En liten fattig tant jag är men glad jag är ändå ;)
Jag fick häromveckan en bunt gamla ”M” av en godhjärtad släkting. ”M” är tidningen för kvinnor 50+. På framsidan av alla nummer tronar Amelia Adamo på längden eller tvären, välsminkad och välklädd eller väl avklädd, dvs. spritt språngande.
M står för ”Mappie” för er som inte vet. Jag visste inte det. Det betyder ”Mogna attraktiva pionjära personer”. Är jag en mappie? Är jag mogen? Ja, fläckvis kanske, men annars har jag nog stannat runt 20. Attraktiv? Det vet jag bestämt att man inte kan beskylla mig för. Pionjär? På vilket område? Jag är ju t.ex. inte precis den första kvinnan som fått barn, som barnmorskan fräste åt mig när jag skulle få mitt första. Jag känner mig inte särskilt pionjäraktig på något område faktiskt, men jag gillar att ha en liten röd näsduk med vita prickar om halsen ibland. Den kanske det kan vara lite pionjäranda över då. Pie då? Om man vill spetsa till det kan man ju tolka det som from....eller paj. Nåja.
En mappie är alltså en framgångsrik (med betoning på rik) kvinna som har skapat sig ett eget liv. Rik, var ordet, sa både Bill och Bull.
I sommar har jag haft tid att titta ordentligt i tidningen. ”Klä bort din mage” får man veta, ”Skilsmässoguide”, ”Tack, mamma, döttrarnas kärleksförklaring”, Dr. Böhm: ”Snälla, få fart på min man” resp. ”Jag står inte ut när min fru smaskar”, myskläderna under 2000 kr osv. osv. Under 2000???? Myskläder??????
I ett nummer utses Sveriges bäst klädda mappie, och hon visar vad hon ska ha på Nobelfesten. En böljande röd sidensak för 2800 kr. Priset är inte avgörande, säger hon, och det förstår man ju lätt. ”Jag kan hitta rätt sak på H&M,” säger hon blygsamt i nästa andetag.
I ett annat nummer avbildas uppklädda slottsfruar med sina ännu mer uppklädda slottsdöttrar framför sina slott, som inte definieras som slott enligt slottsfruarna utan ”stora dragiga hus på landet”. Stackarna, drag som är så jobbigt.
I samma veva bräker den framgångsRIKE Poker Wallenberg i ”Sommar” att det finns en sak som han aldrig missar, och det är Nobelfesten.
Nobelfesten har jag ”missat” hela livet utan att vilja det ett enda dugg. Jag skulle gärna ha tagit emot litteraturpriset eller något av de andra prisen, men det har ju inte blivit så. Händige herrn har inte heller höstat in något Nobelpris på grund av sin händighet. Inte heller är jag begåvad med någon släkting, som får priset och bjuder med hela sin storfamilj. Jag har hoppats att någon kuban skulle få priset, för då kanske kören jag sjunger i skulle få vara med och sjunga kubansk musik, som vi var först med i Sverige. Jag har t.o.m. tänkt tanken, att eftersom jag är student nu, skulle jag kunna stå uppe på balustraderna med gulnad studentmössa och vaja med en flagga. (Då får jag väl titta i M efter hur man får bort sitt gäddhäng.) Men det orkar jag nog inte, och förresten vill man ju sitta ner och äta av den fina maten, som man får läsa om sedan. Men tänk att en gång i livet få vara med på en sån fest? Det skulle inte behöva bli någon vana.
Ni kan tänka er min upphetsning, när Händige herrn får en inbjudan från Kungliga Musikaliska Akademin att övervara nyss nämnda akademis högtidliga årssammankomst med prisutdelning av kronprinsessan och efterföljande supé i Vinterträdgården på Grand Hotel. Klädsel: högtidsdräkt. Jag såg framför mig böljande siden a la Friggebo eller i värsta fall Skedevi-dräkten, bara jag fick vara med en gång i livet. Hur tror ni att det gick?
”Aldrig i livet!!! Jag tänker inte ta på mig frack för att umgås med ’såna’”.
Punkt, slut. Där försvann troligen min enda möjlighet att gästspela i ett parallellt universum. Jaja, vad är väl en supé i Vinterträdgården? Den är säkert tråkig och långtråkig och.... Men finns det någon äldre bildad herre, som saknar en äldre, något mindre framgångsrik men dock tämligen allmänbildad dam med obetydligt gäddhäng att ta med sig på Nobel- eller annan extremt högtidlig fest, så ställer jag upp. I studiesyfte, naturligtvis...
Det finns en indisk tänkerska (Spivak), som säger så här: ”Det handlar om att kritiskt betrakta sina egna privilegier, systematiskt bearbeta de föreställningar om världen som de har genererat och försöka förstå hur dessa föreställningar blivit till självklarheter i ens tänkande och därigenom också förstå vilken kunskap om världen som privilegierna berövat en...”
Jag kunde inte uttryckt det bättre själv...
M står för ”Mappie” för er som inte vet. Jag visste inte det. Det betyder ”Mogna attraktiva pionjära personer”. Är jag en mappie? Är jag mogen? Ja, fläckvis kanske, men annars har jag nog stannat runt 20. Attraktiv? Det vet jag bestämt att man inte kan beskylla mig för. Pionjär? På vilket område? Jag är ju t.ex. inte precis den första kvinnan som fått barn, som barnmorskan fräste åt mig när jag skulle få mitt första. Jag känner mig inte särskilt pionjäraktig på något område faktiskt, men jag gillar att ha en liten röd näsduk med vita prickar om halsen ibland. Den kanske det kan vara lite pionjäranda över då. Pie då? Om man vill spetsa till det kan man ju tolka det som from....eller paj. Nåja.
En mappie är alltså en framgångsrik (med betoning på rik) kvinna som har skapat sig ett eget liv. Rik, var ordet, sa både Bill och Bull.
I sommar har jag haft tid att titta ordentligt i tidningen. ”Klä bort din mage” får man veta, ”Skilsmässoguide”, ”Tack, mamma, döttrarnas kärleksförklaring”, Dr. Böhm: ”Snälla, få fart på min man” resp. ”Jag står inte ut när min fru smaskar”, myskläderna under 2000 kr osv. osv. Under 2000???? Myskläder??????
I ett nummer utses Sveriges bäst klädda mappie, och hon visar vad hon ska ha på Nobelfesten. En böljande röd sidensak för 2800 kr. Priset är inte avgörande, säger hon, och det förstår man ju lätt. ”Jag kan hitta rätt sak på H&M,” säger hon blygsamt i nästa andetag.
I ett annat nummer avbildas uppklädda slottsfruar med sina ännu mer uppklädda slottsdöttrar framför sina slott, som inte definieras som slott enligt slottsfruarna utan ”stora dragiga hus på landet”. Stackarna, drag som är så jobbigt.
I samma veva bräker den framgångsRIKE Poker Wallenberg i ”Sommar” att det finns en sak som han aldrig missar, och det är Nobelfesten.
Nobelfesten har jag ”missat” hela livet utan att vilja det ett enda dugg. Jag skulle gärna ha tagit emot litteraturpriset eller något av de andra prisen, men det har ju inte blivit så. Händige herrn har inte heller höstat in något Nobelpris på grund av sin händighet. Inte heller är jag begåvad med någon släkting, som får priset och bjuder med hela sin storfamilj. Jag har hoppats att någon kuban skulle få priset, för då kanske kören jag sjunger i skulle få vara med och sjunga kubansk musik, som vi var först med i Sverige. Jag har t.o.m. tänkt tanken, att eftersom jag är student nu, skulle jag kunna stå uppe på balustraderna med gulnad studentmössa och vaja med en flagga. (Då får jag väl titta i M efter hur man får bort sitt gäddhäng.) Men det orkar jag nog inte, och förresten vill man ju sitta ner och äta av den fina maten, som man får läsa om sedan. Men tänk att en gång i livet få vara med på en sån fest? Det skulle inte behöva bli någon vana.
Ni kan tänka er min upphetsning, när Händige herrn får en inbjudan från Kungliga Musikaliska Akademin att övervara nyss nämnda akademis högtidliga årssammankomst med prisutdelning av kronprinsessan och efterföljande supé i Vinterträdgården på Grand Hotel. Klädsel: högtidsdräkt. Jag såg framför mig böljande siden a la Friggebo eller i värsta fall Skedevi-dräkten, bara jag fick vara med en gång i livet. Hur tror ni att det gick?
”Aldrig i livet!!! Jag tänker inte ta på mig frack för att umgås med ’såna’”.
Punkt, slut. Där försvann troligen min enda möjlighet att gästspela i ett parallellt universum. Jaja, vad är väl en supé i Vinterträdgården? Den är säkert tråkig och långtråkig och.... Men finns det någon äldre bildad herre, som saknar en äldre, något mindre framgångsrik men dock tämligen allmänbildad dam med obetydligt gäddhäng att ta med sig på Nobel- eller annan extremt högtidlig fest, så ställer jag upp. I studiesyfte, naturligtvis...
Det finns en indisk tänkerska (Spivak), som säger så här: ”Det handlar om att kritiskt betrakta sina egna privilegier, systematiskt bearbeta de föreställningar om världen som de har genererat och försöka förstå hur dessa föreställningar blivit till självklarheter i ens tänkande och därigenom också förstå vilken kunskap om världen som privilegierna berövat en...”
Jag kunde inte uttryckt det bättre själv...
Kommentarer
Trackback
