FruDecibel

Eventyr blir det alltid när jag ger mig ut i världen ensam. Jag ville åka till Lund och titta på 500, och då gjorde jag det. Har ni glömt vad det är så är det det här: http://www.femhundra.nu/showen.html Publiken fick vara med i högsta grad, bl. a genom att tilldelas olika historiska roller redan vid intåget i teaterlokalen. Jag blev Christoffer Polhem, vilket var en överraskande roll. Min väninna i Lund, som förresten kände till kändisen Lotten, blev Jenny Nyström. Showen är givetvis obeskrivlig, så det gör jag inte. Men jag gillar intelligenta män och roligare än så kan man inte ha en torsdagskväll i Lund, det är då ett som är säkert.
På fredagen åkte jag på eget bevåg till Köpenhamn ensam, eftersom värdfolket hör till den delen av mänskligheten som har jobb. Jag klarade av både Ö-tåget och Pågatåget eller vad det nu var. I Köpenhamn hade jag inga större ambitioner. Jag tänkte bara gå på Strøget, konsumera kaffe och en pølse.
På Kongens Nytorv roade sig de skojiga danskarna med att åka skridskor, runt. runt Christian V, som åsåg de tappra försöken med en mås på hjälmen.



Jule-ismanden delade ut julegaver till smådanskarna på isen. En tonårsflicka kavade runt med prinsesskrona på huvudet sjungandes "Huvud, axlar, knä och tå"  fast på danska förstås. En herre påminde om Peter Høeg, men herr Høeg skulle nog förstås varit mer uttrycksfull på isen, eftersom han är dansare. Men det påminde mig om att jag väl kan gissa på Peter Høeg någon gång i Lottens kalender. Jag har faktiskt dansat med Peter Høeg. Eller, det var ju inte riktigt sant. Han dansade och var Narkis, en kvinna var Eko, och kören var en kufisk koreografisk kör som gjorde klumpiga och ekivoka rörelser i bakgrunden för att understryka handlingen, samtidigt som den sjöng ohyggligt svår modern musik utantill. Det var en prestation, som man inte vill göra om.
Nåja, sedan blev det spännande. Jag skulle åka Metro tillbaka till utgångspunkten. Sagt och gjort. När jag kom upp ur underjorden såg Strøget likadant ut som nyss, och jag gick några steg igen. Men plötsligt insåg jag att det var ett annat Strøg! Jag hade hamnat i ett parallellt universum i Köpenhamn! Det är inte ovanligt att gatorna skojar med mig när jag är ute på vift. Kungsgatan i Stockholm har vänt på sig en gång och Kulturhuset finns ibland inte där man tror. Nåja, ett universum mer eller mindre spelar ju ingen roll.
Jag motstod de flesta frestelser , bl.a. denna.

Mor var inte så intresserad av att få en pung, inte ens för 19.60 kr.

Dagen därpå åkte vi till ett ställe som heter Jakriborg. http://www.axelnelson.com/lund/staffanstorp/jakriborg.htm
En medeltida stad på skånska slätten, alla fina arkitekters hatobjekt. Jag sällar mig till de ofina arkitekterna och tyckte att det var en fantastiskt vacker liten förstad. Grattis alla som bor där!