

det var kjekt å lese din historie :-)

2009-03-17 @ 21:43:23
URL: http://ingebjorg.blogg.no

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0