FruDecibel

Jag har ett tidningsurklipp liggandes här i en papper-som-inte-får-komma-bort-hög, och då och då kommer jag på att det är väldigt bra. Det är skrivet av den indiska litteraturteoretikern och -kritikern Spivak.  Idag kom jag på det igen, när jag  såg det nyförlovade paret på presskonferensen på Öland.

(Spivak, kan ni f.ö. läsa lite om här.)

Så här står det i mitt urklipp:

"Unlearning one's privilege as one's loss", är ett annat av Spivaks centrala begrepp. Det handlar om att kritiskt betrakta sina egna privilegier, systematiskt bearbeta de föreställningar om världen som de har genererat och försöka förstå hur dessa föreställningar blivit till självklarheter i ens tänkande. Och därigenom också förstå vilken kunskap om världen som privilegierna har berövat en, och vad som man inte har varit förmögen att känna igen som kunskap. För en privilegierad position innebär inte enbart fördelar och Spivak vill att vi ska omvärdera hela vårt förhållande till kunskapsproduktion."

Just den här passagen skulle jag ha kunnat producera själv om jag hade kunnat. Men det kunde jag inte, så jag är glad att hon formulerade det åt mig.

Dock är jag opassande kunnig om monarkin i olika länder.  Det beror på att jag är uppvuxen med Allers, Svensk Damtidning, Idun och Veckojournalen och almanackan. Dessutom hade jag en bok med bilder på småsessorna och lillprinsen på Haga, som jag älskade. Den och Kalle Anka och bruna kuvert från Skogsvårdsstyrelsen i Älvsborgs län utgjorde materialet när jag knäckte läskoden.
Därför fortsätter jag att informera mig, nu med viss distans.



Jag tittar kritiskt på vad den kungliga familjen har för sig, hur de låter, vilka ord de  använder. Tänker att det finns ju faktiskt fler ord än otroligt och fantastiskt. Varför talar ingen om det för dem?  Är lärarna illsinnade medlemmar i Republikanska klubben? Och varför har prinsessorna så olika dialekter? Den nyförlovade hade, trots att hon "sprudlade" ett sådant stelt käkparti så att vokalerna blev helt förvrängda. Jag citerar en annan kritiker: "...det får framtzzzzzden utvzzzzzza".
Jag kan väl tillstå, att jag inte är så hemma i Stureplanska, men så är jag inte prinsessa heller.

Det är skickligt av tv-studion att kunna prata om detta i en halvtimme efteråt utan att säga någonting särskilt.

Och så tänker jag Spivaks tankar. Jag tänker att vad många som skulle behöva läsa Spivak... Och sedan tänker jag att vadå? Skulle det gälla mig också?

Det kan väl aldrig vara möjligt......