FruDecibel

Ja, den heter egentligen VI som ni vet, och jag har prenumererat i många år i olika skeden i livet. Men på senaste åren känns den mer som NI för mig. Jag kan omöjligt definiera mig med "Reseklubben", som ordnar resor till när och fjärran för det facila priset av 27 000 kr för prenumeranter.  Många artiklar  är tråkigt nog intill förväxling lika, språkligt sett. Det spelar ingen roll om det är Ingvar Carlson som intervjuas eller  en ung tjej. Alla talar samma utslätade språk, och tittar man efter står det ofta "berättat för". Alltså den intervjuades ord är filtrerade genom någon ung journalissa eller möjligen journalist. Det stör mig.  En äldre man talar inte på samma sätt som en ung tjej. Är det alldeles omöjligt att låta dem skriva själva? Jaha, journalister måste ha jobb, javisst ja.
Jag tycker inte heller att kulturredaktören motsvarar mina krav på bildning och skrivförmåga hos en sådan. Jag hoppas han slutar i höst.

En orden har också instiftats, "Teskedsorden", som ska verka för tolerans och mot fanatism. Det är säkert ett lovvärt initiativ. Jag uppmanas att köpa en liten tesked, och sedan väljs kända personer in i styrelsen. Visst luktar det lite Rotary? Vart går min teskedspeng? Till arbetslunch för styrelsen på en fin stockholmsrestaurang? Kanske är jag onödigt misstänksam, men vi vet ju hur det är.

Egentligen är det bara korsorden, som är i min smak numera. Heder åt den korsordstillverkaren. Om jag fortsätter att prenumerera så är det för korsordens skull.
En annan sak tycker jag faktiskt är lite rolig. När kända personer intervjuas, får de nämna fem ting, som de har något förhållande till. Jag är föga känd, så jag kommer aldrig allt bli intervjuad om detta. Därför tänker jag låtsas, att någon är intresserad av mina fem ting, och inbjuder dessutom alla som vill att berätta om sina fem ting. (Eller fyra eller tre, om ni inte har så många saker...) I så fall vill jag bli underrättad.
Jag börjar med ett ting. Å, vad skönt att ingen förbehåller sig rätten att korta ner!!! Jag får bre ut mig så mycket jag vill!!!!
Nedanstående bild visar min mormorsmor, Augusta Schmidt, fotograferad i sitt hem i Valdemarsvik när hon fyllde 60 eller 70 år. Jag har ingen att fråga längre vilket det var, men hon var nog född 1855 och var i alla fall död 1925. Här sitter hon framför ett hörnskåp, som har gått i arv på kvinnosidan i minst 4 generationer. Troligen är det tillverkat i Östergötland eller Småland. Till vänster i bilden skymtar en vit stol, förmodligen också från en snickare i trakten.


Både skåpet, stolen (som är fyra) och porträtten på väggen har jag kvar. Och titta vem som sitter här framför skåpet och stolen och leker Augusta! Generation nr 5! Samma knut men något mindre omfångsrik.

Augusta fick en Åsna till barnbarnsbarnbarn. Skåpet är ommålat flera gånger, varför jag inte skämdes för att måla om det själv  häromåret. Fortfarande fattas årtalet, 1792, men det kommer säkert vilket år som helst.
Stolarna har 30-talsmålning och 50-talstyg och är också under omvandling. Vilket år som helst kommer de att vara återställda  i ursprungligt skick, ockrafärgade.
Detta var mina första ting. Vilken dag som helst kommer också fortsättningen. Och så väntar jag på att NI ska blogga om era.