Vad var det jag sa,

jag och Tage Danielsson. Eller Tage Danielsson och jag, som man bör säga om man har gått i skolan förr i världen. Hans sannolikhetsmonolog är oöverträffad och nu har det nästan hänt igen, om än inte riktigt likadant, i Tyskland, i en gruva. Hur kan man börja använda kärnkraft när inte avfallsfrågan är ordnad? Hur kan man tro, att det överhuvudtaget går att förvara kärnkraftsavfall säkert? Varför förstår inte alla det? Vi var många som förstod det 1980, men folkomröstningen gjordes så, att folk röstade på jaså, typ.Varför skriver inte alla om det? Inga tidningar i Sverige har rapporterat om avfallstunnorna i Tyskland, bara TV och radio. OK, jag har inte kollat alla, men när jag kollade stod det ingenting.
Det var nog på en antikärnkraftsgala på Scandinavium i Göteborg som jag första gången hörde sannolikhetsmonologen. Vi (Göteborgs Kammarkör) stod i kulissen, och där vajade Tage omkring innan han gick in och höll denna monolog. Mottagandet var fantastiskt, såvitt jag minns. Däremot minns jag inte Hasse Alfredsson, fast han lär ha varit med. Vad vi sjöng har jag ingen aning om, fast det går att ta reda på i vår jubileumsbok.
Jag vågade givetvis inte prata med honom. Ändå hade han en gång pratat med mig. Det var på Sergels torg, som han lyfte på hatten och sa guda, vill ni vara med i TV? Det var 1967, före dureformen. Och så fick jag svara på frågan: "Vad tycker ni är det viktigaste som har hänt på 60-talet?" Jag skulle svara: "Det är väl Green Doggers, sångkvartetten". Andra intervjuoffer fick inte veta vad de skulle svara, så de drog till med Vietnamkriget och sånt. Jag hade blå- och grönrutig öronlappsmössa från Hemslöjden, fast det var ju på den svart-vita tiden. Sedan blev det ett roligt program i TV. Jag minns inte vad det hette.
Ungdomar känner knappt till Tage Danielsson. Ingenting åldras som bekant så snabbt som humor. Men sannolikhetsmonologen kommer sannolikt att dyka upp då och då även i fortsättningen, så länge  fortsättning följer...




Leve Tage!!!!!

Kommentarer
Postat av: bäver

Jag känner till Tage. :) Han ger mig fortfarande välbehagskänslor i kroppen, och jag kan inte förstå vad han gjorde som gav så stort intryck i mitt liv. Jag var ändå inte speciellt gammal när det begav sig.

2008-09-06 @ 00:23:14
Postat av: Åsna

Jag känner också till Tage, men jag räknas knappast som ungdom...

2008-09-06 @ 00:54:35

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0