FruDecibel

Tisdagar är trevliga dagar. När jag var liten kom Allers, på tisdagar. Jag är uppväxt med Allers, Svensk Damtidning, Idun, Vecko-Journalen och Det Bästa. Jag kan det mesta om kungahuset, t.ex. att Gustav V var född den16 juni 1858. Men i Det Bästa läste jag bara "I vår Herres hage" och "Utvidga ditt ordförråd". Det bästa var Allers. Där var det Nalle och Lisa, pappersdockor, och lite senare Barn 312. Är det någon, som kommer ihåg Barn 312? Det var min första läsupplevelse efter Pippi, Nalle Puh och Pelle Svanslös. Många gånger önskade jag att det skulle vara lika synd om mig som om Barn 312. Men jag hade både mamma och pappa och inget krig och jag fick t.o.m. läsa Allers. Jag ville dock gärna se ut som Barn 312 på Kurt Ards teckningar, när jag nu inte ville se ut som Audrey Hepburn, som det stod mycket om på den tiden.

Just nu är det Barnaby, som gör tisdagar trevliga. T.o.m. allsången kan uthärdas (ikväll fick vi njuta av en Uggla i röda byxor. Jag säger ingenting, så har jag ingenting sagt) när man vet att Barnaby kommer sedan. .

Men jag måste erkänna att jag har svårt att hänga med i handlingen i Midsomer Murders ibland. När det är familjefejder och de är intrasslade i varandra på alla möjliga sätt, kunde de väl åtminstone ha namn, som inte började på samma bokstav. Kvinnorna kunde vara lite mer olika och filmmakarna borde veta, att flera generationer tillsammans är svårt att hålla reda på. Nu handlade allt om en stackars Tommy Hicks, som blev skjuten under 1:a världskriget. (Om jag inte minns fel, hette Tommy Steele just Tommy Hicks innan han blev Tommy Steele.) Nåja, jag vet att det var fler som hade problem i kväll, så det är väl inte bara åldersdemens. Jag tyckte speciellt mycket om avsnittet där de rullstolburna herrarna slogs med baguetter.