Julius Caesar
För säkerhets skull publicerades en helsidesannons i GP om den engelske countertenoren, att han inte alls var kastrerad.
Jag är fullkomligt galen i countertenorer. Jag skulle lätt kunna gripas av hysteri och hänga bakom sceningången för en skymt, ungefär som när Robertino var i Borås och jag nästan blev tagen av polisen. Min idol bland countertenorer är Andreas Scholl. Han var dessvärre inte med i denna uppsättning, men han finns på You Tube. Här är en länk med ett känt stycke med min favoritcountertenor, så får ni tycka vad ni vill. Jag gläder mig åt att denna vecka kanske ha startat Andreas Scholl fan-club i Göteborg...
Jag är inte så ofta på operan av ekonomiska skäl, ändå kände jag denna afton till min stora förvåning igen stora delar av publiken. Aldrig har jag haft så många bekanta där. Det var hejsan hit och dit och glada tillrop. Det hör ju till att man diskuterar hur det låter, och här fick jag höra allehanda uppfattningar, inte alls samstämmiga.
"Vad fint det låter", sa den pensionerade altviolinisten", som själv suttit i orkester"graven" (tack Keri) i många år. "Så skönt att slippa det evinnerliga suckandet i stråkarna som Harnoncourt och de där alltid gör på sina inspelningar."
"Det märks ju att de inte kan spela sånt här", sa den gamle bildade basen. "Det sägs, att det tog tre repetitioner, innan orkestern kunde ställa om".
Den pensionerade altviolinisten kompis kom bort efter första akten, och då fick jag ta hans plats, som var lite bättre än min egen på tredje raden.
Hur tyckte jag då? Egentligen är det inte så intressant. Det beror precis på vilka referensramar man har. Jag har flera stycken. Om jag jämför utifrån vår stråkensemble, så låter det himmelskt, rent och fint. Alla spelade fiss och ingen spelade fel repris. Och om man jämför orkestern med sig själv som den brukar låta, så var det skitsnyggt. Roligt att höra teorber och barockgitarr, som faktiskt gick igenom orkesterbullermattan.
Men jag tycker mycket om Harnoncourt och Ton Koopman och de andra barockpojkarna också. Och när man nu har vant sig vid barockstämning, så låter det faktiskt lite mindre uttrycksfullt att spela i 440 hz.
Sen är det ju så, att en operakör inte kan sjunga barockt, hur fina kläder den än har på sig. Samma sak gäller de flesta solister. De är skolade i den klassiska skolan, och den innefattar inte så ofta barockinterpretation. I alla fall är det svårt att göra om sin ena röst till den andra. Ändå tyckte jag, som har svårt för sopraner, att Cleopatrasopranen var musikaliskt mycket njutbar. Det var inte heller svårt att tänka sig henne som Cleopatra. Jag har sett en Metropolitan-Papagena, som var 20 kg för tjock och 20 år för gammal. Då behövs det starkare förtrollning än Mozarts musik.
Den pensionerade altviolinisten viskade vid ett tillfälle till mig, när Julius höll på som bäst nere på scenen:
Är Scholl kastrerad då? Kanske bara ena kulan?
...jag dejtade en gång i tiden en ung countertenor som lyckades med bedriften att sjunga i samtliga stämmor i sin blandade kör under en & samma termin... Du har väl sett filmen Farinelli, föresten? http://www.filmtipset.se/film/farinelli---kastratsangaren.html
Åsnan: Dumheter! Det är klart att han inte är.
Otsi: Jag blir avundsjuk....ja, det är klart att jag har sett Farinelli....vad tror du.....men det var lite fejk i den tror jag. De tog en countertenor och klippte ihop honom med en sopran.
Hur vet du det? Har du tittat efter?
Men Åsnan! Sånt frågar man inte sin mor om!
:$
Ja, det är inte så lätt för 440Hz-människor att spela barock så att det låter som barock. Och själva operahuset var kanske lite för stort för en barockopera. (Detta sa min favourit-galning Tore som jag alltid träffa på spårvagnen i Göteborg för att prata strunt om konserter och sådant...) I Berlin går vi faktiskt bara till en barockopera när René Jacobs tar hand om den. Det händer två gånger om året, men det är i alla fall örongodis!
Eftersom det inte blev av med duelleringen: När ska vi förresten välja en ordförande i Andreas-Scholl-fan-clubben?
