Giftas på 70-talet

Lotten bad mig blogga om när jag gifte mig i träskor, såna här:



Och jag är ju inte nödbedd. Skorna är tydligen inne igen, vilket jag helt har missat, men jag läser ju inga modebloggar...Jag tror jag har mina kvar någonstans bland lämningarna.
Det var 1978. Jag hade för länge sedan bestämt hurdana ringar jag skulle ha om jag skulle rusa åstad och gifta mig. Jag hann bli 34 år innan jag rusade. Ringarna fanns hos en guldsmed i Stockholm som heter eller hette Claes Giertta. Jag fick skicka upp min förlovningsring till honom och så skulle han göra en till och skicka ner. Vi (inte Giertta och jag alltså) skulle gifta oss fredagen den 5 maj. Då hade det varit första maj en måndag och Kristi Him en torsdag, så jag var lite orolig att det skulle bli något trassel med posten.

När fredagens post kom fick vi en avi, men paketet stod inte att finna varken på posten eller på den stora postterminalen, som genomletades. Postmästaren ringde och härjade med all personal, men det hjälpte inte. Vi fick ta en annan ring så länge. Katastrof, tyckte jag att det var.

 Förutom träskorna, hade jag en blå bomullsklänning med blombård nertill och upptill  från Anarkali. Som ni förstår, gifte vi oss hos borgmästaren. Jag hade nog kunnat tänka mig att gifta mig i kyrkan eftersom jag hade kyrkomusikalisk bakgrund, och jag hade lätt kunnat vilja ha en tre timmars konsert i samband med bröllopet. Nu har jag ju skjutit upp den konserten till begravningen i stället.
En av anledningarna till att vi tog borgmästaren, var att vi inte hade råd att bjuda hela Händige Herrns familj. Det hade blivit 14 personer. Med min lilla familjerest hade det blivit 15. Och 17 personer kunde ju inte stövla in till borgmästaren i 30 sekunder. Det tyckte i alla fall inte jag.
Eftersom vi blev färdiga lite för tidigt hos fotografen (före vigseln) gick vi in och fikade på Ahlströms konditori med brudbukett och träskor och mörk kostym. Ja, vi kunde ju inte stå på gatan. Lite tittade nog tanterna, för det var ett tantcafé redan då. Efter vigseln spelade några vänner leksaktrumma och blockföjt på Gustav Adolfs torg, dock inte i 3 timmar. Sedan skulle vi äta lunch på Henriksberg, som på den tiden var en s.k. fin restaurang i Göteborg. När vi kom dit, hade de glömt att vi hade beställt. Det fixades ändå. De hade väl några gamla rester. Där utbröt också viss musik, som säkert kommer att påpekas i en kommentar.

På eftermiddagen hade vi öppet hus för alla vänner och släktingar, men släktingarna kom naturligtvis inte.
Ett brudgummesyskon blev surt och skickade en kaktus. Brudparet  tackade så småningom med en bild på TÅRTbrudparet i kaktusblomkrukan.

Jag minns att jag inte kunde tänka mig några andra skor än träskor. Allt annat hade känts för damigt, och jag har fortfarande en bit kvar innan jag blir dam. Någon tid före mitt eget bröllop var jag vittne på ett annat bröllop, där bruden hade grön T-shirt, brun manchesterkjol och gula knästrumpor och vanliga svarta träskor. Då hade jag danska träskor, sådana där med hel bakkappa, gladrandiga knästrumpor och blå bomullskläder, som jag skickat efter från Femina. Jag tyckte faktiskt jag var finare än bruden. Den utstyrseln slapp min mor att se, men hon var nog måttligt förtjust i mina okonventionella brudskor. En liten nätt sko med klack borde jag ha haft, liksom lite kruser i håret. Det var osedvanligt rakt den dagen.

Måndagen efter bröllopshelgen stod jag på balkongen och spanade. Jag såg när postmästaren kom trippandes med ringpaketet och en bukett rosor.  Han kom upp till oss och bad om ursäkt å postens vägnar. Heder åt den postmästaren. Han lär väl också vara nedlagd nu.

Fördelen med att inte ha lång vit klänning i siden med tusen små knappar, utan en blå, är ju att man kan ha den igen. Jag använde den som konsertklädsel, när kören hade konserter ibland. En gång hade jag den i Stockholm på en internationell körfestival. Göteborgs Kammarkör sjöng tydligen i Berwaldhallen,ser jag när jag tittar i annalerna, fast det minns jag inte så tydligt. Vad jag minns är en recension av en stockholmskvinna. Hon skrev, att kören såg ut som om den hade köpt sina kläder i en second hand-butik på Söder. Inte vet jag vad det var för klass på de butikerna, men jag blev djupt sårad, för jag hade ju min bröllopsklänning. Säkert hade jag träskorna också.

Jag drömmer ofta att jag gifter mig en gång till. Alltid med samma karl och alltid är det något med klänningen. En gång hade jag t.ex. Laila Westersunds klänning och den var knallröd. Vad kan det betyda?

Om jag hade haft storlek 39 i skostorlek och varit smal som en vidja,är det inte osannolikt att jag skulle kunna gifta mig en gång till med Händige herrn och styra ut mig i mormors brudskor och brudklänning, just med tusen små klädda knappar. Det hade ju varit roligt att få ha den där konserten....
Någon bild på tillfället får ni inte. Den är av det slaget, att den endast kan uppskattas av en snäll dotter. I stället får ni en bild på min vackra mormor och hennes brudskor. Hon gifte sig 1912.
Konstigt nog ser det inte ut att vara någon skillnad på höger och vänster.


                   
                                                                                                                                                                      


Mormor hette Edith Schmidt. Hon hade en liten nätt sko
och kruser i håret,  som man ska ha.

Kommentarer
Postat av: cruella

Du är en fruktansvärt underbar bloggare, barasåruvet.

2008-12-01 @ 10:43:43
URL: http://minkammare.blogspot.com/
Postat av: Åsna

Medhåller! :-D

2008-12-01 @ 12:45:43
URL: http://kattarsis.blogg.se/
Postat av: Keri

Din mormor hette Schmidt i efternamn?!? Jaså. Är du och jag kanske släkt med varandra då på något sätt???

2008-12-01 @ 16:25:45
URL: http://mondschnee.blogspot.com/
Postat av: Fru Decibel

Jag har funderat på det också. Vi får forska....

2008-12-01 @ 16:31:31
URL: http://frudecibel.blogg.se/
Postat av: Ullah

Jag lovar att jag skulle uppskatta ditt bröllopsfoto, men nöjer mig (så länge) med bilden på din vackra mormor! Vilken fin bild!

2008-12-01 @ 21:16:47
URL: http://guld.blogsome.com
Postat av: Otsi

Danska träskor hade jag också, svarta, fast inte när jag gifte mig.... och gladrandiga knästrumpor. För att inte tala om stiligt uppvikta jeans, så att det randiga syntes ordentligt. :-)

Underbar bild - jag kanske lånar den lite & provar att handkolorera om det är ok? Fast då skulle jag eg behöva en större fil....



2008-12-01 @ 22:17:43
Postat av: Långa Skuggan

När det gäller skönsången på Henriksberg, så vill jag minnas att serveringspersonalen fick så konstiga miner. Dom visste inte riktigt vilket ben dom skulle stå på. Dom som sjöng däremot stod med fötterna på jorden och med högburet huvud och levererade "Där björkarna susa" med bravur och ackuratess(stavas det så?). Löften är löften och skola hållas, även om bruden inte hade varit så noga med det just denna gång.

2008-12-02 @ 13:29:40
URL: http://langaskuggan.blogspot.com
Postat av: Babbidesign - [Design & Foto]

Hej! Om intresse till ny bloggdesign finns, kika in hos mig :)

2008-12-02 @ 13:39:10
URL: http://babbidesign.blogg.se/
Postat av: Stinalee

Hej! Bli medlem på några av mina länkar här under så är du med i utlottningen om ett presentkort på kicks á 300kr!



http://www.gratisbio.se/?RecruiterID=44201

http://www.gratisdator.se/Register.asp?r=545

http://www.gratismakeup.se/Register.asp?r=101049



Psst, jag ser vilka som blir medlemmar och lottar därefter. Ingen idé att fuska :)

M.v.H Stinalee

2008-12-02 @ 13:39:32
URL: http://Http://Stinalee.se
Postat av: Lotten Bergman

Wahoo! Och hurra!



Jag hade till min brudklänning 25 klädda knappar ... som jag inte han sy på.



Dessutom har jag i min ägo min mormorsmors brudskor från 1888. Hon var en på den tiden synnerligen storväxt dam med stl 39 ... och jag har 39,5.



Jag var beredd att hugga av mig hälen för att kunna ha dem, men när knapparna ändå inte satt på, sket jag i skorna också.



Tack för inlägget!

2008-12-02 @ 21:24:48
URL: http://www.lotten.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0