Ett hjärta rött och en handduk grön




Det är så att jag tränar på Fysiken. Det är studenternas träningsställe. Det ingår i mitt nya liv, som jag började i mars i år. Nu får jag nämligen åka gratis på spårvagnar och bussar i Göteborg, vilket passar min snåla personlighet mycket bra. Då kan jag ju åka och träna varje dag utan att bli ruinerad på spårvagnskort. Jag skulle ju kunna gå till träningen, men då skulle jag inte orka träna...
Hur som helst, träningen föregår i det gamla Televerket, i en sal i pampig nationalromantisk stil, där jag tror att jag gick och ringde på den tiden jag ännu inte hade telefon. Det är fint och lite häftigt och stort och luftigt och svettlukten från de andra är inte så påfallande.



Som ni säkert känner till, bör man starta varje träningstillfälle med att värma upp på en cykel, som står still. Under tiden kan man titta på sex olika tv-program om allt möjligt. Höra kan man dock inte, om man inte har hörluron med sig.

På cykeldisplayen finns det en massa knappar och figurer, som jag inte förstår. Det enda jag förstår är att jag kan trycka på ett hjärta och få se hur bra kondidtion jag har. Jag trycker. Ett isblått hjärta börjar flimra. Har jag hjärtflimmer? Så småningom blir hjärtat grönt. På ett schema kan jag läsa av hur jag ligger till. När hjärtat blir grönt  betyder det "uppvärmning". Så småningom blir det gult och då är det "fettförbränning". Jag bryr mig inte om fettförbränning längre, jag vill ha kondition. Men då måste mitt hjärta bli rött, eller åtminstone orange. Det blir det aldrig. Jag inser att det har med maxpulsen att göra som har med åldern att göra, och jag kan inte längre komma upp i 120 som krävs  för att mitt hjärta ska bli rött.  Att jag sålunda inte har någon kondition fick jag verkligen uppleva i Berlin, där jag fick trava fyra trappor rakt upp, varvid mitt ansikte troligen var blått och tungan släpade efter en våning.
På Fysiken på Kaserntorget är det inte så många som tränar, så därför har det startats en kampanj för att flera ska bli intresserade. Varje gång man tränar får man en plutt att sätta upp efter sitt namn. Efter 12 pluttar får man en handduk, efter 24 en träningsväska och efter 36 en funktionsT-shirt.
Jag har idag fått min 12:e plutt och erhållit en handduk grön.



Detta är ett knep som funkar till 100 % på mig. Jag kommer nu att sträva på med träningen så jag också får en träningsväska grön och en T-shirt grön. Inte för att jag absolut behöver det, men här kan man väl tala om att ändamålet helgar medeln.
Det är dumt, men jag är väl dum... (Bara ett citat av Beppe Wolgers. Jag tycker inte alls jag är dum, men tyck ni det, ni som har lust!)


Kommentarer
Postat av: herzleid

Den sången har jag sjungat... Är det inte Olle Adolphsson?



Jag är livrädd för såna där gym. Men om ingen tränar på Kaserntorget kanske man vågar gå dit? =D

2009-04-06 @ 02:12:19
Postat av: Fru Decibel

herzleid: Ja, absolut! På dagtid och på helger är det glest.

Jo, det är O.A. som får pengarna för musiken. Vi (GKK) har jobbat mycket med honom, och vår körledare sa en gång till honom: "Du, den här Mitt eget folk låter väldigt likt en fransk vals..." "Schhhhhh", sa O. A.

Så var det med det.

2009-04-06 @ 06:15:37
URL: http://frudecibel.blogg.se/
Postat av: Långa Skuggan

Nä inte ens handduk grön skulle få mig till ett gym. Gillar mer vedhuggning.

Men Beppe har ju gjort texten..

2009-04-07 @ 08:58:44
URL: http://langaskuggan.blogspot.com
Postat av: Fru Decibel

Låmga skuggan: Vad då "men"?

2009-04-07 @ 12:15:25
URL: http://frudecibel.blogg.se/
Postat av: ingebjørg

god trening!!! - øsnke deg ei veldig god påsketid

2009-04-08 @ 18:19:13
URL: http://ingebjorg.blogg.no

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0